: Panasonic TX-L65WT600

Panasonic har alltid förknippats med hög bildkvalitet. Tusentals bildentusiaster över hela världen har tryckt deras enastående plasmaskärmar till sitt bröst. Dessvärre får vi knappast se någon 4K-plasma i butikerna, höga produktionskostnader och tuffare energikrav har gjort att Panasonic från och med december 2013 upphört med all produktion av plasmaskärmar.

2014 blir därför året då OLED och LED med 4K-upplösning hamnar i förarsätet och Panasonic är fast beslutna att hävda sig på TV-marknaden även i framtiden. Frågan är om deras nya vapendragare, highend-TV:n TX-L65WT600 har ärvt tillräckligt med ”plasma-gener” för att kunna preja alla rivaler av banan?

TX-L65WT600
Om vi bortser från en 152-tums plasma och en 20-tums surfplatta är TX-L65WT600 Panasonics första officiella TV med 4K-upplösning. Tack vare 3840 x 2160 bildpunkter fördelade på en 65-tums bildyta är det en TV som vänder sig till kräsna entusiaster. Bildpanelen är LCD-baserad och har kantmonterad LED-bakbelysning. Byggkvaliteten är gedigen och bordsstativet sätts fast i skärmen med kraftiga fästen – inget ”plastic fantastic” här inte. Skärmen är lite tjockare än många andra, förmodligen för att garantera tillräcklig kylning av komponenterna. Själva ramen runt skärmen är däremot tunn och blank, vilket innebär att TV:n är ganska så diskret för att vara en 65-tummare. Det enda vi inte gillar är den lysande randen under skärmen, som är en designgimmick vi hade klarat oss utan.

Användning och finesser
Utöver den skarpa upplösningen är Panasonic-skärmen välutrustad när det gäller smart-funktioner. Populära appar som YouTube och Netflix nås enkelt via skärmmenyn. Panasonics nya skräddarsydda menysystem Home Screen gör att du själv kan arrangera innehållet på starmenyn precis som du vill. Till exempel är det lätt gjort att lägga in en genväg till Netflix direkt på startskärmen.

TX-L65WT600 har två fjärrkontroller. Standardfjärren har bakbelysta knappar som är till stor hjälp i ”biomörkret”. Den andra är en mindre variant med tryckkänslig panel. Den använder man när man navigerar i smartmenyer och surfar i webbläsaren. Touch-ytan gör det ganska så enkelt att flytta runt muspekaren, fast är inte lika intuitiv som LG:s Magic Remote-fjärrkontroll.

I reklamen skryter Panasonic med att man kan surfa i 4K-upplösning. Det kan man också, men frågan är om det inte är bättre att koppla in datorn och hellre använda TV:n som monitor. Att ladda webbsidor går nämligen tämligen långsamt, även om kvaliteten på text och bilder ser fin ut så verkar det inte riktigt som om TV:ns processor är tillräckligt dimensionerad för uppgiften att visa webbsidor i så hög upplösning.

Bildkvalitet
Smart-tjänsterna går alltid att uppgradera, men själva bilden är det svårare att ändra på. Med ett pris på 75 000 kronor är Panasonic TX-L65WT600 en av de dyraste 4K-TV-apparaterna i sin klass. Hur bra är bilden?

För ändamålet hade Panasonic skickat med en dator laddad med 4K-videoklipp från Eurosport HD, som vi kopplade in i DisplayPort-ingången. Och fördelen med 4K-formatet blir genast uppenbar: vi kommer helt enkelt närmare handlingen. När Sebastian Loeb susar förbi i sin supertrimmade rallybil måste vi nästan ducka för att inte få grus i ansiktet! Bilden är definitivt knivskarp. Panasonic-skärmen utmärker sig också genom att bevara denna skärpa under rörelser. Det är inte alls någon självklarhet när bilden innehåller så mycket information, och vi är rent allmänt imponerade över bildbehandling i TX-L65WT600. Den lägger inte till för mycket konstlad skärpa för att imponera, som en del konkurrenter har en tendens att göra.

Alla som köper en 4K-TV i dag får räkna med att titta på mycket full-HD på skärmen. Därför är det viktigt att TV:n gör ett bra jobb med uppskalningen – alltså hur bra den är på att räkna ut de extra pixlarna som behövs för att fylla ut skärmen. Här gör Panasonic ett klart godkänt jobb, fast når inte hela vägen fram till de allra bästa. Vår nuvarande 4K-favorit, Sony KD-65X9005, lyckas trolla fram ännu lite skarpare och mer imponerande bilder från våra blu-ray-filmer än vad TX-L65WT600 tycks vara kapabel till. Dessutom har den allmänna bildkvaliteten ett par skavanker på sina små ställen.

Kontrasten är nämligen inte den bästa vi har sett, och inte heller svärtan är riktigt av highend-klass. Bildpanelen släpper ifrån sig för mycket bakljus för att svart ska vara fullständigt svart, så de mörka filmscenerna blir en smula ojämna. Panasonic har dessutom en förvånansvärt snäv synvinkel, både horisontellt och vertikalt. Man behöver inte flytta sig många grader utanför idealvinkeln mitt framför skärmen för att färger och kontrast ska bli märkbart mattare. Här är det alltså extra viktigt att sitta någorlunda mitt framför skärmen samt att placera den på rätt höjd.

När allt sitter som det ska är färgåtergivningen mycket bra. Precis som Panasonics plasmaskärmar är TX-L65WT600 försedd med ett förkalibrerat THX-läge som har en ytterst neutral och naturlig färgåtergivning. Dessutom går det att fintrimma den ännu bättre genom att låsa upp den så kallade ISFccc-proffsmenyn. Där går det att finjustera primär-/sekundärfärger och gammavärde med hjälp av mätutrustning. Panasonic-skärmen är förberedd för automatisk kalibrering med hjälp av PC-programmet CALman. Då är det bara för bildteknikern (i detta fall vår egen Gorm Sørensen) att plugga i ljusmätaren och datorn och trycka på Auto Calibration.

Ljudkvalitet
Med en så stor och skarp bild är det självfallet viktigt att ha ett ljud av samma klass. Rivaler som LG och Sony har gått ganska så seriöst tillväga för att få ut ett bra ljud ur sina 4K-TV-apparater, med en ”ljudlimpa” respektive stora, sidomonterade stereohögtalare. Panasonic har valt en enklare lösning med bakåtriktade högtalare som inte ger lika stora ljudupplevelser. Det finns inte särskilt mycket kraft eller pondus i vare sig ljudeffekter eller dialog, så vi rekommenderar en separat ljudanläggning.

Slutsats
TX-L65WT600 har en svår uppgift. Den ska inte bara ta över stafettpinnen efter Panasonics topptrimmade plasmaskärmar, utan måste också mäta sig med konkurrenterna som jobbat ihärdigt med LED-LCD den senaste tiden. Och med tvättäkta 4K-material ser Panasonic-skärmen utan tvekan läcker ut. Sammantaget placerar sig dock TX-L65WT600 bara i mitten av startfältet rent bildmässigt, och utmärker sig inte speciellt jämfört med vår 4K-referens Sony KD-65X9005. Problem med synvinkel och ojämn svärta går inte så bra ihop med prislappen. Kort sagt: Panasonic är tvungna att göra bättre ifrån sig om de ska behålla sin status som bildentusiasternas stora favorit!

Kalibrering av Panasonic TX-L65WT600

Av Gorm Sørensen
Med plasmatoppmodellen ZT60 färsk i minnet är det med relativt stora förhoppningar jag ger mig i kast med Panasonics senaste 4K-LCD-TV. Tack vare stöd för automatisk kalibrering via Calman borde allt finnas till hands för en suverän bild.

Direkt ur kartongen, i bildläget ”Normal”, har skärmen ett kraftigt blåstick. Inte olikt de flesta konkurrenterna, med andra ord, som alla slåss om vår uppmärksamhet i butikerna. Ett av tricken tillverkarna använder sig av för att lura oss att tro att just deras skärm har ”vitare vitt” är att flytta vitpunkten mot blått. Problemet är bara att när alla märken gör samma sak, gärna i kombination med hög kontrast och skärpa, så ser TV:n inte bra ut när vi sätter på den hemma i vardagsrummet. I detta fall har bildläget ”Normal” en blåaktig vitpunkt med mer än 20 procent för hög intensitet i blått, alltså väldigt långt ifrån vad jag definierar som normalt.

Lyckligtvis har Panasonic stoppat i både en låst THX-kalibrering samt ett ISF-läge som vi kan tweaka helt på eget bevåg. THX Cinema-läget är faktiskt inte så illa kalibrerat från fabrik, det har godkänd färgåtergivning och en vitpunkt med bara ett svagt grönstick (4–5 procent) i den ljusa änden av gråskalan. ISF-läget bygger på samma kalibrering som THX Cinema, men kan kalibreras vidare.

Kalibrering
Jag utgår från läget ”ISF Night” och kopplar in en dator med Calman-kalibreringsprogram som tar full kontroll över TV-apparaten, mätapparaturen och testbildsgeneratorn. En av fördelarna med att kunna styra TV:n från datorn är att man slipper störande menyer på skärmen. Det som främst justeras är skärmens dynamik-omfång, alltså vitpunkt och svartpunkt. Skillnaden mellan dessa är skärmens kontrast – eller dynamikomfång. Vidare följer en gråskalekalibrering samt korrigering av mättnad, ljusstyrka och färgbalans i primär- och sekundärfärgerna. Eftersom alla parametrar påverkar varandra blir det ett par vändor fram och tillbaka innan man hittar en gyllene medelväg och skärmen är färdigkalibrerad.

I Panasonics plasmamodeller (VT- och ZT-serien) får vi tillgång till justering av vitbalansen i 21 punkter, och kan därmed fintrimma en perfekt gråskala och gamma. Därför är det en liten besvikelse att konstatera att denna påkostade 4K-skärm bara ger tillgång till 10-punkters gråskalekalibrering. I synnerhet eftersom jag inte når hela vägen fram med gamma, eftersom ljusstyrkan runt 80–90 procents intensitet sjunker en smula i förhållande till resten av gråskalan. Auto-kalibrering av färgrymden fungerar inte heller, utan måste kalibreras för hand. Skälet till att den inte fungerar är att färgerna är svagt undermättade vid full intensitet, och att kalibreringsprogrammet försöker kompensera för detta, vilket leder till att alla färger med mindre än full färgintensitet blir kraftigt övermättade. Var därför försiktig med att få den här skärmen ”auto-kalibrerad” i butiken om säljaren erbjuder detta. Kontrollera åtminstone att det körs en ”saturation sweep” efteråt, som visar färgåtergivningen i olika intensiteter (gärna vid 20, 40, 60, 80 och 100 %).

Efter kalibrering har vi städat upp färgåtergivningen samt fått en ännu mer linjär gråskala. Hudtoner ser mycket bättre ut och det svaga grönsticket i vitbalansen har försvunnit.

Resultat och sammanfattning
TX-L65WT600 är inte den enklaste jag har jobbat med. Det verkar som om skärmen har någon form av dynamisk bakbelysning eller kontrast, även om man stänger av den funktionen. Gråskalan (gamma-värde 2,2) får jag inte 100 procent linjär med tanke på ljusstyrka. Dessutom påverkar kalibreringen av färgrymden gråskalan ovanligt mycket. Det blir därför många vändor fram och tillbaka innan jag är hyggligt nöjd med slutresultatet. Efter kalibrering är jag som sagt nöjd med bilden. Färgåtergivning och färgtemperatur känns naturlig och verklighetstrogen.

Vad som däremot är mindre bra är att skärmen har ovanligt snäv synvinkel, både vågrätt och lodrätt. Bara att resa sig upp ur soffan gör att jag inte känner igen färgåtergivningen jag kalibrerat fram. Dessutom är ljusfördelningen från LED-kantbelysningen mycket ojämn. Det är inget man lägger märke till i ljusa scener, men i de mörkaste är det fullt synligt. Panoreringar där bakgrunden till exempel är en ljusblå himmel, avslöjar också ett fullt synligt raster bakom skärmen, och några av de lodräta ränderna är direkt irriterande (syns som aningen mörka band i bilden).

Avslutningsvis måste jag säga att jag är en smula besviken på TX-L65WT600. Den gör absolut mycket rätt, har stöd för i stort sett allt 4K-material och har en gnistrande 4K-bild. Det som är synd är att man ständigt bli påmind om begränsningarna som LED-kantljuset och LCD-panelen medför. När synvinkeln dessutom är så begränsad tror jag hellre att jag går ner till full-HD och försöker få tag i en TX-P60ZT60-plasma innan det är för sent.