Föregångaren fick samma goda vitsord och korades till årets kompaktkamera 2012. Inte utan anledning. Tack vare 20 megapixlar på en 1-tums bildsensor, skarp Zeiss-optik och hög bildhastighet blev RX100 snabbt en favorit i kompaktklassen. Nu är efterträdaren här. Byggd efter samma recept men med en hel räcka inte obetydliga ändringar.
Och förbättringar. Som alla är avsedda att uppfylla kräsna fotografers krav på en kompetent kompaktkamera. Först och främst sägs bildkvaliteten vara förbättrad med en ny bildsensor som har samma upplösning som förut men som är ännu känsligare. Tillsammans med en ny processor och det väl beprövade zoomobjektivet tänker Sony än en gång sätta standarden för bildkvalitet i kompaktklassen.
Men det finns fler förändringar. Kameran har fått en högupplöst, vridbar skärm (inte pekskärm, visserligen) som bara ökar kamerans tjocklek med 2 millimeter. Intressant nog finns det även en blixtsko, fast ingen vanlig.
Wifi och sökare
Multikontakten har nämligen små kontakter på insidan som innebär att det äntligen går att använda tillbehör som elektronisk sökare och andra elektroniska tillbehör. Inte bara en blixt, alltså.
Kameran har naturligtvis utrustats med trådlös överföring av bilder via wifi, samt närfältskommunikation (NFC) som ska göra det till en barnlek att koppla ihop kameran trådlöst med en smartmobil eller surfplatta. Då kan man dessutom använda mobilen som fjärrkontroll till kameran.
Det ytterst fina Carl Zeiss Vario Sonnar T- objektivet är likadant i RX100 II. Med en räckvidd från 28 mm vidvinkel till 100 mm tele, och så god ljusstyrka som f1,8 på vidvinkel (f4,9 på tele), rättar den in sig i ledet av ljusstarka zoomobjektiv i kompaktkameror. Bland rivalerna finns Olympus XZ-2, Fujifilm X20, Panasonic Lumix LX7 och Canon S110. Som alla kostar både en och två tusenlappar mindre än Sony-kamerans 6 500 kronor. RX100 II är däremot mycket mindre.
Cyber-shot RX100 II är med andra ord den dyraste kompaktkameran med zoom. Med god marginal. Då tar jag inte med proffskompakter som Ricoh GR, Nikon Coolpix A och Fujifilm X100S i beräkningen.
Men i likhet med de tre senare tar RX100 II råfiler. Och fotografen får helmanuell eller halvautomatisk kontroll över exponeringen. Och naturligtvis HD-video med 1080p/50/25-upplösning och en möjlighet att ta stillbilder i 16:9-bredformat (17 Mp) samtidigt som man filmar.
Grepp borde vara standard
Precis som med föregångaren går det att ta bildserier med upp till 10 bilder/s och det finns gott om kreativa bildeffekter med olika varianter, tre minnen med inställningar, programmerbara funktioner, vinklingsbar blixt, 25-punkters fokusspårning, integrerad bildstabilisator och roterande inställningsring runt objektivet. Som man till exempel kan använda som bländarring eller för att fintrimma någon av flera funktioner man väljer själv.
Fallsensorn finns också kvar. Den stänger av kameran och drar in objektivet om den märker att man tappar kameran så att den faller i marken.
Vridbar skärm, wifi och multikontakt i blixtskon är några av de mest praktiska nyheterna.
Enligt min mening borde Sony montera på handgreppet som standard. I stället är det ett tillbehör som kostar extra och kräver montering. Utan greppet är RX100 II liten, hal och svår att sköta med en hand. Handledsremmen som ingår, eller axelremmen, är därför helt nödvändig att ha på den lilla kameran.
Bildkvalitet
Bortsett från de synliga förbättringarna noterar jag att autofokuseringen är bättre, särskilt i dåligt ljus. Där RX100 famlade lite efter fokus i svagt inomhusljus lyckas efterträdaren fokusera både snabbare och mer exakt.
Zeiss-objektivet levererar samma skärpa som vi såg med RX100, men man ser snabbt att Sony har lyckats fint med att kontrollera brus på höga ISO-värden. Vid ISO 3200 är till exempel kornbrus bättre dämpat utan att det blir för mycket aggressiv brusreducering, med förlust av skärpa som resultat. Höjer man ljuskänsligheten över ISO 3200 ökar också kornbrusets omfång och grovhet. I A4-utskrifter kan man använda ISO 6400 om det kniper, men 3200, och framför allt ännu lägre, går utmärkt.
Så vitt jag kan se är färgåtergivningen i JPEG-filer identisk med RX100. Med andra ord väldigt bra för att vara en kompaktkamera. Detsamma gäller kontrasten och bilddynamiken, men det är framför allt den enastående detaljskärpan som gör RX100 II till en sådan enastående kamera i den här klassen.
Slutsats
Ingen tvekan om att Sony RX100 II är kameran man ska ha om bildkvalitet och små mått står överst på önskelistan. Bättre blir det inte förrän man antingen väljer en systemkamera eller någon av de små proffskompakterna från Nikon, Ricoh eller Fujifilm med APS-C-sensor.
Fast den är inte gratis. För samma pengar får man en systemkamera med ännu högre bildkvalitet och utbytbar optik. Trots det höga priset måste vi medge att om man ska ha det allra bästa så går det inte att bortse från RX100 II. Även om den kostar en hel del.
