Recension: Mayor of Kingstown, säsong 3

Ja, vi har faktiskt recenserat den här säsongen tidigare, men då hade vi bara tillgång till de tre första avsnitten – och som vi skrev då:

”… om återstående sju i säsongen håller lika hög nivå så siktar serien in sig på toppbetyg.”

Och oj, vad den tredje säsongen av Mayor of Kingstown levde upp till förväntningarna – och lite till! Så här kommer en uppdaterad recension, baserad på samtliga tio avsnitt.

Från cowboy-familjefejd till stenhårt kriminaldrama

Under tiden som ”kalla kriget” fortsätter att rasa i Yellowstone-lägret, och seriens obestridde stjärna Kevin Costner definitivt inte återvänder för att avsluta serien, har serieskaparen Taylor Sheridan mer än nog att syssla med i hans många andra serieprojekt.

Ett av dem, Mayor of Kingstown, är en av de mest fascinerande kriminalserierna på senare tid. Den 8 augusti kom säsongsavslutningen av den efterlängtade tredje säsongen.

 

Säsong 3 dök upp lite som en överraskning, helt enkelt för att förra säsongen var ganska så avslutande, men också för att det länge var osäkert om huvudrollsinnehavaren Jeremy Renner (Avengers: Endgame) skulle kunna återvända i rollen som fixaren Mike McLusky efter att varit med om en nästan dödlig snöröjningsolycka i januari förra året.

Lagens smutsiga gråzon

Mayor of Kingstown dramatiserar det enorma fängelsesystemet i Kingstown, Michigan (en stad med 40 000 invånare, där ”alla” invånarna jobbar med de 20 000 fångarna). Alla, på båda sidor om lagen, arbetar i gråzoner, allt och alla kan köpas och systemet föder korruption och tvivelaktig byteshandel.

Mannen som håller ihop allt och agerar ”medlare” mellan polisen, internerna, knarkhandlarna och fängelsesystemet är den före detta internen, numera egenföretagaren, Mike McLusky (Renner).

Hans lillebror Kyle (Taylor Handley) är med i den lokala poliskåren och hemma väntar broderns nyfödda dotter och ängsliga fru. Men innan familjeidyllen kan sänka sig över hemmet är det mycket skit som måste redas ut på gatorna, i fängelset och i familjen – och den ryska maffian som terroriserar staden måste konfronteras.

Nu när den hänsynslöse gangstern Milo är ur vägen och de värsta upploppen i fängelset är över hotar nya faror för den hårt prövade staden. Eller som Mike lakoniskt säger till den skadeskjutna, och förlorade, ”sparven” Iris (Emma Laird): ”Den enda plats jag inte vill att du ska vara på är Kingstown.”

Ett dysfunktionellt samhälle

I grunden handlar Kingstown om det dysfunktionella och genomkommersialiserade amerikanska fängelsesystemet, där fångarna betraktas som en handelsvara som ägarna kan tjäna pengar på.

Efter det våldsamma upproret har fängelsedirektören (Michael Beach) blivit lättskrämd och handlingsförlamad och nu hänger ”de höga herrarna” över honom som en hök – fångarna känner lukten av svaghet och vet hur de ska utnyttja den.

Den nye ”chefen” bakom murarna, återfallsbrottslingen Merle (Richard Brake), beordrar det ena mordet efter det andra. Saker och ting förvärras avsevärt när orena droger börjar florera bland internerna och på gatorna – och fångarna stryker med som flugor en varm sommardag.

Samtidigt gör en ny rysk gangster entré för att fylla Milos skor. Konstantin Noskov (Yorick van Wageningen) är en betydligt mer psykopatisk och kompromisslös mafioso än sin föregångare. I välbekant stil bestämmer sig Mike för att anfall är bästa försvar …

Snäppet mer brutal

Sheridan & Co har skruvat upp tempot ett par snäpp den här omgången. Allt är (om möjligt) lite snabbare, våldsammare och mer explicit. De kriminella, och de som har med dem att göra, har flyttat fram gränserna och väjer inte för de mest fasansfulla handlingar, allt för att säkerställa kontroll – och profit. Till och med den vanligtvis så sansade knarkkungen Bunny (Tobi Bamtefa) verkar ha tappat kontrollen.

Och mannen som måste sätta dem alla på plats, och berätta för dem vem som egentligen är den riktiga ”borgmästaren”, och som är helt oumbärlig för dem, är Mike McLusky. Han är medlare, polis, domare och (om nödvändigt) bödel i en och samma person.

I Kingstown gör Renner sin bästa roll någonsin, han är perfekt castad som den något försoffade, desillusionerade, desperata och förlorade mannen som inte har något att förlora. Utåt sett har han en ge-fan-i-allt-mentalitet men på samma gång har han hjärtat på rätt ställe. För att varva ner från all galenskap, och alla spöken han tvingas konfrontera, återupptar han sitt förhållande med distriktsåklagaren.

När sedan helt vanliga medborgare börjar ta lagen i egna händer håller samhället på att rasa samman fullständigt.

Mänskligt drama

Mayor of Kingstown är Sheridans opolerade, råa, brutala och obarmhärtiga syn på allt som är fel med fängelsesystemet i dagens USA. Trots vissa uppenbara överdrifter känns allt obehagligt realistiskt och som en djupt mellanmänsklig dramatragedi.

Allt toppas av en vass, intelligent och välfungerande dialog samt skådespelare i toppklass på alla nivåer. Foto och klippning bidrar till det intensiva och starkt gripande dramat. Kingstown lyckas suga in oss i den brutala handlingen.

Och det är inte bara knarklangarna och mördarna som är de ruttna äpplena här, poliskåren är full av skjutglada oduglingar, främst representerade av chefen för specialstyrkorna, Robert (Hamish Allan-Headley). Han är Kyles nya chef och en uppenbar nagel i ögat på den företagsamma åklagaren Evelyn (Necar Zadegan).

Något otraditionellt varierar längden på avsnitten mellan 37 minuter och 1:04 timmar, vilket passar sammanhanget och formatet perfekt. Den här omgången får serieskaparna Sheridan och Hugh Dillon gott om tid att krypa in under skinnet på de mest centrala karaktärerna. Inte minst får vi en obehaglig djupdykning i Mikes förflutna och psyke, och därmed en djupare förståelse för hur han beter sig – och varför han dricker …

De tre sista avsnitten är drama på en så hög nivå, och samtidigt så konstant spännande, att vi inte lyckas gå och lägga oss – klockan har hunnit ticka långt över midnatt.

Vi sugs in i en brutal, cynisk och iskall värld, men samtidigt är den full av värme och (obesvarad) kärlek, där den egna flocken och familjen är något man är beredd att offra allt för. Samtidigt finns det välbehövligt komiska förlösningar, om än av den lite mörkare sorten.

Sitter som gjuten!

Dialogen, som är skriven av Dillon (främst) och Sheridanm är helgjuten. Och med en så stark skådespelarensemble framförs den skrämmande realistiskt och äkta. Utifrån sett är karaktärerna antingen stereotypt svarta eller vita, men när man lär känna dem befinner de sig alla i den diffusa gråzonen, med inneboende godhet och förmåga till ondska. Något som den erfarne polismannen Ian (Hugh Dillon) är ett av de bästa exemplen på.

Han gör vad han anser är rätt och är beredd att passera de flesta gränser för att komma dit. Samtidigt tyngs Kingstown, och samhället, av nödvändigheten av gammal vänskap och bekantskaper för att säkra sin ”plats” i hierarkin och det ruttna systemet.

Efter att ha sett hela säsongen är det ingen tvekan om saken. Trots några få skönhetsfel är detta definitivt en av årets bästa serier och den bästa kriminalserien på många år. Vi håller tummarna för att det blir en fjärde säsong, något som Dillion nyligen har sagt att de jobbar på. 6 kriminellt bra stjärnor.

Samtliga avsnitt av säsong 3 av Mayor of Kingstown går nu att streama SkyShowtime. Se dem!

Fun fact: Under årets sommarsemester hade Ljud & Bilds representanter nöjet att besöka det legendariska fängelset Kingston Penitentiary (1867–2013) i idylliska Kingston, Kanada. Stora delar av fängelsescenerna i serien spelades in här. Värt ett besök 🙂