: McIntosh MT10

Man skulle kunna tro att grammofonerna hör till en svunnen tid. Undanstuvade på vindar och i källare. Bortglömda, precis som maxisinglar, LP och EP från en tid då digitalt bara var något ett armbandsur kunde vara. Men faktum är att vinylformatet vägrar dö. Och att skivförsäljningen ökar. Bara 2012 med 67 procent. Och för ett par år sedan såldes det inte fler än ett par hundra grammofoner, men nu har den siffran mångdubblats.

Det kan verka märkligt i en tidsålder när alla har tillgång till nästan gratis musik på nätet från Spotify och Wimp. Knappa bara in namnet på låten eller artisten och tryck på play. Betalningen är redan fixad via streaming-tjänstens prenumeration, så musiken börjar spela direkt utan krångel. Du kan till och med ta med dig spellistorna till mobilen och strömma musiken trådlöst till högtalarna hemma.

Enkelt, bekvämt och billigt.

Vem kunde väl tro att det i dessa tider går att sälja vinylskivor för 200–300 kronor styck? Stora, opraktiska och kostsamma som de är. För att inte tala om dammet, hacken, reporna och det klassiska knastrandet som slitna LP-skivor dras med.

Vägrar dö
Men inget av detta tycks alltså skrämma iväg kunderna. Skivbutiker river ner CD-hyllor och bygger LP-hyllor i stället, och det är inte bara äldre som har givit grammofonerna en renässans. Enligt branschundersökningar strömmar ungdomarna till den mer rituella avspelningen av musik och den varma klangen som vinylen kan ha.

Det är kanske inte så konstigt att urvalet av skivspelare är större än på länge. Desto konstigare är att detta faktiskt är McIntoshs första! Man skulle ju kunna tro att en tillverkare som har hållit på ända sedan 1949 – året efter LP-formatet lanserades – hade en lång rad grammofoner på sitt samvete, men så är det alltså inte. MT10 är deras första någonsin. Å andra sidan är det en seriös highend-spelare, insvept i McIntoshs klassiska design, och med kostsam teknik inuti chassiet av rostfritt stål.

MT10 klarar alla hastigheter: 33, 45 och 78 varv.

Massiv kvalitet
Den totala vikten är 19 kilo. MT10 använder sig av massa i stället för fjädrar för att dämpa vibrationer. Alla mekaniska delar är med i kedjan av genomtänkta lösningar. Som den sju centimeter tjocka, remdrivna skivtallriken av akryl som vilar på ett keramiskt lager, där ett magnetfält som skapas av små neodym-magneter lyfter tallriken för att minimera friktionen. Tonarmen har ett armrör av duraluminium (en extra styv aluminiumlegering med koppar, magnesium och mangan) som har horisontella och vertikala lager med två upphängningar av keramik och safir. I änden av tonarmen sitter en MC-pickup med elliptiskt slipad nål, inkapslad i ett hus av ebenholts, som lämnar 0,5 volts utgångsspänning. Det betyder att MT10 måste kopplas till en skivspelaringång eller ett särskilt grammofonsteg (RIAA-steg) som är anpassat för MC-pickuper.

Nålupphängningen skyddas av resonansdämpande ebenholts.

Tonarmen och pickupen och många andra delar är hämtade från översta hyllan hos tyska Clearaudio. Vilket kan leda tankarna till en Cadillac som har motor, växellåda och drivverk från BMW. Stil och substans på samma gång.

Raffinerad musikalisk värme
Om man har gjort det förut är det lekande lätt att installera MT10. Ett par droppar på tallriksaxeln, försiktig montering och justering av pickupen – en halvtimmes arbete är allt som behövs. Kom ihåg att trä på silikonremmen och att lägga den tunna filtmattan på skivtallriken och skivvikten ovanpå LP:n. That’s it!

Jag kopplade MT10 till Ayres fenomenalt välljudande grammofonförstärkare P-5xe, som i sin tur kopplades till 250-wattaren McIntosh MA7000 med hjälp av balanserade Silent Wire NF Referentz-kablar.

Skivtallriken snurrar igång och når sin marschhastighet relativt fort, och håller den sedan. En liten lysdiod lyser upp under akryltallriken och när pickupnålen väl är i skivspåret är det bara att luta sig tillbaka.

Till en början tror man knappt att det en skivspelare man lyssnar på. Musiken svävar på en svart bakgrund helt utan brus eller knaster. Mellan tonerna är det fullständigt tyst. Ljudbilden är stor och fyllig, klangen varm och insmickrande. Avslappnande, men bara tills dynamiken sparkar in musiken i magtrakten och du tror att du lyssnar på en highend-CD-spelare. Inte en grammofon.

Den dynamiska kontrasten gör att jag sprätter till ibland och även om jag vet att det går att få en ännu skarpare återgivning, en ännu stramare bas och en gnutta luftigare diskant, så saknar jag ingenting. McIntosh-spelaren presenterar en fullskalig ljudbild som dämpar allt överflödigt och hellre belyser musikens klangharmonier. Till exempel i Keith Jarretts ”Still Live” där jazztrion presenteras med en skrämmande levande tredimensionalitet. Pianots djupa klang blir aldrig påträngande, och korta solon på ståbas skickar vibrationer direkt mot soffan samtidigt som Jack DeJohnettes metronom-aktiga knackande på kanten av virveltrumman smäller i öronen. Allt är otroligt välbalanserat och klangen raffinerad, även i röster, stråkar och blåsinstrument.

Tonarmen vilar på ett lager av keramik och safir, en kombination som ska hålla resonanser borta från armröret och pickupnålen.

Samlingsplattan Quiet Winter Night från 2L med Hoff Ensemble är tekniskt så drivande bra att man måste klia sig i öronen. Helene Bøksles glasklara vokal och Mathias Eicks klagande trumpet återges med samma oklanderligt naturliga och neutrala klang. Du kan absolut få mycket av den här känslan med en Rega-spelare för 5 000 kronor, eller en Linn LP12 Majik för 30 000, men ingen av dem har en lika fullskalig presentation av musiken som McIntosh MT10 helt oansträngt lyckas få fram.

En djupdykning i skivsamlingen slutade med en Japan-pressning av Dire Straits ”Love Over Gold”. Varken titellåten eller den 14 minuter långa ”Telegraph Road” har någonsin smort mina hörselgångar med ett sådant välljud. En fullriggad Linn LP12 har kommit nära, detsamma kan jag säga om Pro-ject Xtension 12 – och även Thorens TD350 – men ingen av dem låter lika raffinerat, öppet och naturligt.

För ett lyckligt fåtal
De är inte många, men jag gissar på att de är lyckliga. Ägarna av en McIntosh MT10, alltså. Detta är en skivspelare för dem som framför allt älskar musik och som inte tycker det är roligt att behöva fintrimma grammofonen varje gång de ska snurra vinyl. McIntosh-spelaren ställer man in en gång för alla, sedan levererar den varorna varenda gång. Klangen är fantastiskt avslappnad och naturlig men spelaren saknar inte alls dynamik eller glöd. Kvaliteten är enastående rakt igenom och jag tvivlar på att någon som har en skivspelare av den här kalibern får för sig att byta ut den. Det är nämligen inte säkert att det blir bättre. Fast sådant vet de flesta som har en McIntosh-förstärkare redan allt om.