Trots storleken har Sony RX100 en bildkvalitet som påminner mer om en systemkamera än om en liten kompaktkamera. Ändå är den tillräckligt liten för att slinka ner i fickan. Samma argument kan användas om Olympus XZ-1 och delvis om Fujifilm X10, även om den senare är för stor för att kunna kallas en tvättäkta fickkamera. Båda ställer upp i samma klass som RX100 både när det gäller funktioner och bildkvalitet. Fast Sony-kameran ligger en noslängd före när det gäller bildkvalitet.
I samma veva bör Canon S100 och Canon G1X nämnas, men den förstnämndes bildkvalitet ligger inte i samma klass, och även om G1X tar lite bättre bilder på hög ISO så är den så stor att den knappast kan kallas för kompaktkamera. Vi får inte heller glömma bort Leica X2, men med prislappen 17 000 kronor (!) ställer den upp i en helt egen klass.
20 Mp och Zeiss-optik
Sony-kameran ser måhända inte spektakulärt exklusiv ut. Det oansenliga skalet av lättmetall döljer emellertid två helt avgörande komponenter som gör RX100 till den vassaste hittills i kompaktklassen. Framför en ny 1-tums (13,2 x 8,8 mm) CMOS-bildsensor med hela 20 megapixlar – med mer än dubbelt så stor yta som sensorerna i både X10 och XZ-1 (12 respektive 10 Mp) – sitter ett Carl Zeiss Vario Sonnar T-zoomobjektiv. Med en räckvidd från 28 mm vidvinkel till 100 mm tele, och så god ljusstyrka som f1,8 på vidvinkel, fast inte fullt lika imponerande f4,9 på tele. Under alla omständigheter ger den stora bländaröppningen fina förutsättningar för porträtt, där bakgrunderna blir klädsamt oskarpa och ansikten knivskarpa. En av nackdelarna med f1,8 märks däremot när man tar bilder i solljus: kamerans kortaste slutartid är 1/2000 sekund, så man kan vara tvungen att blända av till f2,8 för att undvika överexponering.
Som alla proffskompakter lagrar RX100 råfiler, även i bildserier. Fotografer kan glädja sig åt helmanuell eller halvautomatisk exponering. Videofilmare kan se fram emot 1080p/50, med en möjlighet att ta stillbilder i 16:9-bredformat (17 Mp) samtidigt som de filmar. Bland andra finesser märks seriefoto med 10 bilder i sekunden, 13 kreativa bildeffekter med olika variationer, tre minnen med inställningar, programmerbara funktioner, vinklingsbar blixt, 25-punkters fokusspårning samt integrerad bildstabilisator.
Fast smakar det så kostar det. I skrivande stund kostar RX100 ungefär 6 000 kronor, vilket gör den till en av de dyraste fickkamerorna. Som jämförelse kostar Fujifilm X10 4 500 kronor och Olympus XZ-1 strax under 3 500 kronor.
I handen
Kameran får plats i de flesta fickor jag provade, och den förhållandevis låga vikten gör att man knappt märker att man har den med sig. Det ingår förresten två korta stroppar – förutom en handrem – som fästs på kameran och som gör att man kan använda en nackrem. På baksidan finns en liten gummirem. På framsidan finns däremot ingenting, vilket innebär att kameran är lite glatt att hålla i. Men det går att köpa ett separat handgrepp från Richard Franiec (kleptography.com) för 35 dollar som limmas fast på fronten och ger ett säkrare tag om kameran.
Objektivet dras in i kameran när man stänger av den. Och har en funktionsring som man till exempel kan använda som bländarring eller till att ställa in någon av flera programmerade funktioner. Praktiskt. En mindre synlig, men smart, funktion är fallsensorn. Den stänger av kameran och drar in objektivet om den märker att man tappar kameran så att den faller i marken.
Den högupplösta skärmen med 1,23 miljoner pixlar fungerar förträffligt även i solljus. Det går däremot inte att koppla in någon separat elektronisk sökare, vilket man bland annat kan göra med Olympus XZ-1 och Sony NEX-5N. Kamerans autofokus är blixtsnabb, bland de bästa vi har testat, och nästan i klass med bra systemkamerors hastighet och precision. Menysystemet har hämtats från Sonys spegelreflexer och är överskådligt och smidigt att navigera runt i. Sony har med andra ord gjort det mesta rätt med sin RX100.
Bildkvalitet
Det gäller bildkvaliteten också. Det fruktade bruset som alla småkameror dessvärre har för mycket av – på hög ljuskänslighet – finns även här. Trots den förhållandevis stora sensorytan är 20 Mp en svår utmaning för Bionz-processorn. Tittar man på JPEG-filerna syns bara marginellt brus i förstoringar upp till ISO 800. Vid ISO 1600 och 3200 dyker det upp finkornigt kornbrus men kameran behåller merparten av den höga upplösningen. Som i praktiken, även på hög ljuskänslighet, ändå är väsentligt bättre än i motsvarande bildfiler från Olympus XZ-1 och Fujifilm X10. Från ISO 3200 ökar brusmängden markant, och så länge man inte ska efterbehandla råfiler skulle jag vilja rekommendera att hålla ISO-värden under 3200 för att få så lite orenheter som möjligt i bilderna.
Det som verkligen briljerar är det skarpa och korrekta Zeiss-objektivet. Skärpan är i stora drag fullt i klass med Zuiko-objektivet på XZ-1, även ut mot hörnen. Och skärpan är mycket jämn på alla brännvidder, så länge man undviker de minsta bländaröppningarna f10 och f11. Där sjunker skärpan jämfört med f2,8 till f8 där den är som jämnast. Inte finns det mycket färgbrytningar att tala om heller, och objektivet är relativt immunt mot ströljus.
Håller man sig undan Sonys standardfärginställningar och i stället väljer porträttläget, eller ändrar färgmättnaden i menysystemet, är JPEG-färgåtergivningen nästan lika mjuk och neutral som i XZ-1. Kontrasten och bilddynamiken (med Dynamic Range Optimizer i auto-läge) är enastående. Rentav fantastisk för att komma från en kompaktkamera. RX100:s bilder ser silkeslena ut, med ytterst god kontrast och bred färgpalett. Sida vid sida med bilder från Canon EOS 650D är det inte lätt att se vilken av kamerorna som har använts.
Videokvaliteten är högre än med någon annan kompaktkamera jag har testat. Så för den som är sugen på både stillbilds- och videokvalitet är RX100 det närmaste man kommer en komplett liten kamera.
Slutsats
Tills vi testat Samsung EX2F, Panasonic LX7 och efterträdaren till Olympus XZ-1 är Sony RX100 den allra bästa av fickkamerorna i toppklassen. Det skarpa Zeiss-objektivet i kombination med den stora bildsensorn, skärmkvaliteten och de många möjligheterna som Sony klämt in i så kompakta mått och låg vikt, räcker gott och väl för att förära RX100 med titeln Kungen av kompakter. Det höga priset och avsaknaden av separat laddare är vad som hindrar oss från att dela ut maxbetyg. En tusenlapp lägre pris så skulle RX100 ha varit ett givet val i kompaktklassen.
