: Sonus faber Venere 1.5

Länge var italienska Sonus faber synonymt med högtalarkonstruktören Franco Serblin, som byggde högtalare i det som han själv betecknade som den italienska musikinstrumenttraditionen med noga utvalt trä som skulle vara en aktiv del av ljuddesignen. För några år sedan gick Serblin ”i pension” och sålde firman, men kunde inte hålla sig utan startade det superexklusiva högtalarmärket Ktema. Sonus faber såldes till Fine Sounds Group, ett bolag som också bland annat har Audio Research och nu senast även McIntosh under sin kappa.

Hans avlösare på konstruktionssidan arbetade under flera år parallellt med Serblin. De nya generationerna högtalare från Sonus faber drar således växlar på historien inom firman, men tar också steget in i det moderna högtalarkonstruktionstänkandet.

Venere
– är den senaste högtalarserien från firman. Venere är visserligen konstruerad i Italien, men byggs som så många andra europeiska högtalare i Kina, på en ny fabrik som enbart har Venere på programmet. Än så länge är det tre modeller i serien (en stativare, en golvmodell och en center), men ytterligare en golv- och en stativmodell är på gång, plus en vägghögtalare. Vi har här sett närmare på den minsta modellen, stativhögtalaren Venere 1.5.

Utseendemässigt är den inspirerad av toppmodellen Aida med en form som en lyra. Det ska ge fördelar vad angår resonansdämpning och förhindrar stående vågor inne i kabinettet. Man säger att baksidan är ”aerodynamiskt utformad” för att göra högtalaren lättare att placera nära en bakvägg. Här sitter också en listigt utformad biwiring-terminal av god kvalitet.

På fronten hittar vi ett bas/mellanregisterelement på 15 cm och en 29-mm silkesdome. Båda har fått en sorts waveguide och båda anges vara av egen design. Delningsfrekvensen anges till 2 kHz. Dessutom sitter här en framåtriktad basreflexport i form av en 10,5 cm bred centimeterhög spalt. Toppen på högtalaren är kraftigt lutande vilket gör att hela högtalaren får en elegant men rätt säregen framtoning.

Stativet, som kan köpas separat, har en fot av härdat glas och två slanka ben av stål som högtalaren skruvas fast i. Ser man rent estetiskt på det, kunde hela skapelsen ha varit en decimeter lägre för att utseendet skulle bli mer harmoniskt att se på. Personligen hade jag nog föredragit det, kanske hade det även varit en liten fördel ljudmässigt. Men, det är ju svårt att veta utan att ha lyssnat igenom alternativen.

Bas eller bas?
De senare konstruktionerna från Sonus faber har generellt fått ett positivt tillskott av kropp och energi jämfört med de gamla modellerna. Det är precis som om de spelar med större spelglädje än Sonus faber historiskt sett gjort. Så är också fallet med Venere 1,5, som har en rapp och öppen återgivning med gott om detaljer och en stor och väldefinierad ljudbild.

Som som ofta med stativhögtalare, eller ”bokhyllehögtalare” som de ofta kallas, trots att en bokhylla kanske är ett av de värsta ställen man kan placera en högtalare, är det basen som är stötestenen. Den som bara får lov att höra Venere 1.5 godtyckligt uppställd kan lätt förledas att tro att den är lite vek i de nedre regionerna.

Men se, mycket av det kan man justera med placeringen. Tack vare kabinettets utformning kan man placera högtalaren nära bakväggen, vilket ger ett krafttillskott till basen. Välbehövligt för en del av de potentiella kunderna till en högtalare i den här prisklassen. Kunder som ofta fokuserar lite för mycket på få enskilda parametrar än på totalupplevelsen, om jag ska vädra mina generaliserande fördomar lite.

Fin balans
Själv tycker jag att Venere 1.5, ordentligt uppställd, har en för prisklassen riktigt fin balans mellan kraft, pondus och detaljer, vilket till min stora förvåning gör att högtalaren också fungerar överraskande bra till modern topplistemusik med den produktionsfilosofi som nu en gång råder idag. Det hade jag inte väntat med en känslighet på 85 dB och en nedre frekvens på 50 Hz.

Elegans och substans skrev jag i ingressen, och det är just det som är kärnan i återgivningen. Den har lite av den musikaliska aura som en bra högtalare ska ha för att kunna ge en god lyssningsupplevelse. Med aura menar jag då att man får en känsla av att högtalarna har en självklar insikt i hur den ska göra olika musikmaterial bästa rättvisa oavsett vad man matar den med.

Och vi talar trots allt om överkomliga pengar. Precis som med den lilla Toy för ett par år sedan visar Sonus faber att de även kan konsten att gå ned i både pris och storlek och ändå få en högtalare som kan ge upplevelser som lätt överstiger prisramen.

En del av vår mission med våra tester är att peka på de produkter som sticker ut från mängden och ger ordentligt med värde för pengarna. Här är ytterligare en av de utvalda. Ut och lyssna!