Att koppla upp en hemmabio är inte så mycket svårare än att koppla upp en stereo. Det finns bara lite fler kablar och högtalare.

1. Koppla in signalkällan
Varje signal har en början och ett slut. Därför är det enklast att börja med ljudkällan. Koppla in Blu-ray-spelaren med en HDMI-kabel till någon av HDMI-ingångarna på receiverns baksida. Den kan till exempel heta DVD/BD. Om ingångarna bara har nummer så kan du välja HDMI1.

2. Koppla in TV-mottagaren
Visst ska ljudet från TV:n höras i hemmabion! Har du separat dekoder så kopplar du in den på samma sätt som Blu-ray-spelaren, till ingången som heter TV/PVR eller helt enkelt HDMI2. Du väljer ingång själv, det viktigaste är att du kommer ihåg vad som är vad.

Har du ingen lös dekoderbox utan har stoppat in programkortet direkt i TV:n så får du göra på ett lite annorlunda sätt. Om TV:n är modern och har ljudreturkanal (ARC) kan du läsa vidare i nästa avsnitt direkt. Har TV:n ingen sådan kanal måste du koppla en utgång på TV:n till motsvarande ingång på receivern. Har TV:n optisk digitalutgång så använder du en optisk kabel. Annars tar du en vanlig analog RCA-signalkabel. I de senare fallen får du läsa i receiverns bruksanvisning och se hur du associerar de olika signalkällorna till respektive ingångar i menysystemet.

3. Koppla in TV:n
När signalkällorna är inkopplade till receivern i ena änden ska videosignalen överföras vidare till TV-skärmen. Koppla en HDMI-kabel till receiverns HDMI-utgång i ena änden och TV:n i den andra. Har receivern flera HDMI-utgångar så väljer du den som heter ”Main” eller ”Monitor”. I moderna receivrar har denna utgång ljudreturkanal, vilket innebär att receivern kan ta emot ljudet från TV:n i samma kabel (du slipper alltså koppla in två olika kablar) så att ljudet kan höras i högtalarna.

4. Koppla in högtalarna
Ställ högtalarna så symmetriskt som möjligt, med bakhögtalarna bakom dig och fronthögtalarna på var sin sida om TV:n eller filmduken. Centerhögtalaren placeras i mitten, under TV-skärmen eller duken (eller bakom duken om den är perforerad och kan släppa igenom ljud). Sedan kopplar du in högtalarkablarna.

Har du en aktiv subbas så ska den helst stå någonstans i närheten av fronthögtalarna. Vill du ha den bakom soffan kan du prova med att vända fasen 180 grader (görs oftast med en omkopplare på subbasens kontrollpanel). Sedan kan du köra receiverns automatiska högtalarkalibrering.

5. Andra källor
De anslutningar du nu gjort utgör kanske 80 procent av det du behöver. Ibland kan det hända att du har en fin CD-spelare med D/A-omvandlare av hög kvalitet. Då bör du inte koppla in den digitalt, utan analogt. Använd då någon av de analoga RCA-ingångarna. En av dem är garanterat märkt CD. Om din CD-spelare däremot är lite äldre så är det bättre att koppla in den digitalt med en optisk eller koaxial digitalkabel. Då används i stället receiverns inbyggda D/A-omvandlare.

En iPod kan till exempel kopplas in via USB eller med en iPod-docka. Har du en skivspelare måste du undersöka om receivern har en särskild skivspelaringång, annars får du köpa en separat skivspelarförstärkare (RIAA-steg) som sedan kopplas till vilken analog ljudingång som helst.

6. Det mesta är överflödigt

En hemmabioförstärkare har så många funktioner, finesser och kontakter att det kan kännas avskräckande. Men de finns där för att de allra flestas behov ska kunna täckas, vilka de än är. De flesta av oss har inga speciella krav och kan lugnt hoppa över merparten av funktioner och finesser. Alla videoingångar och -utgångar av typen komposit, komponent och s-video brukar till exempel vara överflödiga. Detsamma gäller de flesta ljudingångar – och tape-loopar är det nästan ingen som använder längre, utom det fåtal som fortfarande använder kassettdäck.

Det kan ta lite tid att sätta sig in i menysystemet, men när du väl har gjort det så kommer du att upptäcka att de allra flesta funktionerna, som olika ljudlägen och digitala ljudbehandlingar av diverse slag, aldrig används. Men det gör inget, du är inte ensam om att hoppa över dem.

Också i detta test: