TEST: Dynaudio Contour 30i

Vi har alltid gillat Dynaudios Contour-serier, som konsekvent har prickat rätt med toppenljud till rimliga priser. Serien är till för highend-fantaster som vet att drömljud kostar pengar men som ändå vill hålla sig på en ganska måttfull nivå. Det är därför man har kunnat hitta några av de allra bästa köpen bland Contour-högtalarna.

Hexis – en extra diskantdome

Den senaste tiden har Dynaudio imponerat med både den billigare Evoke-serien och en ny och fantastisk Confidence-serie. Med Confidence 60 i den absoluta toppen. Gemensamt för båda serierna är att de har fått en speciell diskant med en teknik som Dynaudio kallar för Hexis. I korthet handlar det om en extra inre dome som hjälper till att minimera oönskade resonanser och jämna ut frekvensresponsen för att få renare och luftigare höga frekvenser.

Contour-serien ligger mittemellan dessa två serier, så det är bara naturligt att den också har Hexis-domen. Hela diskantelementet heter Esotar 2i, och det är där i:et i det nya modellnamnet kommer in i bilden.

Bättre baselement

De två baselementen i nya Contour 30i är förbättrade, den viktigaste skillnaden är spindeln. Den har numera aramidfiber och sedan sist har konstruktionen fått förbättrad ventilation. Genom att tillåta mer luftgenomströmning jobbar inte membranet mot luften på samma sätt som tidigare. Detta ger bättre fart, dynamik och mikrodynamik.

– Den gamla Contour behövde mer kraft från förstärkaren för att leverera önskad ljudkvalitet. Den nya Contour 30i levererar ett mer livfullt ljud med samma förstärkareffekt, säger Michael Cordt Møller, vice VD på Dynaudio, i ett samtal.

Resten av det 18 cm stora baselementet är likadant som tidigare. Går man upp till storebror Contour 60i så har den fått en starkare magnet för att ha bättre kontroll, men i 30i är magneten oförändrad.

Mellanregistret är detsamma som tidigare, fast i en ny kammare för att hålla det bättre separerat från resten av konstruktionen.

 

Uppgraderat delningsfilter

Delningsfiltret har i stort sett samma komponenter som i den gamla modellen, men har optimerats bättre tack vare en ny mätkammare som ger möjlighet till finare inställningar än tidigare.

Ny färg: Nordiskt silver

Michael kunde också berätta att mycket har hänt med kabinetten.

– Vi har bytt kabinettleverantör sedan sist, vilket har gett oss nya möjligheter. Bland annat en helt ny finish.

Frontplattan på kabinettet är numera gjord av två tunna plattor som limmats ihop, vilket innebär ökad styvhet och mindre resonanser. De två plattorna är lika tjocka, men eftersom baffeln av aluminium är infälld i den yttersta plattan så har de ändå olika resonansegenskaper, vilket innebär att de dämpar varandras vibrationer.

Men den mest spännande delen är nog finishen. Dynaudio har valt att satsa på en nordisk gråfärg som de kallar för Nordic Silver. Den ger högtalarna en skandinavisk prägel och den matta ytan ser väldigt modern ut.

Nordic Silver är också vad vi har fått in för test, och jag måste säga att utseendet växer på mig varje dag. Först tyckte jag att det såg lite falskt ut, för det är det ju på sätt och vis. Men det är alltså äkta trä, och jag tycker att de djupa spåren i kabinettet är väldigt smakfullt gjorda. Jag kan tänka mig att många kommer att vilja ha det här utförandet.

Hållbarhet

I hållbarhetens namn har Dynaudio valt att använda konstgjord faner som är gjord av äkta furu. Genom att pulverisera träet och sedan foga ihop det igen är det möjligt att skapa helt nya träytor som inte finns i naturen. Och eftersom furu växer mycket snabbare än de flesta andra träslag som används för högtalartillverkning – till exempel Rosewood – är det mer miljövänligt. Eftersom skogen växer tillbaka snabbt.

Praktiska spikes

Slutligen är det värt att notera spikes-lösningen, med praktiska piggar som kan justeras från ovansidan. Dessa introducerades gradvis en bit in i produktionen av den gamla serien och är standard i den nya.

Ljudet av njutning

Jag har testat högtalarna med förstärkare som Hegel H600 och McIntosh MA9500, och vi använde också högtalarna när vi gjorde ett grupptest med surroundförstärkare i ”lägre premiumklass”. Och även om jag definitivt skulle rekommendera en förstärkare på mer än 100 watt så är ljudet märkbart mer frigjort än tidigare och högtalarna är inte på något sätt tungdrivna.

Jag måste erkänna att jag är svag för kombinationen Contour 30i och Hegel H600. Ane Bruns cover på Beyoncés Halo har ett rent och naturligt ljud. Mandolinen i bakgrunden levererar en delikat och fin ton, med viktlösa övertoner. Tillsammans med Anes karaktäristiska vibratostämma skapas en harmonisk balans som förmedlas väl av högtalarna.

Basrytmer

När jag lyssnar på Somebody av TSHA, med Ellie Goulding och Gregory Porter på sång, är basen kraftfull och klar. Den här låten har en energi som gör att jag bara måste höja volymen. Och till och med då levererar högtalarna ljudet utan förvrängning.

Att Contour 30i går ner till 32 Hz gör att man känner djupbasen väl, samtidigt som den inte är så djup att man får problem med rummet. De är enkla att placera och fungerar fint tätt intill väggen – även om jag då kanske skulle täppa till basporten.

Krävande klassisk musik

Klassisk musik är alltid en utmaning, eftersom man måste ha hela frekvensregistret, men det är också krävande när många instrument i en stor orkester ska placeras på ett trovärdigt sätt i rummet. Men även här gör Contour 30i ett snyggt jobb. Trä- och mässingsblås har en fin känsla av storhet i mellanregistret, på samma gång som basen står stark. Fioler och flöjter svävar ”högt i skyn”, i en ljudbild som sträcker sig långt bortom högtalarnas fysiska placering.

I väldigt dynamiskt komplexa stycken föreställer jag mig att den större Contour 60i fungerar ännu mer övertygande. Som med Beethovens femte, framförd av Kammerakademiet Potsdam, under stram ledning av Antonello Manacordas. De starkaste utblåsningarna är mäktiga och stora även med 30i, men till exempel har de eminenta Raidho X2t en ännu renare presentation av ljudbilden med sådan här musik.

Konkurrenter

Att ett par högtalare för de här pengarna låter bra är nästan en självklarhet. Men Dynaudio har stark konkurrens. Bowers & Wilkins 702 S3 har många av kvaliteterna till ett 35 procent lägre pris. Men Dynaudiorna är lättare att driva, låter ännu lite bättre och är dessutom snyggare att titta på i mina ögon.

Contour 30i saknar den massiva dynamiken och den enormt potenta basen i KEF Reference 3 Meta, som också är en hel del dyrare. Den kanske mest direkta konkurrenten tror jag heter Audiovector R3 Arreté, och även om den nog inte är lika kraftfull som Dynaudio Contour 30i så målar den upp en ännu större ljudbild. 30i är förmodligen ett snäpp mer homogena i bas- och mellanregistret.

Dynaudio Contour 30i: Slutsats

Dynaudio har lyckats oerhört väl med Contour 30i. De låter bra med all slags musik, drivs lätt av de flesta förstärkare (även om de naturligtvis växer med uppgiften) och gör inga uppenbara misstag.

Det finns alltid några småsaker här och där, med den mest krävande musiken kunde ljudet ha haft ännu bättre fokus, ur ett absolut perspektiv. För när priset går upp så gör kraven det också. Men det är ingen tvekan om att Contour 30i kommer att göra många musikälskare väldigt nöjda. Missa inte att se dem i det nya Scandinavian Silver-utförandet!