Mina föräldrar bortgång snurrar fortfarande i mitt inre men märkligt nog känner jag mest ett lugn. Oftast i alla fall. Ett lugn över att de båda är tillsammans och har det bra. De uppfostrade mig att klara mig själv, att stå på egna ben, och att känna en tillit till mig själv och min egen förmåga. Tillit. Jag känner hur ordet har blivit ett mantra för mig och jag är övertygad om att varken pappa eller mamma hade lämnat detta liv om de inte visste att jag skulle klara mig. Tillit.
Förra veckans redaktionsmöte blev precis den energikick jag behövde. Att träffa kollegor, samtala, spåna på artiklar, skratta, hamna i diskussioner och ta beslut. Processer som leder oss framåt.
Torsdagkvällen bjöd på prisutdelning för ”Årets Bästa” och det var cirka 100 personer som samlades på Rainbow Studio för att mingla, ta emot priser och äta och dricka gott.
Det var första gången jag var med på just detta event men det är alltid lika roligt att se glädjen i en vinnares ögon när de få gå upp på scen och ta emot ett pris till ljudet av publikens klappande. De har gjort något bra. De har lyckats. Priset är ett kvitto.
Att jag har fantastiskt duktiga medarbetare har jag koll på, men kvällens överraskning blev när Christian, tidningens layoutare, klev upp på scen och sjöng! Jag vet visserligen att han är med i diverse olika musikaluppsättningar (och då bör han ju vara bra) men jag tappade ändå hakan. Strax efter Christians uppträdande var det dags för nästa kollega, Andreas, och hakan hamnade någonstans nere vid bröstkorgen igen… Vid det här laget började jag fundera så smått på om ALLA mina kollegor har denna fantastiska talang och skulle upp och sjunga – hade jag missat något i anställningsavtalet? I så fall skull jag varmt rekommendera att jag skulle vara sist ut, i samband med stängningsdags. Jag lovar att ett ställe aldrig hade avfolkats så snabbt ….
Tidigare i veckan lyckades jag hålla fokus för att skriva, redigera och lämna ifrån mig texterna till Ljud & Bild nr 1/2013, som kommer vara en en sammanställning av årets bästa produkter av allt det som vi i redaktionen testat (vilket är en bra bit över 400 stycken). Det fanns stunder då jag tvivlade på att det skulle hålla hela vägen, att jag skulle klara få ihop något att lämna ifrån mig. Men återigen – tillit.
Nu fortsätter dagen och dess arbete. Texter ska läsas, redigeras och tas ställning till. Samtal ska ringas och beslut ska tas. Allt kommer att ske i den takt jag förmår och huvudet tillåter – detta är en bra dag!
Önskar dig en bra dag – var rädd om dig själv, nära och kära! På återhörande!
//Å