Japanska Sharp har länge varit ett slags ”joker” på TV-marknaden. Medan konkurrenterna erbjuder ett brett spektrum av skärmstorlekar har Sharp valt att satsa på de största skärmarna, från 60 ända upp till 90 tum! Till skillnad från många andra TV-tillverkare utvecklar Sharp sina egna bildpaneler. Det kan ge dem en fördel, framför allt nu när utvecklingen går mot allt större TV-apparater med högre upplösning. Nya UQ10-serien lägger sig mittemellan Sharps Full-HD-skärmar och de dyrare 4K-modellerna både när det gäller pris och prestanda: detta är en ny sorts hybrid-TV med högre upplösning än Full-HD men ändå inte riktigt lika hög som 4K. Tanken är att ge en stor och skarp bild till ett förnuftigt pris.

Användning och finesser
För att vara en präktig 70-tummare tar inte Sharp-skärmen onödigt stor plats. En tunn ram ger den en relativt diskret framtoning. Sharp har inte spenderat lika stora resurser på användarupplevelsen som vissa av konkurrenterna. Menysystemet kan kännas lite överväldigande och det finns många inställningar och kateorier att gå vilse bland. Fjärrkontrollen är av den traditionella sorten utan pekkontroll eller röststyrning. Vi hade däremot inga svårigheter att börja använda TV:n. Sharp har dessutom lagt in en ny smart-meny, där man enkelt får tillgång till materialet man vill titta på, inklusive genvägar till appar som Netflix. Urvalet av appar är däremot inte lika brett som hos Samsung eller LG.

Bildkvalitet
Sharp har numera TV-apparater i både 70, 80 och 90 (!) tum, och det är då behovet av högre upplösning gör sig gällande. Med samma antal pixlar fördelade på en allt större skärmyta blir bildpunkter och rutmönster gradvis allt synligare. Detta var också något vi märkte när vi testade Sharps Full-HD i 70 tum förra året.

Problemet är att en stor bild med 4K-upplösning kostar mycket pengar, i synnerhet när vi rör oss upp i storlekar över 70–80 tum. Då kan priset lätt krypa upp i tvåtusen kronor per tum eller ännu mer! Sharps lösning på problemet är hybridtekniken Quattron+. Det är i grund och botten en vanlig Full-HD-panel där färgpixlarna (röd, grön, blå och, i Sharps fall, gul) är uppdelade i två. Med hjälp av programvara kan TV:n styra dessa extra pixlar och ge dem individuell bildinformation. Vilket rent teoretiskt ger en fördubbling av den vertikala upplösningen från 1080 till 2160. TV:n skalar upp allt den tar emot så att det passar den extra upplösningen. Den kan till och med skala ner tvättäkta 4K-material för att det ska passa skärmen. Helt enkelt ett slags ”4K light”!

Det tog inte heller långt tid att konstatera att Sharp LC-70UQ10EN har en mycket skarp och detaljerad bild, som är imponerande sömlös för att vara en 70 tummare. Till och med på nära håll är det svårt att se tendenser till rutmönster eller synlig pixlar, och det ger ett klart bättre intryck än vi hade av fjolårets modell. Till och med uppskalade PVR-inspelningar i 720p/1080i ser övertygande ut på den stora skärmen och vittnar om att bildbehandlingen gör ett mycket bra jobb. Inte bara det, uppskalade Blu-ray-filmer kommer nära bilden på 4K-apparaterna från Sony och Panasonic. Alla skärmar har ju samma utgångspunkt: att bildinformationen måste skalas upp för att passa skärmen.

Det är först med 4K-material som äkta 4K-skärmar har ett reellt försprång: matad med 4K-signaler från PC visar Sharp-skärmen en något mer grovkornig bild än de två rivalerna från Sony och Panasonic, och rörelserna är inte heller lika jämna. Det är också värt att påpeka att även om LC-70UQ10EN är 4K-kompatibel så är den inte helt förberedd för HDMI 2.0-standarden. Vi lyckades inte heller ”lura” Netflix att visa 4K-kvalitet i nedskalad form, bara vanlig uppskalad Full-HD.

Precis som konkurrenterna är Sharp-skärmen en kantbelyst LED-LCD-skärm, där man ofta måste utgå från att svärtan inte blir helt svart och att det dessutom kan förekomma ljusa fläckar (så kallad clouding) i mörka områden. Men med detta i bakhuvudet klarar sig LC-70UQ10EN mycket bra: vårt testexemplar hade en otroligt bra svärta och bara små tendenser till ljus i hörnen. Ganska så imponerande med tanke på den stora bildarean. Betraktningsvinkeln är också godkänd i den här skärmen, du kan sitta en bra bit ut mot sidan utan att bilden och färgerna påverkas.

Ljudkvalitet
Även om bilden är kolossal verkar det inte som om ljudet har fått speciellt mycket prioritet i den här storskärmen. Dialog hörs relativt klart och tydligt, men ljudet är lite för tunt för att ge fullt utbyte av film och musikprogram. Vi tror dock att de flesta som köper TV i den här klassen redan har, eller planerar att skaffa, en separat ljudanläggning.

Slutsats
Sharp-skärmen är ett finurligt experiment som visar sig fungera överraskande väl i praktiken. Med en dubbelt så hög vertikal upplösning i teorin ger LC-70UQ10EN tveklöst ett skarpare intryck än Full-HD-skärmar av samma storlek. Enligt vår mening får detta betraktas som en bonus i förhållande till Full-HD, snarare som en svaghet i förhållande till 4K. Tills 4K-storskärmarna sjunker i pris är LC-70UQ10EN en mycket aktuell storskärm!

Också i detta test: