: McIntosh D100

Få märken kan skryta med lika långa hifi-anor som amerikanska McIntosh. Ända sedan den första rörförstärkaren 1949 har de byggt några av de mest välrenommerade förstärkarmodellerna. Till exempel legendariska MC275 med fyra utgångsrör – som fortfarande byggs. Men framtiden är som bekant digital och det är snart bara skivspelare som ger ifrån sig analoga ljudsignaler.

Därför har den separata digitalomvandlaren (DAC) fått en renässans. Från att ha varit ett måste för alla hifi-intresserade i början av 90-talet föll de nästan i glömska, för att sedan dyka upp igen som en måste-ha-produkt de senaste åren. Med en DAC i anläggningen kan man nämligen få ett mycket bättre ljud, och praktiskt nog ett ställe som alla digitala ljudkällor kopplas till. Till exempel den nya CD-spelaren: datorn.

Det är nämligen många som gradvis överlåtit åt strömningstjänsterna Spotify och Wimp att servera musiken i stället för – eller som ett komplement till – CD-skivorna. Ljudfiler med bättre upplösning och dito ljud breder ut sig i rekordfart, och det har naturligtvis highend-entusiasterna fått upp ögonen för. Det är de som köper de finaste digitalomvandlarna i hopp om att klämma ut varenda nyans ur musiken.

Men alla är inte så sugna på att ha en extra box i anläggningen, många föredrar att i stället uppgradera med en förstärkare som har en inbyggd DAC. Marknaden för sådana kan växa enormt och därför har McIntosh byggt D100, en digital förförstärkare med inbyggd omvandlare, hörlursförstärkare och analoga utgångar till effektförstärkaren.

Helt digital
Den kan kopplas till en befintlig anläggning, antingen som separat DAC där volymkontrollen bara styr hörlursuttaget eller som förförstärkare tillsammans med en effektförstärkare. Då kopplar man in D100 till de utgångar som styrs av volymkontrollen. Den enda anslutningen som saknas är en 100-ohms balanserad digitalingång (AES/EBU). Däremot finns USB som kopplas till datorn samt två koaxiala och optiska digitalingångar (S/PDIF) som passar andra digitala signalkällor.

Någon installation eller konfigurering behövs inte. D100 kopplas bara till ljudkällorna man har och så till resten av anläggningen. Sedan är det bara att välja ingång och välja volym med fjärrkontrollen. Förförstärkaren tar själv reda på vilket ljudformat och vilken samplingsfrekvens signalkällan levererar, och visar samplingsfrekvens och upplösning i teckenfönstret som kan dimmas.

Om man inte får något ljud när man kopplar in datorn via USB-porten måste man klicka sig fram till Macens eller PC:ns ljudinställningar och välja McIntosh som ljudkort. Då kan man även ställa in 24 bitar och 192 kHz vilket ger optimala förhållanden för bra ljud.

När man pluggar i hörlurarna kan man stänga av ljudet i utgångarna så att musiken bara hörs i lurarna.

Analogt ljud
Eftersom D100 har en påkostad hörlursförstärkare kopplade jag in bland annat Shures fantastiska SRH1840, ett par öppna lurar med en superupplöst och enormt detaljrik ljudbild. Ljudkällorna var en Mac Mini via USB (24 bit/192 kHz), en TV-mottagare via optisk, en McIntosh MCD500-SACD-spelare via koaxial samt en Ayre QA-9-DAC.

Klart att det finns bättre hörlursförstärkare, men de kostar en hel del. D100:s inbyggda är bland de bästa jag har hört. Och låter mer organiskt och klangrikt än det mesta annat som sitter i förstärkare. Jämfört med Bursons och Musical Fidelitys separata hörlursförstärkare – för under 10 000 kronor – uppfattar jag D100 som mer välbalanserad och detaljrik, och fullständigt befriad från brus.

Med andra ord: långt bättre än man normalt sett kan förvänta sig av en förförstärkare, eller integrerad med hörlursuttag. Själv var jag dock mer intresserad av hur den fungerade som DAC och förförstärkare inkopplad till en integrerad förstärkare eller ett separat slutsteg.

Ett brett urval av musik, från Leif Ove Andsnes Beethoven-tolkningar till Bruce Springsteen live, gav mig samma entydiga intryck av en välkonstruerad highend-produkt. Digitalomvandlaren i D100 kan naturligtvis överträffas, även om den har åtta 32-bitars ESS Sabre-digitalkretser (fyra per kanal) finns det alltid någon som är ”bättre” där ute. Men som vi alla vet är ingenting bättre än summan av vad alla delar blir när de arbetar tillsammans.

Rumskänslan är slående. Springsteens live-konserter är inspelade för länge sedan, ljudkvaliteten är varierande och sällan särskilt bra. Men D100:s styrka är en ovanligt generös ljudbild, med en enastående tredimensionell ljudbild. Live-inspelningen från New York låter fräsch och levande. Röster lägger inte till några klangfärger som inte finns med från början, och klassisk pianomusik låter gnistrande dynamisk i bra inspelningar. Om det finns några nackdelar med det här sättet att spela musik så får det vara frånvaron av färgningen. Somliga tycker kanske att det låter tråkigt, men då finns det alltid alternativ till D100.

Efter ett par HD-filer i 24-bitars upplösning bekräftades min uppfattning om D100 som en enastående DAC. Den har ingen egenkaraktär och är en ypperlig lösning för alla som letar efter en digitalomvandlare av toppklass med integrerad förförstärkare. Och en bra hörlursförstärkare som bonus.

Glasklar klang och välbalanserad ljudbild
Har man väl tagit steget upp i highend-sfären och bara lyssnar på digitala ljudfiler så brukar behovet av en bra DAC dyka upp. Den kan man mycket väl hitta i D100, och behöver man samtidigt en bra förförstärkare är den både en praktisk och välljudande lösning. Priset är inte heller avskräckande när man tar med allt i beräkningen, och om den hade haft stöd för DSD-filer och en inbyggd wifi-mottagare så skulle den ha varit ett fantastiskt prisvärt alternativ. Trots detta är McIntosh ett tilltalande alternativ som kombinerar digital bekvämlighet med felfri ljudkvalitet på ett nästan helt perfekt sätt.