Recension: Knekt, säsong 1

Efter den enorma fusionen mellan Discovery och WarnerMedia har ledningen för det nya ”barnet”, HBO Max, agerat kraftfullt och skurit ner rejält. Inga kor tycks vara heliga och undan för undan har serier har lagts ned och/eller sålts.

Lokala produktioner har drabbats särskilt hårt, vilket i Norden representerats av gedigna serier som norska Welcome to Utmark, danska Kamikaze, svenska Lust och norska Beforeigners (en serie som också fick en stor internationell publik). Efter att serierna har plockats bort från HBO Max har de (lyckligtvis) fått ett nytt, och möjligen förlängt, liv på nykomlingen SkyShowtime.

Nu försöker HBO Max blåsa nytt liv i nordiska serier och lanserar (i samarbete med TV Norge/Discovery+) sin första norska serie: Knekt. Men om det är den här nivån de tänker lägga sig på så kan streaming-jättarna lika gärna låta bli.

 

Från serieskaparna av Hvite gutter lovar HBO Max oss ett spännande, mörkt humordrama. Men serien är varken spännande, mörk eller humoristisk – bara plump, platt och pinsam.

Knekt tar oss med nära inpå tre kompisar som inte precis har lyckats här i livet. Fast det är klart, om en fast anställning på NAV (norska Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen) kan betecknas som en karriär så har Jeppe (Johannes R. Fürst) lyckats. Han är inne på sitt tredje år som NAV-anställd, och mellan ansökningarna om socialbidrag och nystartsbidrag ligger han regelbundet med MILFen som är handläggare på NAV.

Hans enfaldiga kompis Stian (Mikkel B. Silset) dagdrömmer om ett bättre liv som elitsoldat i norska försvarsmakten under tiden han serverar varmkorv på den lokala bensinstationen – och tvingas stå ut med en skitstövel till chef. Den sista i gänget, B (Deniz Kaya), har tillräckligt med IQ för att komma in på läkarlinjen, men övertalas av Jeppe att i stället satsa på snabba pengar i den kriminella undre världen.

Handlingen går nämligen ut på att Jeppe ”plötsligt” inser att det går att tjäna stora pengar på illegal gambling, och vips! har han rekryterat en professionell kortdealer, Thi, skaffat pengar, lokaler och startat ett kasino i Oslo. Det dröjer inte länge förrän pengarna rullar in och vinsterna ”investeras” i sportbilar och fester.

Men med garderoben full av svarta pengar, grälsjuka storspelare och eskalerande framgångar följer också interna konflikter och yttre fiender.

Det är mycket möjligt att det finns en stor illegal spelmarknad i Norge (vilket serieskaparen Eirik H. Bjørnstad hävdar) och att mängder av svarta pengar flyttas runt i ett omfattande kriminellt nätverk. Men hur det är möjligt att skriva en så osannolik handling, med otroligt infantil dialog och karikerade karaktärer, är helt chockerande för en så seriös aktör som HBO. Vart i hela friden har kvalitetskontrollen tagit vägen? tänker vi i vårt stilla sinne.

Hur lätt de tre dumskallarna går från enfaldiga förlorare till rika pokermoguler är en (skrattretande) sak, men serien har inte en enda trovärdig karaktär (med det hederliga undantaget Ine Jansen som Jeppes alkoholiserade mamma) eller intressant handlingstråd. Dramaturgin är så frånvarande och regin så riktningslös att vi misstänker att det är en filmskoleelev som ligger bakom.

Knekt försöker desperat vara cool och modern, med en ”urballad” stil, men dras med en töntig dialog och en konstruerad, stackato-dramaturgi à la finsk TV-teater. Den är inte roligt dum, bara ofrivilligt korkad.

Skådespelarna anstränger sig för att gå in i dumma roller à la Dum och dummare, men varken den eländiga dialogen eller skådespelarförmågorna räcker till. I stället blir vi serverade ett flagrant magplask. Jämför bara med ett annat, svenskt, kriminaldrama från verkligheten: Snabba Cash.

Serieskaparna försöker vara hysteriskt roliga, men den usla humorn faller platt till marken. Ta till exempel dialogen när Stian besöker B:s familj och hamnar i ”pinsamt” sexsnack. Det enda pinsamma med scenen är hur patetiskt osannolik och oäkta den känns. Detsamma kan sägas om det karikerade persongalleriet, främst representerat av storspelaren Mad Dog (Henrik Mestad). Med sin pipiga röst och sitt patetiska skägg är det meningen att vi ska skratta åt den knäppa karaktären – men vi sitter bara och gapar i soffan av brist på trovärdighet. Lika icke-kul och orealistisk är Stians chef.

Det synth-inspirerade soundtracket insisterar på att ta oss tillbaka till 1980-talet, men det känns bara malplacerat och föråldrat, precis som det mesta annat i serien. Inte heller klippning eller foto fungerar optimalt, utan verkar ofullständigt.

Här finns inte mycket upplyftande att säga, vi är bara förundrade över att HBO kastat ut serier som Kamikaze, Lust och Beforeigners och ”ersatt” dem med Knekt.

Vi delar, efter viss tvekan, ut två ynka stjärnor till HBO Max första norska serie – och uppmanar dig att hålla dig långt borta! Norskt drama kan vara mycket bättre än så här.

Knekt har säsongspremiär på HBO Max den 15 september, då släpps de två första avsnitten. Recensionen är baserad på de första fyra (av åtta) avsnitten.