Eftersom framtiden kan innebära nya bild- och ljudformat och överföringsstandarder går det att uppgradera NADs receivrar med nya moduler. Ett nytt HDMI-kort ersätter enkelt det gamla på baksidan om det skulle behövas någon dag. T757 v2 skiljer sig från föregångaren främst genom ett nytt HDMI-kort, som nu stöder 3D och ljudreturkanal. Om 4K-formatet (Ultra-HD) blir en framgång kommer det förmodligen en uppgradering till det också, men i dagsläget stöder inte NAD 4K.

Receivern har ingen inbyggd nätverksanslutning men det går att byta till en HDMI-modul med ethernet-kontakt. Den innebär dock bara att T757 v2 går att fjärrstyra från en iPhone, den ger ingen form av streaming-funktioner. Detta är en renodlad hemmabiomaskin!

Funktionerna är få. En undermeny för DSP-lägen innehåller en enda funktion: läppsynk i millisekunder. Det finns inga olika ljudlägen att välja mellan. För egen del tycker jag faktiskt att det är trevligt.

Den minimalistiska skärmmenyn med vit text mot grå bakgrund hade varit okej om jag inte hade trillat ur menyn hela tiden bara för att jag inte kan lära mig att höger piltangent används för att bekräfta val, inte enter-knappen. Den lilla detaljen får mig att utse detta till den minst användarvänliga receivern!

Högtalarkalibrering görs med Audysseys enklaste variant. Med hjälp av en mätmikrofon ställs avstånd, delningsfrekvens och ljudnivå in för varje högtalare. Ingen rumskorrektion med EQ, alltså.

Ljudkvalitet
Om jag blir irriterad på gränssnittet så glömmer jag allt när filmen börjar snurra. Ingen av de andra testdeltagarna låter lika obekymrade när de pressas. Här finns det massor av kraft. Och massor av tryck! Scenen där Tony Starks hus attackeras av helikoptrar trycker till mer än med någon av de andra receivrarna och har mindre förvrängning när glas krossas och splitter flyger runt. Detta låter verkligen fängslande!

Dialogen är stor och massiv, ljudbilden bereder ut sig sömlöst runtomkring. Sammantaget är ljudet i en annan klass än hos de övriga. Åtminstone när det handlar om ljudtryck och engagemang. NAD har inte den mest nyanserade tonåtergivningen, det låter lite som om alla skådespelare går på anabola steroider. Men det är tungt att lyssna på!

Musik låter också bra, i synnerhet dynamiken och lugnet bör de andra vara avundsjuka på NAD för. När en bastrumma slår så slår den hårt. Djupbasen är fyllig och låter supertufft. Men det slår en smula tillbaka i övre mellanregistret, så att ljusa pianotangenter inte får samma snärt som med Pioneer och Onkyo. Sångröster markeras inte heller lika tydligt i ljudbilden.

Slutsats
T757 v2 trycker till direkt från första sekund. Här finns muskler så det räcker för att få fart på hemmabion så att man naglas fast i soffan, utan att NAD-receivern blir stressad innan det blir alldeles för högt. Letar du inte efter en receiver som kan strömma musik utan bara vill ha en renodlad förstärkare som kan hantera filmsamlingen så kan detta vara helt rätt. Här finns massor av och en kanalseparation som är så bra att den målar upp en sömlös ljudbild som breder ut sig i rummet. Musik låter också tufft. Det saknas lite finess i övertonerna, men det gör inte mycket alls.

Irritationsmomentet är användarvänligheten. Även om T757 v2 är minimalistisk så hade den gott kunna vara mer intuitiv.

Också i detta test: