Den är verkligen snygg! Bower & Wilkins 705 S3 Signature har samma mått och vikt som standardversionen, men omsorgen om detaljer och finish är nästan hysterisk. Vilket man också har lov att förvänta sig när priset är mer än en tredjedel högre.

Kabinettet på testparet var fanerat med ett mörkt träslag som heter Datuk och som är högglanslackat till en pianofinish. Det såg väldigt exklusivt ut. Vill man imponera på grannarna på ett mer flashigt sätt finns signaturmodellen även i en blå metallic-lack.

Precis som i standardversionen är bas/mellanregisterelementet gjort av det så kallade Continuum-materialet, där det vävda membranet förhindrar uppbrytningar och stående vågor. Den enda skillnaden här är att metallringen som enheten är monterad i på den böjda frontplattan är svart och har en smal guldrand som dekoration.

Diskanten är också samma fina kol-dome som i normalversionen. Skyddsgallret är dock tillverkat av tunnare tråd. Även här finns en extra guldfärgad rand runt elementen.

Baksidan, som också är fanerad, har samma basreflexport som standardmodellen. Och även samma fyra skruvterminaler som var i stort sett omöjliga att öppna. Det är bara ett problem första gången, men den som kom på den här konstruktionen borde tvingas att lossa alla skruvterminaler för hand innan högtalarna lämnar fabriken.

Placeringen av högtalarna var densamma med båda versionerna: på stativ med en halv meter till bakväggen och drygt en meter till hörnen. På den punkten är det ingen skillnad mellan de två modellerna.

Så låter Bowers & Wilkins 705 S3 Signature

Exakt vad som rent tekniskt skiljer Signature-modellen från standardversionen är inte Bowers & Wilkins särskilt öppna med. Vi får veta att mer sofistikerade komponenter har använts i delningsfiltret. Men exakt hur mycket mer sofistikerade specificeras inte – och inte heller hur sofistikerade komponenterna är i standardversionen.

Men allt detta är inte bara försäljningsargument. För det finns en betydande skillnad i ljudet!

Jag var lite nyfiken på hur det skulle vara att testa två i princip identiska högtalare. Och jag hade förberett mig på att skillnaderna i bästa fall skulle vara subtila.

B&W 705 S3 Signature har naturligtvis samma grundläggande karaktäristik som standardversionen. Detta gäller både den extremt upplösta diskantåtergivningen och det tjusiga och mycket rena mellanregistret. Allt det som gör 705 S3 till en bra högtalare finns kvar.

Men ljudbilden är mycket större. B&W 705 S3 hade ett framåtriktat och närvarande perspektiv, som redan var bra. Men den scen som signaturmodellen frammanar är mycket bredare. Och illusionen av att lyssna in i ett stort rum bakom högtalarna är mycket mer övertygande. Om högtalarna är ett fönster in mot konsertsalen eller inspelningsstudion, så har det fönstret putsats mycket renare med 705 S3 Signature.

Rumskänslan är ungefär lika bra som hos DALI Rubikore 2 (som är helt fantastisk på just det området), men i kombination med den riktigt höga upplösningen har vi att göra med en högtalare som nästan låter lika imponerande som den ser ut.

Slutsats

I 705 S3 Signature har Bowers & Wilkins tagit en redan utmärkt högtalare och fintrimmat den på flera områden. Inte helt olikt den förfining som den bortgångne Ken Ishiwata gjorde med sina KI-versioner av utvalda Marantz-produkter.

Resultatet är över all förväntan. Att högtalaren är visuellt vacker är en fröjd. Men vad B&W:s ingenjörer än har gjort med delningsfiltret så borde det vara obligatoriskt i båda modellerna. För de har åstadkommit en mycket mer sammanhängande och homogen återgivning med ett mycket större perspektiv. Tänk om man kunde få det ljudet till ett pris som ligger närmare dagens standardmodell!

Också i detta test: