Det första som slår mig med Temu-propparna LifeBee BX29 är den imponerande batteritiden: 15 timmar i propparna och ytterligare 75 timmar i fodralet. Det är nästan misstänkt mycket för pengarna.

BX29 sitter bekvämt i öronen och de mjuka öronbyglarna ser till att de inte trillar ut. De marknadsförs som träningslurar och har IPX7-certifiering. Vilket betyder att de tål mycket fukt.

Så låter LifeBee BX29

Ljudkvaliteten är ett steg upp från Ankriyul, som också kommer från Temu, men har fortfarande långt kvar för att kunna kallas bra. Lady Gagas röst är tunn och skärande, samtidigt som basen mullrar odefinierat i bakgrunden. Det finns massor av bas, men den är inte bra. Det lövtunna mellanregistret ger sångröster ett tunt ljud.

Patricia Barbers ”My Girl” ger en bättre känsla av rymd i inspelningen än vad Ankriyul klarar av. Men även här låter basgitarren väldigt luddig, även om man åtminstone hör strängarna gnidas mot greppbrädan. Rösten har också en del övertoner. Men att LifeBees öronproppar låter bättre än Ankriyuls betyder inte att de är bra. Inte alls.

Samtalskvaliteten är tyvärr lika usel. Användarens röst låter instängd och dålig, och en alltför aggressiv digital brusreducering arbetar så hårt att den sväljer början och slutet på orden.

 

Slutsats

LifeBee BX29 är visserligen ett steg upp från Ankriyul i17, men de är fortfarande långt ifrån tillräckligt bra. Öronbyglarna ger en behaglig och säker passform och batteritiden är imponerande. Men den vassa diskanten och mullrande basen gör att LifeBee-propparna inte kan rekommenderas. Det hjälper inte med ström till 90 timmar om du inte vill använda dem.

Också i detta test: