Uppsampling betyder att den digitala signalen konverteras till högre upplösning för att förskjuta störningar så högt upp i frekvens att de inte påverkar det hörbara registret. Asus har med sin balanserande omvandlare satsat på att sampla upp signalen ända till 384 kHz för signaler som har upplösningar som går jämnt upp i detta (48, 96 och 192 kHz). Den vanligaste upplösningen 44,1 kHz (CD-kvalitet) samplas upp till 352,8 kHz, detsamma gäller 88,2 och 176,2 kHz. Det är detta Asus menar med ”symmetrisk uppsampling”.

Xonar Essence One har både balanserade och obalanserade kretsar och den asynkrona ingången stöder 192 kHz-upplösning, under förutsättning att du laddar ner en Windows-drivrutin som tar ljudet förbi Windows-mixerna. Mac-datorer som kör Snow Leopard eller senare versioner av operativsystemet stöder detta automatiskt.

Omvandlaren har en inbyggd hörlursförstärkare som garanteras kunna driva alla hörlurar upp till 600 ohm. Slå det, den som kan!

För finkänsliga ljudnördar har Asus dessutom monterat alla op-ampar överskådligt under locket, och det ingår instruktioner om hur ljudet förändras om du byter en sort mot en annan. Detta har vi inte pillat med, utan betygsatt Essence One som den är.

Ljudkvalitet
Det är ingen tvekan om att Asus har lagt ned mycket arbetet på Essence One. De hävdar att den har en bakgrundsbrusnivå på under –120 dB, och det kan mycket väl stämma. Här finns en väldigt bra skjuts i trumrytmer och instrumenten skiljs väl från varandra. Personligen föredrar jag att inte aktivera uppsamplingen eftersom känslan av luft och rymd sker en smula på bekostnad av rytmer och livfullhet.

Basgitarren i Maria Solheims ”Suspicion” från debutplattan ”Barefoot” är både tung och distinkt, samtidigt som hennes röst markeras väl. Med mitt eget metallprojekt Staal och skivan ”Rambokniv” hamrar bastrumman aggressivt samtidigt som basgitarren täpper till längst ned. Och gitarrväggen smäller till – allt medan jag står i mitten av alltihop och försöker låta barsk! Skivan är inspelad för att ha mycket dynamik och Asus-DACen får fram det.

Det är ingen tvekan om att Asus har satsat hårt. Byggkvaliteten är solid och även om jag gott hade kunnat tänka mig ännu mer upplösning i övertonerna (cymbaler skiner inte lika luftigt som med de bästa) kunde jag ha levt lycklig med Essence One. Jag gillar också att hörlursuttaget håller kontroll även på tungdrivna lurar, även om själva ljudkvaliteten inte är fullt i klass med Cambridge DacMagic. Fast man har ju alltid möjligheten att byta ut op-amparna och få det ljud man vill. För den som vågar sig på sådant.

Också i detta test: