TEST: Sony MDR-MV1

Vi vet alla hur viktigt det är med pålitliga hörlurar är när man arbetar med musik i studio – eller på språng, för den delen. Här kommer Sony MDR-MV1 in i bilden: öppna hörlurar, gjorda speciellt för professionella musiker och tekniker som behöver en enkel och pålitlig lösning för musikproduktion och mixning. Om du är på ute på jobb med bara en MacBook Pro i knät kan du också njuta av att de är lättdrivna och går fint att koppla in direkt i hörlursuttaget. Om du använder den medföljande 3,5 mm övergångskabeln, vill säga.

Jag kan ändå först som sist säga att Sony-lurarna, precis som alla andra, låter bäst när de är anslutna till en ordentlig ljudkälla. Men för aktiva användare är det värt guld att veta att man kan lämna hörlursförstärkaren hemma och ändå få bra ljud – antingen för ren lyssnarglädje, eller för viktigt arbete.

Det finns inget magiskt med öppna hörlurar

Sony har varit kreativa i sin marknadsföring och siktar in sig speciellt på skapare av 360-surroundljud, som är den nya hypen inom hifi. Sony kallar sin 360-teknik för 360 Reality Audio, men det finns även Dolby Atmos och andra format.

Först trodde jag att det var något speciellt med de här hörlurarna, att de hade flera element för varje öra, eller en inbyggd ljudbehandling med DSP. Men icke. I stället hävdar Sony att MDR-MV1 fungerar bättre än andra för ändamålet på grund av förmågan att återge en bred ljudbild. Hur gör de det, kanske du undrar? Jo, tack vare deras öppna konstruktion. Som ju är mer regel än undantag i den här klassen – så därför fick vinklingen som började så spännande en ganska ljummen reaktion.

Själva ljudåtergivningen utlovas vara högupplöst, med alla nyanser intakta. Det specificerade frekvensomfånget är mycket brett, ända från 5 Hz till 80 kHz. Detta ska göra det lättare för proffs att fånga placering och rumslighet i ljudbilden, och även minsta lilla förändring i ljudet ska kunna höras. Viktigt när ett proffs ska placera element i en 360-gradig ljudbild, för att fortsätta med Sonys vinkling. Men det är naturligtvis också viktigt när man ställer in EQ oavsett om mixen är i stereo eller surround.

De här egenskaperna bör även gynna musikälskare, så hifi-entusiaster ska också kunna få sin dos av musikglädje.

Den öppna konstruktionen minimerar reflekterade ljud inuti kåporna och eliminerar i stor utsträckning akustiska resonanser, jämfört med slutna hörlurar. Till exempel Sonys häftiga MDR-Z1R. Som kan något som inga andra hörlurar kan, men som man aldrig kan kalla ärliga eller ofärgade.

Bra komfort

MDR-MV1 är ett par mycket bekväma over-ear-hörlurar. De sitter åt tillräckligt, men utan att klämma. Och eftersom de är öppna blir man inte svettig i öronen som med slutna. Velourkuddarna har kortare hårstrån än vanligt, och andas inte riktigt lika mycket som till exempel Neumann NDH 30 (test är på gång) eller Beyerdynamic DT 900 Pro X.

Vikten är bara 223 gram utan kabel, vilket gör att de aldrig känns tunga på något sätt. Som jämförelse är de ovan nämnda Neumann-lurarna 125 gram tyngre och man känner viktskillnaden. Däremot känns Sonys plastkåpor billigare när det gäller byggkvaliteten, jämfört med Neumann som har kåpor av aluminium och kostar ungefär lika mycket.

Så låter Sony MDR-MV1

Jag trodde först att en impedans på 24 ohm och en känslighet på 100 dB skulle göra hörlurarna till en helt genomsnittligt last, men de spelar betydligt högre med samma utnivå som Neumann-lurarna (120 ohm/104 dB). Det är värdefullt om du inte har en stark hörlursförstärkare.

Jag kan driva MDR-MV1 direkt med hörlursuttaget på min bärbara dator, med så hög musik jag vill. Doja Cats Paint the Town Red har bra fart på rytmerna och mellanregistret sticker ut som med få andra hörlurar gjorda för hifi-bruk. Det är inte ovanligt att dra ner mellanregistret lite för att framhäva bas och diskant, och Sony är inte på något sätt främmande för detta. Lyssna bara på de slutna MDR-Z7M2, som har en mycket saftigare bas och ett återhållsamt mellanregister. De förskönar sanningen och kan inte användas professionellt. MDR-MV1 är något helt annat och jag måste säga att jag verkligen gillar ett energiskt och komplett mellanregister som här. Inte minst när spellistan innehåller akustisk musik, då får alla instrument det fokus de ska ha.

Det finns varmare

Men även bland hörlurar som är gjorda för att låta neutralt finns det en skillnad i hur ljudet presenteras. När det gäller Sony tycker jag inte att diskanten är tillräckligt finmaskig. Neumann NDH 30 har mer värme i mellanregistret och luft i diskanten. De låter helt enkelt mer avslappnade och inbjudande. Sony-lurarna går djupt i basen men har inte samma slagkraft och fyllighet i basregistret som Neumann.

Även de billigare Sennheiser HD 560S, som låter identiskt med proffsversionen HD 400 PRO, har mer värme, glöd och ”elegans” i ljudet.

Men det betyder inte att jag utan tvekan skulle välja de andra i stället, eftersom MDR-MV1 är mer lättdrivna och är därmed det bästa alternativet om du är på resande fot och har lämnat hörlursförstärkaren hemma.

Här är Sony i linje med Beyerdynamic DT 900 Pro X, till halva priset av MV1. Men Beyerdynamic är inte riktigt lika rent ljudmässigt, med starkare sibilanter i övertonerna. Av de två skulle jag överväga att lägga mer pengar för Sonys hörlurar.

Slutsats

Sony MDR-MV1 är hörlurar för professionella användare. Alltså de som lever av att spela in och mixa ljud. De vänder sig till de som är specialiserade på rumsligt 360-ljud, men det är ärligt talat bara marknadsföringssnack. Detta är ett par helt vanliga öppna hörlurar.

Men kvaliteter har de definitivt. De återger ljudet på ett ärligt sätt, med ett snyggt och detaljerat mellanregister och en bas som upplevs som ofärgad, men ändå energisk. Den låga vikten gör att de kan användas i timmar utan att man tröttnar och de är tillräckligt lätta för att anslutas direkt till vilket hörlursuttag som helst. Det kan vara mycket värdefullt.

För de här pengarna hade intrycket av byggkvalitet kunna vara bättre, vi pratar plast hela vägen. Och ett varmare mellanregister och en ännu mer finmaskig diskant hade inte heller varit fel.