LG-skärmen sticker ut från resten av startfältet med sin extremt böjda form. Andra skärmar är ganska måttliga krökta med 1800R men den här skärmen har 800R-kurva. Vilket betyder att om du placerade tillräckligt många skärmar så att de bildade en hel cirkel så skulle radien bara vara 800 millimeter. Den lägsta siffran ger alltså den brantaste krökningen.

En böjd skärm gör att man kan sitta närmare och fylla hela synfältet med en bild, utan att behöva fokusera om obehagligt mycket när man flyttar blicken fram och tillbaka över skärmytan. Man får därmed en mer uppslukande upplevelse.

Skärmen är dessutom stor. Hela 45 tum innebär en betydligt större skärmyta än någon av de andra skärmarna i detta grupptest. Inklusive den superbreda 32:9-skärmen från Samsung.

Anslutningar

LG-skärmen har två USB 3.0-ingångar, samt en USB-B till PC (uppströms). Men ingen Thunderbolt-kompatibilitet för anslutning till bärbara datorer. Den har däremot en ingång av typen DisplayPort 1.4 samt två HDMI 2.1-ingångar. Båda stöder upp till 240 Hz och LG-skärmen kan också ta emot en 4K 120 Hz-signal från spelkonsoler, som den sedan skalar ner för att matcha sin egen pixelupplösning.

LG-skärmen är en av få som har en fjärrkontroll, vilket somliga förmodligen kommer att föredra.

Bildkvaliteten

Att välja rätt färgläge på LG-skärmen kan vara en utmaning. Gamer 1 ser bäst ut överlag, även om det är lite för rött i HDR-läge. FPS (First Person Shooter) är läget som ger mest neutrala färger, men där läggs det till för mycket konstgjord skärpa för min smak. När skärmen är i HDR kan man inte justera skärpan, så valet faller på Gamer 1. Ljusstyrkan är inställd på 100 medan kontrasten inte går att justera. Ställ in skärpan till 50, alltså i mitten. Detta är faktiskt neutralt på den här skärmen, för ner mot 0 blir bilden direkt suddig.

Att spela på LG-skärmen är ren fröjd när belysningen i rummet är dämpad. Det är bra tryck i bilden och den extrema svärtan och de spektakulära färgerna gör att bilden smäller till.

Rörelser är noll problem. Skärmen är blixtsnabb och man känner hela tiden att den är en naturlig förlängning av sig själv. Inte ens de snabbaste rörelserna får den här skärmen att tappa skärpan. Det är svårt att se skillnaden mellan 240 Hz och 175 Hz, men det är mer en fråga om känsla än syn.

Skärmen har dock ett par svagheter. För det första är bilden så stor att jag tycker att skärmupplösningen inte är tillräckligt hög. Pixeltätheten är betydligt lägre än på alla andra testdeltagare. Man behöver inte sitta särskilt nära för att se pixlarna tydligt.

För det andra vill jag ha bättre ljusstyrka, speciellt i SDR-läge. Man måste ha dämpad belysning i rummet för att få full nytta av denna skärm, och det är det inte alltid man har. Det kan också tänkas att man vill använda skärmen för kontorsarbete, då borde den ha bättre ljusstyrka för att motverka reflektioner. Högdagrar i HDR är tillräckligt bra, men man vill ju att den allmänna ljusnivån ska vara tillräcklig också.

LG 45GR95QE: Slutsats

LG 45GR95QE är en väldigt spännande OLED-spelmonitor, tack vare den extrema krökningen och den stora skärmytan. Den har förmågan att verkligen suga in dig i handlingen!

Bilden är också bra, inte minst tack vare skärmfrekvensen på 240 Hz och den nästan oändliga svärtan. Som kännetecknar alla OLED-skärmar.

Man sitter fortfarande och önskar sig högre ljusstyrka, och även högre pixeltäthet. En så här stor skärm bör vara 4K. Om du är villig att betala ännu mer bör du titta närmare på 42-tummaren LG OLED Flex, som med inbyggd motor kan bli både platt och böjd. Och som har 4K/120 Hz-bildupplösning.

Också i detta test: