Detta är en hörlur från Philips design-linje (CitiScape Collection), inspirerad av japansk popkultur, med väldigt skön komfort, och trots att det mesta är glansig plast ser det riktigt snyggt ut. Men jag kan inte låta bli att undra hur man tänkte när man valde material och utseende för undersidan av huvudbandet. Där sitter nämligen en vadderad tygkonstruktion (visserligen mjuk och skön) i totalt avvikande färg som dessutom sticker ut rätt rejält på varsin sida om själva huvudbandet. Lika opraktiskt som hos Plattan och dessutom mer iögonfallande. Detta vägs möjligen upp av att öronkuddarna i skinn är både snygga, sköna och ligger mjukt mot öronen. Själva kåporna är inte vridbara men de mjuka öronkuddarna är ledade vilket medför god komfort. Sladden är av den praktiska platta typen men varför har Philips inte valt en sladd i samma färg som lur och mick? Det hade gett uttryck för en ännu mer homogen lur. I paketet medföljer en adapter vilket gör den kan användas till den kräsna Sony Ericsson, tackar för det.

Nyanserna i ”Våren” förmedlas på ett bra sätt och trots att detta är en sluten konstruktion känns den acceptabelt luftig och krispig. Mellanregister och diskant möter varandra på ett fint sätt. Roberts röst (sångare i Stiftelsen och Takida) är väldigt karakteristisk och även om luren från Philips lyckas ganska bra når den inte ända fram med att förmedla den helt realistiskt utan är en smula dämpad, något den absolut inte är ensam om. Basen levereras på ett bra och nyanserat sätt utan att bli för grötig eller platt.

Slutsats
Trots den inte helt snygga, och opraktiska, tygkonstruktionen på huvudbandets undersida måste jag säga att detta är en väldigt läcker lur till ett väldigt bra pris. Trots den slutna konstruktionen har den en ljudbild som är tillräckligt luftig och öppen och den har en god förmåga att leverera bas på ett nyanserat sätt. Att den inte helt klarar av att återge Roberts speciella röst är också rätt okej med tanke på prislappen.

Också i detta test: