Inte mycket har hänt sedan Epson lanserade sin toppmodell TW9000 för tre år sedan. Efterföljaren TW9100 hade 3D-glasögon med överföring via RF i stället för infrarött ljus, men var i övrigt så gott som likadan. Senaste utgåvan TW9200 har dessutom fått interpolering i 3D för att göra rörelser jämnare. Den har även automatisk trapetskorrektion (keystone) som rätar upp bilden om projektorn står snett i förhållande till filmduken. Men eftersom den har optisk linskorrektion (lens shift) också är det den funktionen du ska använda för att undvika att keystone-justeringen förstör upplösningen.

TW9200 har fått nästan dubblerad kontrast, från 320 000:1 till 600 000:1 tack vare en mer exakt vertikal placering av LCD-kristallerna. Dessutom har Fujitsu-objektivet förbättrats sedan TW9100.

Den testade modellen heter TW9200W, med dubbel-W på slutet, som anger att den har trådlös HDMI-överföring.

Användning
Epsons linsvinkling är mycket lättare att komma åt än Optomas, samtidigt som den till skillnad från Sonys har en tydlig mittpunkt, ett litet hack där man vet att linsvinkeln är helt rät.

Epson har testets mest överskådliga menysystem, där alla funktioner är intuitivt placerade. Den stora fjärrkontrollen ger också bra översikt. En stor fördel är dessutom att inställningar som görs kan lagras i ett minne. Har du jobbat länge med kalibreringen så är det bra att kunna lagra alla inställningar så att de kan hämtas fram igen om någon annan gör nya inställningar efteråt. Praktiskt om man har klåfingriga barn!

Fläkten är tämligen hörbar, framför allt när lampstyrkan är maximal – vilket behövs på vår 3,3 meter breda duk.

Trådlös HDMI-överföring medför ingen förlust av bildkvalitet. Det tar däremot tid att få upp bilden varje gång signalkällan stängs av, eller om man går in i filmens meny eller använder appar som Netflix och YouTube. Personligen föredrar jag kabel, och då finns standardversionen TW9200 som kostar 2 500 kronor mindre.

Direkt ur kartongen
Cinema-färgläget är bäst om man inte gör några inställningar alls. Vi stänger dock av dynamisk svärta eftersom irisen inte fungerar riktigt som vi vill. I normal hastighet är den för långsam och knarrar och knakar när den jobbar. Och i högsta hastighet ändrar den på färgtemperaturen fullständigt när den öppnar sig och ändrar från mörk till ljus bild. Först blir det rosa, sedan grönt och sedan naturlig färg. Det går blixtsnabbt, men tillräckligt för att man ska lägga märke till det när det plötsligt kommer en väldigt ljus scen.

Bilden verkar rent allmänt vara skarp och fin, men färgbalansen drar svagt mot rosa, vilket syns på aningen överdrivna, vinröda ansikten.

– Här är det våldsamt ont om intensitet i grönt, säger Gorm.

Kalibrering
Både primär- och sekundärfärgerna visar sig vara lite skeva. Dessutom är färgkurvorna ojämna, vilket gör det till en utmaning att kalibrera korrekt.

Ett trick för att få upp intensitet i grönt på Epson-projektorn är att höja parametern ”Skin Tone” som i verkligheten bara lyfter grönt.

Projektorn ändrar färgtemperatur i den ljusa änden av gråtonerna. Grönt och blått bränner ut fortare än rött, vilket gör att högdagrar får en rödaktig ton. Det löser man genom att slå på ”Super White”, som sänker kontrasten utan att påverka gamma.

Vi lyckades aldrig få TW9200W helt korrekt, färgtemperaturen är inte riktigt jämn en bit upp i gråtonskalan. Rött tappar till exempel en aning vid 20 procents ljusintensitet.

Epson har inte heller en helt jämn färgtemperatur över hela filmduken. Vi kalibrerar alltid i mitten och får leva med att det kan finnas avvikelser ut mot kanterna. Avvikelserna är dock inte så stora att jag lägger märke till dem när filmen snurrar.

En annan nackdel med Epson är hur den justerar panelkonvergensen så att färgerna hamnar precis rakt ovanpå varandra. Epson använder färgavvikelserna i hörnen för att beräkna för hela panelen. Men om optiken har så kallad kromatisk aberration, alltså ojämn färgbrytning ut mot hörnen, blir utgångspunkten fel. Gorm använder därför bara sina ögon, utan att bry sig om hörnen, när han fintrimmar.

Bildkvalitet, kalibrerad
När bilden är så kalibrerad den kan bli kan man se fram emot en genomgående god bildkvalitet. Hudfärgerna på Prometheus besättning ser sunda ut och det smäller till fint i gult och grönt i hologrammen som används till navigering och tankeläsning.

Epsons rörelsefunktion med interpolering fungerar ypperligt. Epson har gjort genidraget att om något händer i bilden som kommer att skapa massor av artefakter under interpoleringen, till exempel om någon går förbi ett staket eller en väg med tegelmönster, så stängs funktionen av.

Med avstängd dynamisk svärta är inte skuggiga områden i grottorna fullt lika mörka som hos Optoma och Sony. Men det syns fler detaljer i skuggorna än hos Optoma, även om jag i mycket mörka scener föredrar Optoma före Epson.

Epson har något mildare bild än både Optoma och Sony. Optomas skärpa framkallar å andra sidan vissa artefakter, som lite flimmer när kameran panorerar över en stjärnhimmel. Epson är befriad från sådana artefakter, och sammantaget föredrar jag TV9200W. Men det är nästan dött lopp.

Precis och linjär färg-återgivning. Genomsnittlig DeltaE ligger gott och väl under 1.

Slutsats
Epson har det mest intuitiva menysystemet och den bästa linsvinklingen. Men också den mest högljudda fläkten.

Direkt ur kartongen är bilden ganska så skarp, och jämna rörelser utan rörelsebrus är ett rent nöje att titta på. Färgbalansen drar dock en smula mot rosa och saknar intensitet i grönt.

Efter kalibrering ser allt mycket bättre ut. Lite mjukare än med Optoma HD91 och Sony HW55, men i gengäld med en mer korrekt färgåtergivning än Optoma. Inte heller Epson-projektorn kan kalibreras fullständigt korrekt, bland annat eftersom färgtemperaturen inte är helt jämn över hela duken, och för att den varierar en aning längre upp i gråtonskalan.

Det som är viktigt är det subjektiva intrycket av bildkvaliteten. Och Epson ser mycket bra ut, med fina och friska hudfärger och jämna rörelser. Det finns gott om detaljer i både skuggor och högdagrar, och även om skuggiga områden inte är lika mörka som hos Optoma så finns det fler nyanser hos Epson.

 

Också i detta test: