TEST: Sony a7CR

Att säga att jag har stora händer vore en överdrift. Ändå tillhör jag de som tycker att Sonys tvångsmässiga miniatyrisering ibland går för långt. På a7CR finns det till exempel knappt plats för fingrarna mellan greppet och objektivet. Att ha handskar på sig är uteslutet, om de inte är extra tunna – fast då är det ju knappt någon idé att ens ha på sig handskar.

Andra betraktar säkert inte detta som något problem. Det är bara att titta på försäljningsstatistiken. Sonys fullformatkameror i alpha-serien är enormt populära.

Inte så konstig. De allra flesta av de nyare modellerna är fantastiska kameror. Kapabla verktyg för proffs och ytterst tillfredsställande att fotografera med, även för amatörer. Med tiden har flera mycket bra objektiv lagts till i sortimentet, och kombinationen av 60 megapixlar och skarp optik får även blasé recensenter att tappa hakan när bilderna dyker upp på skärmen.

Som det gjorde när vi testade a7R V, Sonys flaggskepp med en 60 Mp BSI CMOS-bildsensor i fullformat, klassens bästa autofokus och 8K-video.

Det sistnämnda har inte a7CR, men i övrigt är kameran vi testar här till stor del baserad på tekniken i a7R V. Fast i ett krympt kamerahus utan sökaren i mitten, som mer ser ut som en mätsökarkamera à la Leica.

Bekant teknik

a7CR är kort sagt en extremt potent kamera. Som har samma bakbelysta 60 Mp-bildsensor, fast utan 8K-video, men med 10-bitars 4K-video, bildstabilisering, pixel shift och samma autofokus med förbättrad motivigenkänning och är i praktiken en krympt version av flaggskeppet a7R V.

Båda vänder sig i första hand till fotografer som behöver en liten, högupplöst kamera för porträtt, bröllop, landskap och övervägande stillastående motiv. Någon snabb actionkamera är den inte, trots extrem fokusprecision. Bildhastigheten är 8 per sekund, så detta är inget för ett 600 mm f2,8-objektiv ringside på en arena eller racerbana.

Användning

Kameran är dessutom för liten för långa teleobjektiv. Även om den levereras med ett avtagbart grepp som förlänger greppet på framsidan. Den kompakta formfaktorn har lett till flera kompromisser. Det finns bara en kortplats. Den vridbara skärmen är mindre och har lägre upplösning. Detsamma gäller sökaren. Och den inbyggda bildstabilisatorn har upp till 7-stegs stabilisering, jämfört med 8-stegs i a7R V.

Den oerhört praktiska styrpinnen saknas också på a7CR.

8K-video finns inte heller. Inte för att det spelar någon roll. 8K-video med a7R V ger både enorma filer och tydlig rolling shutter-effekt. Men a7CR:s Bionz XR-processor stöder 10-bitars video i 4K/30p, 4:2:2, med S-Log3 och S-Cinetone. Upp till 600 Mbit/s. Det finns också en 4K/60p-inställning, som samplar från ett utsnitt med 1,2x beskärning. Och man kan spela in 4K i Super 35- eller APS-C-format med 1,5x beskärning.

Här får man också Sonys högupplösta pixel shift-teknik, som tar upp till 16 exponeringar och ger en bild med 240 Mp-upplösning. Det kräver att motivet är stilla och att kameran står på ett stativ när exponeringarna görs. Bildfilen måste bearbetas i mjukvara efteråt.

Igenkännbar bildkvalitet

Bildkvaliteten är inte revolutionerande. Sony har inte gjort några ändringar i vare sig inspelningsbearbetning eller dynamik. Man får samma bildkvalitet som med a7R V. Det är bra, för i praktiken innebär det superfina bildfiler i okomprimerad RAW och riktigt fina JPEG-filer – eller ännu hellre HEIF-filer.

Med bra optik levererar kameran en extrem detaljskärpa som man sällan ser i den här klassen. Bildfilerna har ett rikt dynamikomfång som ger fotografen mycket att gå på under efterbehandlingen.

Jag känner fotografer som inte är så förtjusta i färgåtergivningen från Sonys dyraste kameror utan tycker att den kan bli lite för digital, nästan onaturligt perfekt. Om det egentligen betyder att andra kameror inte levererar en perfekt färgåtergivning ska jag inte spekulera om, men personligen måste jag erkänna att jag föredrar den mer analoga återgivningen av exempelvis hudtoner från Nikon Z7 II eller Leica M10.

Bildbrus? Inte förrän man passerar ISO 12 800, så där har man ett bekymmer mindre.

a7CR är inte Sonys mest avancerade videokamera, den är mest inriktad mot stillbilder, men den ger väldigt fin videokvalitet i 4K/30p. På vår 75-tums 8K referens-TV (från Sony) kan man se lite artefakter när inspelningen innehåller snabba panoreringar. Men de är blygsamma och stör inte den ytterst rena filkvaliteten som har exceptionellt bra dynamik, mättade färger och stort kontrastomfång.

Slutsats

Sony a7CR är inte perfekt. Den lågupplösta sökaren (för att vara 2024) och skärmen sänker totalbetyget. Det gör också frånvaron av styrpinne och extra kortplats. Kameran är också omöjligt liten i vissa situationer – och så är den ju inte direkt gratis. Men det är svårt att kritisera bildkvaliteten, som är i klass med de bästa där ute. Kameran är perfekt för fotografer som behöver något litet och lätt som har hög upplösning. För resor, landskap, gatufoto och porträtt är a7CR en lekfull och smidig kamera som med rätt objektiv kan leverera bilder som övertygar vem som helst.