: Hobbit: Smaugs ödemark

Andra filmen, Hobbit: Smaugs ödemark, tar oss med på den fortsatta berättelsen om Bilbo Baggins (Martin Freeman) stora äventyr tillsammans med trollkarlen Gandalf (Ian McKellen) och tretton dvärgar ledda av dvärgprinsen Thorin Oakenshield (Richard Armitage). Uppdraget är att återerövra ”The Lonely Mountain” och det mytomspunna dvärgkungariket Erebor.

Sällskapets farliga färd fortsätter österut i ”Middle-earth” där det utsätt för svåra utmaningar. Förutom den eviga kampen mot orcherna möter de den stora hamnskiftaren Beorn (Mikael Persbrandt), en flock onda jättespindlar och mystiska skogsalver med dolda motiv, innan de hamnar i ”Lake-Town” som är sista anhalten för den stora konfrontationen med mega-draken Smaug. Mötet sätter mod, kunskap och vänskap på svåra prov.

Den brittiska författaren John Ronald Reuel Tolkien har efter sin död 1973 blivit mest känd för romanen ”Sagan om Ringen”, som gavs ut redan 1954. Böckerna filmatiserades av Peter Jackson 2001–2003 och var ett enormt krävande projekt med enorm kommersiell framgång. Förvåningen var därför inte stor när Jackson meddelade att han också skulle regissera Tolkiens första litterära verk, ”Hobbiten”, som gavs ut så tidigt som 1937. Mer uppseendeväckande var att den enda (!) boken skulle bli en trilogi, fördelad på tre år och med närmare 8 timmars sammanlags speltid.

Den första filmen, Hobbit: En oväntad resa (2012), blev en stor publiksuccé men fick svidande kritik av många recensenter (inklusive Ljud & Bild) för att vara både långtråkig och ha ett drag av digitalt överflöd – filmberättandet drunknade i alla effekter. Hobbit: Smaugs ödemark kan placeras i samma kategori, men har blivit en lite starkare och mer äkta film, även om den inte imponerar så våldsamt mycket utöver den tekniska aspekten – som verkligen är imponerande!

Man kan gott säga att detta är en film för fansen och för folk som har läst boken, men som isolerad film är den tröttsam. Först och främst är den alldeles för lång med sina dryga 160 minuter. Vissa scener har olidlig dialog med sömnframkallande egenskaper och det är ingen tvekan om att den borde ha klippts ner till en mer effektiv berättelse. För det andra är det flera av karaktärerna bland dvärgarna som väcker irritation och brist på empati, vilket gör att man inte förstår uppdragets betydelse. Dessutom verkar flera andra rollfigurer ganska så oinspirerande och malplacerade. Till exempel en stel och oigenkännlig Orlando Bloom som Legolas och en karikerad Stephen Fry som Master of Lake-Town. För det tredje domineras filmen av många actionscener med för mycket digitala effekter som känns tröttsamma i längden. Ett par scener har en snygg utgångspunkt men blir så utdragna att man tappar intresset och hellre vill komma vidare.

Å andra sidan är Hobbit: Smaugs ödemark en film med gott om kvaliteter. Det är svårt att inte bli imponerad av den enorma produktionen och allt det fantastiska arbete som ligger bakom. Foto, klippning, ljuddesign, kostymer och produktionsdesign tillhör naturligtvis den högre skolan och flera av skådespelarna är både duktiga, sevärda och ibland roliga. Filmen lyckas också skapa ett fullständigt filmberättande och väcker förväntningar på ett förhoppningsvis mer tillfredsställande och avslutande kapitel längre fram i år. Fyra stjärnor.

Ingen stor överraskning: Hobbit: Smaugs ödemark är mycket bra på Blu-ray och är du ett fan så finns det ingen anledning att inte köpa. BD-utgåvan har en egen skiva med nästan en och en halv timme extramaterial med massor av bakomfilmer, lärorika dokumentärer och kommentarer. 3D-bilden är synnerligen bra och något av det bästa vi har sett, med en helt otrolig djupkänsla och bland annat gigantiska humlor som kommer susande rakt upp i ansiktet på dig. Ljudet (DTS-HD MA 7.1) är helt fantastisk och skapar en helt ny standard för genren. Ovanligt bra!