TEST: DALI Epikore 11

Jag behövde bara lyfta bort locket från flightcasen med DALI Epikore 11 för att nästan bli paralyserad av synen. Ett par enorma men utomordentligt vackra högtalare med en blankpolerad, djupt kastanjebrun träyta låg där med frontarna uppåt. Med vackra kurvor, högtalarmembran med härliga texturer och med det speciella diskantsystemet där en dome sitter under en banddiskant. Omisskännligt DALI, men extra elegant – och med en större känsla för de minsta detaljerna. Här har någon verkligen lagt ner kärlek i sitt hantverk.

Vad är highend?

I hifi-segmentet tror många att highend bara betyder det bästa ljudet. Och jo, det är definitivt viktigt. Det allra viktigaste. Det är därför jag ofta måste försvara mig mot människor som säger: ”Om det handlar om att få ett så trovärdigt ljud som möjligt, varför köper du inte bara ett par Genelec?”

Och jag fattar poängen. Och jag erkänner det. Men min egen poäng bemöts inte lika ofta med samma attityd. För highend handlar om mer än bara ljud. Det handlar om eufori. Det är inte bara öronen som ska masseras. Man vill bli hypnotiserad av synen, där det finns en historia bakom varje liten skruv. Där taktila sensationer kittlar fingertopparna med lyx när de rör vid de delikata ytorna. Vikten får gärna vara hög och kräva två eller tre kroppsarbetare för att bara baxa ut hela härligheten ur kartongen. I highend-klassen ska hela kroppen få upplevelser. Alla sinnesintryck måste förstärkas.

Varje liten förbättring kostar

Därför är varje liten förbättring av ljudet kostsam. Och om en konstruktör hävdar att han har tagit ljudet så långt man bara kan, så går det alltid att pressa ut en extra oktav i botten. Ska man samtidigt behålla samma ljudkvalitet så lovar jag dig att den oktaven kostar pengar.

Vad jag försöker säga är att jag har full förståelse för att saker kostar vad de gör, och i fallet med DALI Epikore 11 är detta inte ens den danska tillverkarens dyraste högtalare. Den äran går till den ännu större Kore, som slog läger i vårt testrum tidigare i våras. Men eftersom det finns löjligt få människor i världen som kan betala nästan en miljon kronor för ett par högtalare, verkar det förnuftigt att göra något nästan lika galet för halva priset.

Handbyggt kabinett

Även om det är lätt att tolka Epikore 11 som en mindre version av DALI Kore finns det ett par skillnader som gör att den mindre Epikore 11 står stadigt på egna ben. Den efterapar inte flaggskeppet Kore, utan fyller tomrummet mellan den och Epicon 8.

Epikore 11 har dock fler likheter med Kore än med Epicon 8. Ta till exempel baselementen, som är placerade i par, ett par längst upp och ett par längst ned i kabinettet. Precis som Kore är detta en 4,5-vägsskonstruktion och det råder ingen tvekan om att den tekniska biten är mer Kore än Epicon.

Det relativt smala kabinettet är handbyggt och finns i tre färger. Alla med faner av äkta trä, i svart, valnöt eller mörkt kastanjebrun.

Kabinettet är gjort av 18 mm MDF-skivor som är böjda, medan frontpanelen är tillverkad av 40 mm MDF och har en gjuten ram där mellanregister- och diskantelementen är monterade. Det 160 cm höga kabinettet vilar på en gjuten metallram med justerbara spikes i varje hörn.

På insidan är kabinettet uppdelat i flera kammare. Överst och nederst finns baskabinetten, som vart och ett mynnar ut i ett långt basreflexrör på baksidan. Mellanregisterelementet är placerat i ett separat 6-liters slutet kabinett, medan de två diskantelementen ovanför också har sin egen interna kammare.

På detta sätt anser DALI att man undviker att elementen påverkar varandra, och denna uppdelning är en av många lösningar för att hålla förvrängningen så låg som möjlig. Särskilt när man spelar högt.

Nya element

De två EVO-K-hybridelementen känner vi igen från Kore och består av ett 35 mm dome-membran som är monterat på en gjuten metallbaffel tillsammans med en 10 x 55 mm banddiskant och ett nytt mellanregisterelement. Det senare är på 6,5 tum, alltså lite mindre än det 7-tums mellanregister som sitter i Kore.

Epikore 11 har också DALIs magnetsystem med andra generationens SMC-teknik (Soft Magnetic Compound) som ska minimera förvrängning samt ett lättviktsmembran som består av pappers- och träfibrer i en sandwichkonstruktion.

En 100 mm-magnet med en 25,4 mm stor talspole på en kärna av titan används för att undvika dynamisk kompression och för att minska förvrängningen.

De fyra 8-tums baselementen i Epikore 11 har också DALIs andra generations SMC-teknik, och varje par är placerat i separata 64-liters basreflexkabinett. De fyra baselementen är likadana, med en ny 38 mm ventilerad talspolekärna, en kombination av aluminium och koppar för att minska induktansen – och ett nytt magnetsystem.

I likhet med Kore har delningsfiltret en så kallad soft crossover-design med SMC-KORE-spolar, som är en typ av keramik som till skillnad från spolar lindade på en järnkärna har lägre induktans. Enligt DALI minskar detta den harmoniska förvrängningen med 3,5 gånger.

Frekvensomfånget uppges vara 29–34 000 kHz (±3 dB) och delningsfrekvenserna är 170, 370, 3 100 och 12 500 Hz.

FRC

Som man ser på delningsfrekvenserna spelar de fyra baselementen inte i exakt samma område. Det beror delvis på att DALI velat kompensera för reflektioner från framför allt golvet i de låga frekvenserna. De kallar det Floor Reflection Control och placeringen av baselementen spelar en avgörande roll för att FRC ska fungera.

En högtalare med ett eller flera baselement som sitter längst ned i kabinettet kan, enligt DALIs ingenjörer, eliminera frekvenser i intervallet 250–300 Hz, vilket skapar ett ”hål” i högtalarens återgivning av musiken.

Detta händer om frekvenserna som kommer direkt från membranet tas ut av reflektionerna från golvet. Som behöver längre tid på sig att nå lyssnaren än ljudet från membranet. DALI anser att de har löst detta i Epikore 11.

Här delas de låga frekvenserna upp mellan baselementen så att de två översta, som levererar frekvenserna något senare än de två nedersta, eliminerar reflektionerna från golvet. Detta förhindrar att ljudet förlorar energi runt 250 Hz. Det är här som gitarrer och strängar har mycket av sin fyllighet och värme, och där virveltrumman är som mest köttig. Med andra ord inte ett frekvensområde man vill bli av med.

Bättre än Kore?

Jag har fortfarande de extrema Kore färskt i minnet och jag kommer ihåg att även om de verkligen lät helt fantastiskt så saknade jag mer storlek i mellanregistret, och jag hade trott att de två massiva 11,5-tums baselementen skulle slå ännu hårdare. Det visade sig att det var placeringen, eftersom vårt rum sög upp för mycket energi där högtalarna var tvungna att stå. Ljudet var däremot bergfast när högtalarna drogs långt ut från bakväggen och även soffan drogs ut i rummet, ganska nära högtalarna. Med andra ord, en närfältsplacering. Vilket såg ganska fånigt ut med så stora högtalare.

Och det är poängen. Även om Kore kanske är bland de allra bästa högtalarna som finns, så är det inte säkert att de är det i just ditt rum. Så spendera inte bara en massa pengar och förvänta dig paradiset. Det är inte så det fungerar.

Epikore 11, å andra sidan, har lättare att spela i vårt rum. Även här bör man naturligtvis testa sig fram till den bästa placeringen, men det krävs inte lika mycket för att det ska låta helt suveränt.

Så låter Epikore 11

Med högtalarna välplacerade på golvet i testrummet är det bara att låta de magiska upplevelserna flöda, som pärlor på ett snöre. Först med Hegel H600 uppkopplad till Tidal Connect.

Infinite Voyage, ett helt nytt klassiskt album framfört av Emerson String Quartet och sopranen Barbara Hannigan, låter sagolikt, med massor av dynamik samtidigt som instrumenten är väl separerade i mixen. I Melancholie, Op. 13 av Paul Hindemith är stråkkvartetten bergfast, violin och altfiol leker i toppen och Barbara Hannigans kraftfulla röst ligger precis i registret där man är rädd att diskanten ska brytas upp i förvrängning.

Det händer inte här. I stället strömmar musiken lekande lätt – och mycket massivt – ut ur högtalarna. Rummet och själen fylls av den vackraste musik. Allt i ljudbilden är fullständigt separerat, så att man hör exakt hur ljudbilden är uppbyggd. Men utan att det låter analytiskt och tråkigt. Bara fantastiskt.

Jag känner hur gåshuden reser sig på båda armarna och att jag blir berörd in i mitt allra innersta.

Foto: DALI

Tuff pop

Caroline Polachek gör musik i avant-pop-genren. Det är sant, man inser det när man hör den. Hon blandar det nyskapande (avantgarde) med välbekanta pop-element, och när det är som bäst fungerar det hur bra som helst. Vilket den senaste singeln Dang är ett utmärkt exempel på. Ett snyggt och välproducerat spår, med spännande sampelbaserad percussion och mycket tryck i den viktiga bastrumman. Och med ett klart och transparent ljud, med Polacheks röst i mitten av alltihop.

DALI-högtalarna kan spela högt. Väldigt högt. Men desto viktigare är att ljudet är klockrent. Det har aldrig varit lättare att höra texten, högtalarna målar upp en stabil stereoljudbild med massor av action mellan kanalerna. Snyggt. Fantastiskt. Vidunderligt.

Fetare elektronik

Med Hegel H30 (vi var tyvärr tvungna att lämna tillbaka H30A) kopplad till den helt lysande musikstreamern Auralic Altair 2.1 är vi mer i den elektronikklass som högtalarna förtjänar. Och du kan tro att ljudet växer!

Caroline Polachek får en större klang i rösten och det är ännu bättre kontroll över percussion. Stråkkvartetten med sopranen Barbara Hannigan i centrum blir också ännu mer levande. Även när de spelar på låga eller ”normala” ljudnivåer.

Hela systemet är rena rama maktdemonstrationen, med Epikore 11 som hjälten som får sista ordet i ljudbilden. Högtalarna visar verkligen var skåpet ska stå. Dynamiken känns nästan komplett och Epikore 11 ökar dynamiken när man vrider upp volymen. Precis som det ska vara. Ljudet blir högre och högre, utan att gå in i kompression.

Lätta att driva

Jag är överraskad och imponerad av hur lätta DALI Epikore 11 är att driva. De är tillräckligt ärliga för att låta vilken förstärkare som helst växa, så du kan använda förstärkaren du gillar bäst och högtalarna kommer helt enkelt att svara och låta förstärkaren – och ljudkällan – prestera sitt allra bästa.

Högtalarna förtjänar naturligtvis den bästa elektroniken du har råd med. De kommer bara att växa med uppgiften, och du kommer aldrig att ångra att du satsar på det bästa.

Men i värsta fall kan du faktiskt komma långt med en Bluesound Powernode-förstärkare (jag har provat), även om jag inte rekommenderar den kombinationen på något sätt. Men förstärkaren har nog aldrig låtit bättre och du får tillräckligt med kontroll för att uppskatta vad du hör. Känsligheten på 89 dB innebär också att högtalarna kan spela högt med en förstärkare utan många watt. Du tappar en hel del upplösning och den magiska rymden i musiken som strömmar ut finns där inte i samma utsträckning. Skulle bara fattas …

Poängen med en sådan snedvriden budget är att mellanklassfantaster kan låta bli att köpa en bil i halvmiljonklassen och i stället unna sig ett par Epikore 11 och sedan driva dem med vad de har hemma. Tills de en dag har råd att uppgradera elektroniken. Ja, jag vet. Ingen kommer att göra så. Jag försöker bara se möjligheter där andra bara ser ouppnåeliga drömmar.

Konkurrenter

Om du handlar i den här prisklassen finns det ett par viktiga konkurrenter att vara medveten om. Som Bowers & Wilkins 801 D4, med en djupare – men faktiskt inte lika hård – bas än Epikore 11. 801 D4 har däremot ett större mellanregister. Jämfört med dem verkar DALI-högtalarna en smula tunna. Men de ligger inte efter när det gäller luft och dynamik, jag tycker faktiskt att Epikore 11 känns lite mer frigjorda.

KEF Blade One Meta är en annan stark utmanare. Här får du ett synnerligen framåt och rytmiskt ljud, med en stenhård bas och outtömliga mängder dynamik! Spridningen är utsökt, så du hör samma sak oavsett om du står mitt framför högtalarna som när du sitter vid sidan av dem. Och eftersom de för alla praktiska ändamål är en punktkälla är fasen nästan perfekt i hela frekvensregistret.

Blade One Meta slår ännu hårdare – och är kanske därför mer underhållande – än DALI Epikore 11. Å andra sidan har KEF-högtalarna en skärpa i närvaroregistret som gör att särskilt nasala röster (Steve Winwood!) blir för mycket av det goda.

Slutsats

DALI Epikore 11 är en unik högtalare. Den är inte bara stor, tung och dyr. Mycket dyr. Den är också förbaskat vacker. Och den låter lika förbaskat bra. Ett par sådana här är mycket enklare att placera i rummet än den större Kore, och de kan stå i ett mindre rum. De är också mycket mindre krävande när det gäller elektronik, även om de förtjänar det bästa. Först då får du höra vad Epikore 11 verkligen är kapabla till. De låter riktigt bra med billigare utrustning också, men då påminner de mer om ett par bra högtalare, snarare än ett par fantastiska drömhögtalare.

Väldigt få av oss har råd med något som DALI Epikore 11. Men det betyder inte att du inte är skyldig dig själv att gå någonstans och provlyssna på dem. Var bara förberedd på att det mesta annat kommer att låta grått och trist efteråt.