Ett pris på bara 250 kronor gör Ankriyul i17 till billigast i hela testet. Med 7 timmars batteritid och ytterligare 35 timmar från laddningsfodralet ser specifikationerna lovande ut på papperet. Fodralet har till och med en LED-skärm som visar batterinivån i procent. Coolt!

Passformen är bra. Öronpropparna sitter stadigt och bekvämt i öronen. Det är svårt att se varför priset ska vara så lågt. Men det hörs. Det hörs väldigt tydligt.

Så låter Anrkiyul i17

Ljudet är helt enkelt fruktansvärt dåligt. Det finns massor av bas här, men den är så grumlig och odefinierad att det är svårt att höra vad som är vad. Mellanregistret är nästan frånvarande, och diskanten saknas helt. Om det fanns ett diskantelement här så skulle jag säga att det var sprängt i bitar.

Lady Gagas ”Bad Romance” är en låt som brukar få fötterna att börja trampa takten, men här blir det bara trist. Allt låter instängt och dött. Patricia Barbers jazzröst låter som om någon kväver henne med en kudde, och basgitarren som om den som spelar har tumvantar på sig.

Samtalskvaliteten är inte bättre. Min röst låter instängd och förvrängd, speciellt när jag höjer rösten – vilket jag ofta måste göra eftersom personen i andra änden har svårt att höra vad jag säger.

Slutsats

Ankriyul i17 är ett skolboksexempel på att ibland blir det för billigt. Även om batteritiden är bra och passformen är förvånansvärt bekväm så är ljudet så uselt att det här är bortkastade pengar. Det hjälper inte att fodralet har batteridisplay när själva ljudet är värdelöst. Jag har aldrig varit mer säker på att dela ut en enda stjärna i betyg. Det här är de sämsta öronpropparna jag någonsin har testat.

Också i detta test: