: Electrocompaniet EMP 2

Vi rör oss sakta men säkert allt längre från snurrande skivor, i takt med att en växande andel av musik- och filmsamlingen tar plats i hårddiskar, minnen och molntjänster. Så varför i hela friden skulle man ens komma på tanken att köpa en dyr optisk spelare 2012? Det beror på. Många av oss sitter fortfarande med stora CD-samlingar som vi har svårt att göra oss av med. Och många bygger fortfarande på sina Blu-ray-bibliotek.

Även om urvalet av nätbaserad musik i CD-kvalitet (eller ännu bättre) växer sakta men säkert, är det fortfarande en bit kvar till internetbaserade film- och TV-tjänster som kan matcha Blu-ray när det gäller bild- och ljudkvalitet. Visst får man HD-upplösning, men bilden är så pass komprimerad i förhållande till Blu-ray att det förekommer en del brus och artefakter. Särskilt i mörka scener och i mjuka övergångar i färgnyanser syns det att stegen i gråtonskalan är för grova. Dessutom är det ännu så länge bara med Blu-ray som du kan titta på 3D-video i full-HD-upplösning i båda ögonen.

Tillhör du dem som inte längre spelar särskilt mycket CD-skivor så kan jag inte med gott samvete rekommendera en multispelare för över tjugotusen kronor. Köp hellre en Blu-ray-spelare för två- eller tretusen och en bra digitalomvandlare. Har du däremot en fin skivsamling och tänker fortsätta köpa CD ett tag till – eller till och med har en samling SACD (Super Audio CD) och kanske till och med ett par DVD-Audio som du vill få ut maximalt ur – då kan det bli aktuellt. Electrocompaniets nya spelare EMP 2 spelar nämligen allt detta, plus Blu-ray i 3D. Den kan också streama musik och video över hemnätverket och från USB-minnen och hårddiskar.

Det är ingen poäng att köpa en så dyr spelare om inte resten av anläggningen är av samma kvalitet. Förstärkeri och högtalare för ungefär 20 000 kronor vardera är en bra förutsättning, även om den summan naturligtvis inte är huggen i sten.

Analog utgång
EMP 2 har analoga stereoutgångar i form av både balanserad XLR och obalanserad RCA. Vill du utnyttja de påkostade D/A-omvandlarna i surround så finns det också en multikanals analogutgång med RCA-kontakter. Du kan ange fördröjning, inbördes ljudnivå och delningsfilter för varje kanal, så att spelaren alltså inte behöver kopplas till en digital hemmabioförstärkare via HDMI. Master-nivån kan också ställas in variabelt, så att spelaren till och med kan kopplas direkt till en flerkanalig effektförstärkare eller flera aktiva högtalare. En mycket flexibel lösning som kan vara kostnadsbesparande – och kan ge ett mycket bättre ljud än en HDMI-anslutning till en surroundprocessor eller -förstärkare eftersom HDMI-protokollet har en del jitter som sänker ljudkvaliteten. Det beror på att HDMI inte har en egen klocka till ljudsignalen utan använder videoklockan även för att synkronisera ljudet. De två signalernas frekvens går inte jämnt upp, vilket leder till att ljudet inte klockas riktigt. En så kallad fas-låst slinga (PLL, Phase-Locked Loop) sitter i hemmabioförstärkaren som måste skapa en ny ljudklocka baserad på instruktioner från signalkällan (spelaren) för att ljudet ska bli någorlunda riktigt.

Electrocompaniet-spelaren har även två HDMI-utgångar. Båda stöder 3D-video men bara en av dem kan överföra ljud. Man kopplar exempelvis en kabel från HDMI 1 till en processor eller förstärkare och HDMI 2 till TV:n eller projektorn.

Användning
EMP 2 har ett överskådligt menysystem med fin grafik som är enkel att sätta sig in i. Det enda vi kan klaga på när det gäller användarvänlighet är att spelaren är långsam på att hoppa från ett kapitel till ett annat. Det är inte så farligt när man tittar på film, men på CD blir det smått irriterande emellanåt, särskilt om man ska hoppa över många låtar. Jag hann trycka både fem och sex gånger innan spelaren kommit fram till låt 3.

Bildkvalitet
Spelaren stöder Blu-ray med utökat färgdjup (Deep Color) och 24 bildramar i sekunden. Och precis som förväntat är bildkvaliteten exemplarisk. Med en Blu-ray-skiva är det inte så enkelt att se skillnad på dyra och billiga spelare, men EMP 2 har en mycket bra balans mellan optimal bildskärpa och minimalt med brus. Bilden är utsökt i både 2D och 3D. Och som DVD-spelare är den också bra, med starka färger utan att det känns överdrivet. DVD-bilden är märkbart bättre än från exempelvis den betydligt billigare Panasonic DMP-BDT310, som är lite mildare.

Ljudkvalitet
Men det är ljudkvaliteten som gör EMP 2 intressant. Den är nämligen en av få BD-spelare som låter exemplariskt som CD-spelare. Balanserat inkopplad till vår integrerade referensförstärkare Hegel H200 och de fina stativhögtalarna Dynaudio Focus 160 gör den sagolika saker med informationen från CD:n. Susanne Sundførs ”The Silicone Veil” är välproducerad, med ett stort elektroniskt ljudlandskap, omgärdat av massor av luft. Den spännande ljudbilden återges med klädsam värme och fyllighet. Ljudkaraktären är inte så fet och rund som vi minns från gamla tiders Electrocompaniet, men lite av det traditionella ljudet är bevarat. EMP 2 har ett mellanregister med bra attack, där det elektriska pianot framträder tydligt, och virveltrumman är fysisk och snärtig. Susannes röst framträder också dynamiskt och klart. Jämfört med min egen Hegel CDP4A mk2 finns det lite mer mellanregister hos Electrocompaniet, men Hegel-spelaren är väl så luftig i diskanten. EMP 2 har gott om attack i basregistret, medan Hegel har ännu fler klanglager längst ned. Å andra sidan är drivverket i min spelare modifierat med dämpning från BASE Technology, vilket ger ljudbilden en smula mer upplösning och luftighet, så att spelaren hamnat i en högre klass. Med tanke på att Electrocompaniet EMP 2 dessutom spelar både 3D-Blu-ray och SACD (och DVD-Audio) är det mer naturligt att jämföra den med CD-spelare för runt 12 000–15 000 kronor. Och ur den synvinkeln gör den verkligen bra ifrån sig.

På stereospåret på Blu-ray-skivan ”In Folk Style” av Trondheimsolisterna återges stråkarna med gott om attack och mycket kött på benen. Medan fokus ofta hamnar mer på övertonerna med andra spelare känns det som om Electrocompaniet fokuserar mer på kärnområdet: mellanregistret. Här finns det massor av gnista och liv, och instrumenten separeras från varandra på ett övertygande sätt. Till albumet ”In Folk Style” ingår även en SACD-version, fast jag måste erkänna att jag inte hör någon särskild skillnad på SACD- och Blu-ray-versionen.

”Transformers – Dark of the Moon” på 3D-Blu-ray får en exceptionellt stor och bra ljudbild om spelaren kopplas analogt i surround. I ett bra och symmetriskt lyssningsrum, som inte behöver någon rumskorrektion från en hemmabioförstärkare, vågar jag påstå att EMP 2 kan tjäna mycket på att kopplas in analogt. Dialogen är stor och välnyanserad, samtidigt som ljudspåret är storslaget.

Slutsats
EMP 2 är kanske den sista multispelaren du behöver köpa. Den som fortfarande inte ser hårddisk- och nätbaserad musik och film som alternativ till CD och Blu-ray kan verkligen gotta sig åt Electrocompaniets bild- och ljudkvalitet. Spelaren kan faktiskt också streama multimedia via nätverket och i USB-porten.

Framför allt som CD-spelare slår EMP 2 andra Blu-ray-spelare med hästlängder. Dessutom är den exemplarisk på att återskapa det högupplösta ljudet från Blu-ray och SACD, så att i synnerhet musikintresserade med påkostade anläggningar lär uppskatta den.

Surroundljud fungerar väldigt bra med analog anslutning. Enklast är att koppla spelaren till en processor eller förstärkare med HDMI-kabel, men behöver du inte rumskorrektion så kan den med fördel kopplas in analogt, antingen till en förförstärkare eller direkt till effektförstärkare eller aktiva högtalare.

Visst kommer du långt med en bra CD-spelare vid sidan av en billig BD-spelare. Men om du ska ha maximal ljudkvalitet från både film- och musiksamlingen är EMP 2 en kanonspelare. Som dessutom spelar film och musik från hårddisk, USB-minne och nätverket. Vårt enda klagomål är att det går trögt att hoppa mellan kapitel och låtar.