: Panasonic Lumix GX7

Ibland kan det vara smart att ta ett steg tillbaka, börja på ny kula och tänka om från början. Det skulle man kunna tro att Panasonic har gjort med sin Lumix GX7, en kompakt systemkamera som vänder sig till fotofantaster som tycker att en spegelreflexkamera är för stor och klumpig men som förväntar sig både hög bildkvalitet och hög funktionsnivå.

Vilket de får med besked i GX7.

Panasonic var först på marknaden med en kompakt systemkamera 2008. Sedan dess har alla stora märken släppt egna versioner i det här segmentet, mittemellan kompaktkameror och spegelreflexer. Den här typen är mindre och lättare än spegelreflexer men mer sofistikerade än kompaktkameror. Tack vare utbytbar optik och mängder av tillbehör passar en kompakt systemkamera ofta bättre till olika sorters fotografering. Och viktigast av allt är att bildkvaliteten och egenskaperna inte ligger efter spegelreflexerna.

Rivalerna
Det gör åtminstone inte Lumix GX7. Den är tillsammans med Lumix GH3 Panasonics mest avancerade kamera. Den försöker tillfredsställa både ambitiösa amatörfotografer och sparsmakade proffsfotografer. GX7 befinner sig i samma klass som Olympus OM-D, Sony NEX-7 och Fujifilm XE-1 – alla med integrerade elektroniska sökare och i prisklassen kring 10 000 kronor.

GX7 skiljer sig dock från konkurrenterna på ett par punkter. Den integrerade och framför allt vridbara elektroniska sökaren är bara en av dem.

Trådlös och NFC
Just avsaknaden av sökare har varit en av de små systemkamerornas nackdelar. Spegelreflexer har av naturen sökare, som till och med är optiska, medan de små systemkameror som har sökare över huvud taget har elektroniska. Precis som videokameror.

GX7 har dessutom kortare slutartid än sina rivaler, 1/8000 sekund, vilket gör det enklare att fotografera i bra ljus med stor bländaröppning. Wifi finns inbyggt så att kameran kan överföra bilder trådlöst till mobilen eller surfplattan. Man måste ladda ner en kamera-app till mobilen, sedan kan man fjärrstyra kamerans utlösare och ladda över bilder och video trådlöst. Har man dessutom en mobil med NFC (närfältskommunikation) räcker det med att hålla mobilen intill kamerans NCF-märke när wifi är aktiverat, så konfigureras den trådlösa överföringen automatiskt. Man slipper segt knappande med ID-nummer och lösenord, med andra ord.

Vridbar sökare
Den vridbara pekskärmen på baksidan av GX7 går att vinklas uppåt och nedåt och kopplas automatiskt ur när man lyfter OLED-sökaren till ögat. Men eftersom sökaren har 16:9-bredformat – precis som TV:n i vardagsrummet – är det bara mitten av sökaren som används när man tar stillbilder. Själva sökarbilden är alltså inte lika stor som i Olympus knivskarpa VF-4 till PEN E-P5 eller sökaren i Sony NEX-7 och NEX-6, men den har en upplösning på 2,3 Mp och 0,7x förstoring (motsvarande 35-mm-format).

Sökarbilden har bra bild i den andemeningen att upplösningen är tillräckligt hög och att det är relativt lite mörkertid mellan exponeringarna. Men den är fortfarande utsatt för lite färgskiftningar på pixelnivå när man panorerar, och färgbalansen i sökaren är kallare (med blåstick) än verkligheten. Lyckligtvis kan man själv justera färgernas balans och mättnad. Både på skärmen och i sökaren.

Att den kan vinklas 90 grader uppåt är en väldigt välkommen bonus. Då kan man hålla klameran intill kroppen, i svåra vinklar, och använda kamerans sökare mycket oftare än om den inte går att vinkla.

Välbyggt hus
Förutom wifi är fokusmarkering – ”fokuspeaking” – populärt nu för tiden. Den används när man fokuserar manuellt för att ställa in bilden skarpt. När peaking är aktiverat syns gula eller vita markeringar i sökaren eller på skärmen där motivet är skarpt.

I GX7 stannar bildhastigheten vid 5 bilder/s, mot 9 bilder/s i PEN E-P5, men de har samma slutartidsområde upp till 1/8000 s, 1/320 s blixtsynk samt en möjlighet att justera högdager och skuggor – man får upp en kurva på skärmen som man justerar med hjälp av de två inställningsrattarna.

Den inbyggda blixten går att vinkla bakåt för att reflektera ljuset via taket och få en bättre spridning och mjukare skuggor, och flera av kamerans knappar – inklusive de tre funktionsknapparna – kan programmeras så att de sätter igång just den funktion som fotografen vill komma åt. Överlag finns det mycket man kan justera, ändra och programmera på GX7. Kameran är byggd för att kunna skräddarsys, och gripkomforten och användarvänligheten är föredömlig.

Kamerahuset är byggt i solid aluminium och magnesium, med gummerat grepp på framsidan och ett tumgrepp på baksidan. Aluminium i grå eller svart lack täcker ovansidan, undersidan och sidorna. Utförandet är oklanderligt. Det här är en gedigen historia, med en högst förtroendeingivande kvalitetskänsla. Panasonic har däremot inte förseglat huset mot regn och rusk, som Olympus gjort med sin OM-D.

Kameran har ett tyst läge som aktiverar den elektroniska slutaren när man vill fotografera ljudlöst. Visserligen bara upp till ISO 3200, men det är trots allt sällan man behöver mer.

Bildkvalitet
Att fotografera med GX7 är en ren fröjd. Knappar reagerar omedelbart, autofokusen spårar och låser snabbt (även i dåligt ljus) och de allra flesta av knapparna är placerade med omsorg. Personligen skulle jag föredra om det gick att stänga av alla knappar på baksidan. Det borde gå att inaktivera dem allihop genom att till exempel hålla inne Fn1-knappen i tre sekunder. Knapparna sitter nämligen för nära tumgreppet på baksidan och man kommer bland annat lätt åt Display-knappen. Vilket ändrar sökar- och skärmvisningen, till min stora irritation.

Lyckligtvis finns det inte mycket negativt att säga om bildkvaliteten. Inte om man jämför med PEN E-P5 eller NEX-6 heller. Enda kompakta systemkamerorna som har bättre detaljupplösning än GX7 är NEX-7 (på låg ISO) och Fujifilm X-E1.

Vid ISO 12800 och framför allt 25600 finns det föga överraskande markerat kornbrus. Så mycket att jag inte skulle göra större papperskopior än A4 utan att efterbehandla råfilerna först. JPEG-kopiorna ser mycket bra ut ända upp till ISO 6400, utan förlust av detaljskärpa och det går nästan inte att skymta något kornbrus under ISO 200. Mycket höga prestanda alltså. Men Panasonic har lyckats med mer än så. Färgbalansen är den bästa jag sett från någon Panasonic-kamera, och tillsammans med nya Lumix G 20 mm/f1,7 II är kontrasten och skärpan enastående.

Man skulle till exempel ha stora problem med att se skillnaden på bilder tagna med GX7 och Nikon D7100. Det gäller inte bara färgåtergivning och brusreducering utan även bilddynamik. Just på det området har D7100 ett litet försprång, men i praktiken är det försumbart. Med tanke på bildsensorns storlek har GX7 formidabla prestanda.

Har allt som behövs
I det här segmentet är konkurrensen stenhård, med utmanare som Olympus PEN E-P5, Sony NEX-7 och Samsung NX300, men jag betraktar egentligen bara Olympus OM-D EM-5 som den närmaste utmanaren till GX7.

Lumix GX7 är inte en actionkamera på något sätt. Kanske är den inte heller förstahandsvalet för fotografer som kräver att kameran är väderskyddad. Eller de som föredrar en stor kamera med optisk sökare, som en spegelreflex. Men det är också de enda begränsningarna av väsentlig art.

Bildkvaliteten, skötseln, användarkänslan – som tillsammans gör det till en fest att arbeta med GX7 – gör också kameran till Panasonics bästa hittills. Och den bästa av alla spegellösa kompakta systemkameror vi har testat i år.