Förra årets SX230 HS blev vårt bästa köp mycket tack vare att dess bakbelysta sensor gjorde att den tog riktigt bra bilder i dåliga ljusförhållanden. Men nu har ju alla det, så hur ska Canon kunna hålla sig kvar i täten? Optiken har fått bättre vidvinkel och har hoppat upp från beskedliga 12 till imponerande 20. Det kan ge problem, men smart nog har man hållit sig kvar på 12 megapixlar och har stoppat i den nya bildprocessorn DIGIC5 som ska hålla kvar bildkvaliteten på en bra nivå. GPS finns fortfarande, men påverkar såklart den redan från början inte så imponerande batterikapaciteten.

Designen är lite mer försiktig och SX260 har fått en gummilist på framsidan som ger ett bra grepp. Byggkvaliteten är utmärkt och man slipper numera blixten som hoppade upp i tid och otid. Knapparna sitter likadant vilket innebär lite väl tätt men menyerna har faktiskt blivit bättre så att man lättare kommer åt viktiga funktioner. Den startar snabbt, fokuserar hyggligt snabbt och kan ta nästa bild utan någon längre fördröjning.

Trots det kraftigt ökade zoomomfånget så märks inga direkta förvrängningar i bildens geometri varken i vidvinkel eller i tele. Färgåtergivningen är bra och likaså vitbalansen med en klart godkänd skärpa genom hela zoomområdet. Vi är också glada att se att bilder i dåligt ljus, som var föregångarens trumfkort, fortfarande är en stark sida. Även på ISO 1600 är det beskedligt med brus av den snällare sorten, inget färgbrus och bildbehandlingen lyckas ändå behålla detaljer.

Slutsats
Canon har lyckats förbättra förra årets redan utmärkta SX230 på många områden. De har dessutom åtgärdat problemen med hanteringen och gjort kameran bekvämare att hålla. Den mest märkbara uppgraderingen är så klart det stora hoppet upp i zoomomfång. Canon har trots det lyckats hålla nere kamerastorleken men framför allt är bildkvaliteten fortfarande på topp. Speciellt i dåligt ljus där SX260 HS gör ett utmärkt jobb med att behålla detaljer och hålla bruset borta.

Också i detta test: