: Django Unchained

Django (Jamie Foxx) är en slav som lever i sydstaterna bara ett par år innan det amerikanska inbördeskriget bryter ut. Av en slump har han information som gör honom värdefull för prisjägaren Dr. King Schultz (Christoph Waltz) som ser att Django kan bli en bra partner och slår sig ihop med honom. Django drivs av hoppet att återfinna sin fru (Kerry Washington) som sålts till en annan slavägare. Jakten på pengar och hustrun för dem till en av områdets största plantager, Candyland, som ägs och drivs med järnhand av den brutale Calvin Candie (Leonardo DiCaprio). Det blir en maktkamp om frihet, pengar och prestige där alla inblandade riskerar att mista allt.

Tarantino har haft western-referenser i alla sina tidigare filmer, så tiden var verkligen kommen att göra en själv. Django Unchained är utan tvekan en otroligt välgjord film som imponerar stort. Manus, som belönades med en Oscar, osar av berättarglädje och innehåller fler storslagna scener och ordväxlingar som är så typiska för Tarantinos filmer. Rollbesättningen och skådespeleriet är också fulländat, i synnerhet från Cristoph Walts som ännu en gång vann en Oscar för bästa manliga biroll. Det är för övrigt anmärkningsvärt att han spelar samma typ av roll som i Inglourious Basterds – första gången som ond judemördare och andra gången som god prisjägare. Jamie Foxx är också perfekt som Django och DiCaprio lämnar ingenting åt slumpen i sin rolltolkning av den ohygglige Calvin Candie. Den enda som inte riktigt håller är Samuel Jackson i rollen som den gamle och misstänksamme husslaven Stephen.

Django Unchained får mer än godkänt även för produktionsdesign, kostymer, klippning och filmmusik – och innehåller precis som förväntat massor av fiffiga detaljer och referenser till andra filmer, till och med sina egna!

Tarantino är en duktig filmskapare men inte en lika kompetent skådespelare. Att han givit sig själv en roll som australisk småskurk visar på dålig självinsikt. Hur som helst håller Django Unchained precis som förväntat måttet i sin genre, men nu är det väl dags att hoppas på en ”vanlig” film från Tarantino – han måste väl inte göra genrefilm hela tiden? Fem stjärnor.

Blu-ray-versionen är ingen besvikelse. Visserligen har den inte särskilt mycket extramateriel men ett nästan perfekt ljudspår (DTS-HD MA 5.1) och en strålande bild!

http://www.youtube.com/watch?v=eUdM9vrCbow