Första gången jag stiftade bekantskap med löftet om ett oupphörligt internet, som skulle göra mig ständigt uppkopplad, när-som-helst och var-som-helst, var 1999, när jag som nykläckt IT-journalist åkte till Geneve för att vara med på ITU Telecom-mässan. Vid ingången till den första mässhallen hade ett företag – jag tror att det var franska Alcatel, som tillverkade egna mobiltelefoner på den tiden – en stor monter där en kör av tämligen lättklädda kvinnor sjöng samma sång hela tiden. Jag minns inte hela texten, men kommer ihåg melodin och refrängen. ”Easy internet, easy internet, easy internet”, lät det från scenen och det etsade sig fast i minnet tillsammans med massa annat marknadsföringssnack som också upprepades från alla håll och kanter på mässan. Där tjatades det nämligen om 3G och om mobilt internet ”anytime, anywhere”, vilket kändes som ganska så avlägset eftersom verkligheten var att inte ens den allra första WAP-telefonen, Nokia 7110, hade hunnit ut på marknaden ännu.

Men även om tekniken inte kunde leva upp till visionerna 1999 så visste teleföretagen redan då vart de var på väg: internet skulle in i mobiltelefonerna och ju mer fullständig internetupplevelsen blev desto bättre. Det tog bara mycket längre tid innan verkligheten kom i närheten av alla förväntningar. WAP-telefonerna, som kom åren strax därpå, gjorde det åtminstone inte. Och när de första 3G-telefonerna kom för tio år sedan hade de små skärmar och massor av barnsjukdomar. Och en användarupplevelse som inte var mycket bättre än WAP.

Saker och ting har blivit bättre med tiden, numera har alla 3G i mobilen. Och man måste säga att löftena från 1999 så småningom infriades. Då kan man väl inte önska sig mer, eller?

Jo, det kan du!
Med de nya LTE-nätverken – som i folkmun kallas för 4G även om det faktiskt inte alls är tal om äkta 4G – får mobiltelefonen hastigheter som vida överträffar vad du är van vid från 3G-nätet. Ett klassiskt 3G-nätverk (UMTS) har en maximal nerladdningshastighet på 7,5 Mbit/s, medan ett ”optimerat 3G-nätverk” (HSPA+, även kallat ”turbo-3G”) i dagsläget kan klara av 42 Mbit/s, åtminstone i teorin.

Som jämförelse har ett LTE-nätverk enligt teleoperatörerna en nerladddningshastighet av ungefär 71 Mbit/s, vilket gör din mobiltelefon så snabb att det inte längre är några som helst problem att streama vare sig musik, film eller TV. Och tillgången till dina filer i molnet – nu när allt fler av oss använder tjänster som Google Drive, Dropbox, Skydrive och iCloud – går så snabbt att det känns som om filerna ligger lagrade lokalt på mobilen.

Med LTE får du verkligen ”easy internet”, och du får det ”anytime, anywhere”. För mig personligen känns det som om det är först nu – nästan 14 år efter Telekom-mässan i Geneve – som de gamla visionerna har överträffats av verkligheten. När du provar en smartmobil med LTE så är det ungefär som i äldre tider när man gick från svartvit TV till färg-TV. Det finns ingen återvändo.

Vågar du ta steget och kasta dig ut i LTE-världen så har vi testat de bästa smartmobilerna med LTE på marknaden. Det är bara att läsa vidare och ta reda på vilken som är bäst!