Recension: Citadel, säsong 1

Vad får du om du tar en rejäl dos Mission: Impossible, kryddar med lite Jason Bourne och James Bond och till sist lägger till en skvätt Kingsman? Jo, Prime Videos nya storsatsning Citadel.

Bakom konceptet finns de actionälskande bröderna Russo (Captain America: The Winter Soldier, Avengers: Endgame) som producenter. Ett spion-action-thriller-koncept som redan har fått grönt ljus för en andra säsong, fast då med på helt annan plats och med andra huvudrollsinnehavare.

 

Halsbrytande action

I första vändan är det stilige Richard Madden (som mötte ett mycket obehagligt öde i Game of Thrones) och Priyanka C. Jonas (Baywatch) som leker sig igenom häftig action, smaksatt med spioneri-sötma.

Rövarhistorien tar sin början för åtta år sedan, när de två mästerspionerna från den superhemliga spionorganisationen Citadel, Mason Kane (Madden) och Nadia Sinh (Jonas), möts på en lyxig tågresa genom det pittoreska italienska bergslandskapet. Målet är att stjäla smutsigt uran från en grupp högt uppsatta skurkar.

Självklart går operationen helt åt helvete, eftersom hela Citadel-nätverket har avslöjats och infiltrerats av den slemmiga organisationen Manticore. Manticore styrs av de värsta kapitalistfamiljerna i världen, som bara vill sko sig så mycket som möjligt, utan tanke på andras nöd eller lidande.

Det goda mot det onda

Citadel, däremot, är närmast en ideell spionorganisation som sedan bildandet för mer än 100 år sedan varit fristående från stater och intresseorganisationer. Ett gäng solidariska do-gooders som bara vill mänsklighetens bästa och som har varit en bidragande faktor i alla större händelser, från Berlinmurens fall till Kubakrisen och Jaltakonferensen.

Madden är inte lika charmig, med en brinnande glimt i ögat, som till exempel Tom Cruise i Mission: Impossible-serien, han är inte heller lika badass som Matt Damon i Bourne-serien. Och det slår inte några omisskännliga gnistor i kemin mellan honom och eldiga Jonas. Men förbaskat underhållande blir det!

Serieskaparen David Weill har skapat ett respektlöst och skruvat universum där karaktärerna varken tar sig själva, eller den töntiga historien, på alltför stort allvar.

Börja om från början

Efter katastrofuppdraget antas det att alla Citadels agenter togs av daga, men när vi hoppar fram till nutid befinner sig Kyle Conroy (AKA Mason Kane) på landsbygden i Amerika, med sin bedårande fru Abby (Ashleigh Cummings) och en dotter. Han har inga minnen från sitt tidigare liv som agent, bara tillfälliga flashbacks som håller honom vaken om nätterna – och ett återkommande tema är den gåtfulla damen med de knallröda läpparna …

Vi säger väl inte för mycket om vi avslöjar att Citadel-agenterna Kane och Singh ännu en gång tar upp kampen med skurkarna i Manticore? Trodde väl inte det.

Vad som verkligen piffar upp dramat är när Citadels karismatiske, lätt självgodkände ”sekreterare”, Bernard (Stanley Tucci), gör entré. Precis som Alfred i Batman är det Bernard som håller ordning på saker och ting, drar i trådarna och sköter logistiken åt sina agenter. Han har hållit organisationen vid liv och gör nu sitt yttersta för att förhindra att fienden får tillgång till alla avfyrningskoder till världens samlade kärnvapenarsenal.

Nämnde vi att handlingen var töntig? Men den är också befriande lössluppen, rolig och har en lätt ironisk syn på sin egen (ofta) formelorienterade genre. Precis som med 007 och Mission: Impossible reser vi världen runt i ett hejdundrande tempo, med häftiga skottlossningar och exotiska destinationer. Spännande blir det också.

Seriens joker, en åldrande femme fatale, är den underbara Dahlia Archer (Lesley Manville), som en extravagant brittisk ambassadör med dold agenda. En kvinna du absolut inte vill bråka med!

Inte felfri

Tyvärr lider vissa av actionscenerna av en något överdriven användning av datoranimerade specialeffekter, som helt enkelt inte håller måttet. Lite av ”magin” går förlorad när vi rör oss mot något som mer liknar ett datorspel än en film.

Nej, Citadel är verkligen inte speciellt originell eller banbrytande. Det narrativa är ibland långsökt och pompöst och merparten av karaktärerna hamnar i kategorin stereotyper. Men lekfull och avväpnande dialog, ett fascinerande rollgalleri (Tucci i högform!) och häftig action gör detta till en popcornserie som du absolut inte bör missa. 4, starkt rekommenderade, stjärnor.

Säsong 1 består av sex avsnitt (varav recensenten har sett de tre första) och de två första har premiär den 28 april, därefter släpps ett avsnitt varje vecka fram till den 26 maj på Prime Video.