: Primare I22 & CD22

Vad är det egentligen som händer i Sverige? Firmor som Bladelius, Marten Design, XTZ och AudioPro tänker stort och visar med varje ny modell att man tänker framåt och försöker utveckla sina designfilosofier så långt det bara går. Sverige, som för några år sedan nästan hade blivit ett hifi-uland ligger plötsligt långt framme i tanke och handling. Och då har jag inte ens nämnt Primare!

Och just Primare är ämnet för detta epos, en firma som i högsta grad är med att befästa ovanstående. Deras nytänkande modellserie 32 tog en enig recensentkår med storm och deras UFPD-förstärkarteknik satte närmast nya gränser för hur långt man ljudmässigt kan komma med klass D-teknik för förnuftiga summor.

Jag har tidigare provat förstärkaren I32 och CD-spelaren CD32, nu är det dags för de mindre syskonen, den integrerade förstärkaren I22 och CD-spelaren CD22. I22 finns i två versioner, den ena med en inbyggd DAC, och det är just denna modell jag haft på besök.

22-serien
– är således Primares nya instegsserie. Båda apparaterna har en omisskännlig yttre Primare-design. Förvisso är de inte helt så rasande läckra som 32-serien, det hade jag heller inte förväntat mig för det är väl närmast omöjligt, men mindre går också synnerligen bra.

Här hittar vi t.ex. mer ”normala” men ytterst välfungerande teckenfönster med grön text. Kvaliteten på rattar, knappar och kontakter känns finfin och som helhet ger apparaterna ett mycket förtroendeingivande intryck. Visuellt är de fantastiskt snygga på plats i hemmiljö, Primare har verkligen hittat ett fungerande koncept här.

Så även elektriskt – apparaterna har fungerat helt oklanderligt utan några som helst konstigheter (och du kan tro att man som testare råkar ut för lite av varje på den punkten…).

Det medföljer en fjärr med varje apparat, det är en systemfjärr som kan styra båda apparaterna – och flera andra om du har en hel Primare-anläggning. Jag brukar vara rätt hård i min kritik av fjärrar, men måste erkänna att den här hör till de mest välfungerande. Mycket handlar om det går snabbt att vänja sig, och det går väldigt lätt här.

I22 har en UFPD-förstärkare som uppges till 2×80 watt, och det räcker långt, här finns fyra obalanserade ingångar samt en fast (till exempelvis bandspelare) och en variabel (till exempelvis ett annat slutsteg) utgång. Den inbyggda DAC:en har en toslink, en USB och en S/PDIF-ingång, vilket betyder att du digitalt kan koppla till både en CD-spelare, en modern TV och en dator. USB-ingången klarar 24bit/96 kHz medan de två övriga klarar 24bit/192 kHz. Inkommande data re-clockas för att minimera jitter.

CD22 har en obalanserad analog stereoutgång och två digitala utgångar i form av toslink och S/PDIF. Du kan själv styra samplingsfrekvensen om du vill, den klarar 44.1, 48, 96 och 192 kHz.

De båda apparaterna SKA fasas rätt i vägguttaget – precis som 32-serien ska. Du hör skillnad, tro mig.

Analogt och digitalt
Det är naturligtvis intressant att koppla upp CD-spelaren både analogt och digitalt till förstärkaren. Resultatet är utmärkt vilket man än gör. Det tyder på att DAC:arna i både CD-spelare och förstärkare är mycket bra utförda.

Det är alltid svårt att jämföra eftersom det går olika kablar emellan – vad är kablar och vad är elektronik? – men i mina uppställningar blev återgivningen från CD-spelarens analogutgång kanske något strå vassare. Men det är subtila skillnader, de låter otroligt lika och har definitivt samma soniska fingeravtryck. Det skulle inte förvåna om det är samma typ av DAC som sitter i de båda apparaterna (detta är senare bekräftat från Primare, förf. anm.).

I22 har en massa gemensamt med I32. Och i och med DAC-möjligheten finns här i stort sett allt man kan önska. För den kundkategori som den vänder sig till finns definitivt tillräckligt. Och har du inte provat, så kan du ju alltid koppla in din dator och spela lite Spotify via DACens USB-ingång – det är stor chans att du kommer att bli rätt förvånad över hur bra det faktiskt kan bli. Det är en riktigt bra DAC-lösning man stoppat in i apparaten.

Min enda egentliga invändning mot allt som rör design på I22 är att om man använder spadar på högtalarkablarna finns det inte tillräcklig plats under apparaten att föra ut kablarna ordentligt. Så är det med WBT-lookalikes kontakter. Lösning? Köp högtalarkablar med banankontakter!

Ljudmässigt har förstärkaren ett mycket likt fingeravtryck som CD-spelaren. Jag ska härunder försöka beskriva lite om vad det handlar om.

Ljudet
Jag tror att Primare har förberett sig väl och gjort sig rätt många grundläggande tankar om vart de vill hän. Man vill ha ett ljud som upplevs rasande tillfredsställande i de priskategorier man arbetar inom. Det betyder en del kompromisser. Man får till exempel aldrig den där fantastiska High End-upplösningen eller känslan av att alla väggar och tak är borta. Du får heller aldrig den där känslan av att all sång bara svävar eller att basen är så avgrundsdjup att man inte vågar titta ned. Men, det får man bara på ofta verkligt dyra apparater. Ofta är det så, att om någon mer ”normal” apparat kan prestera exceptionellt på någon punkt så finns det samtidigt annat som den inte gör så bra som den kanske borde för att det hela skulle fungera.

Primare har, både på 32-serien och på 22-serien men på olika nivå, hittat en sorts median som de spelar efter där allt helt enkelt fungerar tillsammans på ett ypperligt sätt. Det ger en verkligt homogen och tillfredsställande återgivning som automatiskt gör att man lyssnar till musik – mycket musik!

22-paret kan utan problem elda på i mina Wilson-högtalare så att novisen, som inte vet att det finns ett par nivåer till att komma upp till, utan problem skulle tro att det svårligen kan bli bättre. Här finns både slagkraft, dynamik och en välavvägd återgivning där inget sticker ut eller kallar på onödig uppmärksamhet – dock utan den yppersta detaljrikedomen eller bakgrundstystnaden, men bra nog.

Och ovanstående ska inte tolkas som att de spelar tråkigt eller avrundat eller att de inte kan sticka ut de vassa armbågarna när programmaterialet så kräver. Långt därifrån!

Jag tycker Primare har gjort några väldigt förnuftiga överväganden med 22-serien. Det är lite som med en moped, som ju är begränsad till att maxa en viss hastighet. Det går att plocka bort spärrarna och köra mycket fortare, men då hänger varken bromsar eller däck eller ramens stabilitet med och det hela blir livsfarligt. Bättre då att sätta ihop alla delar så alla dimensioner passar samman, så blir färden både bekväm och säker.

Starka kort
Det är just sådana här produkter som den normala ljudkonsumenten borde se närmare på. Oj, det är dyrt, säger kanske de som vant sig vid att ingenting får kosta någonting, men kombinerat med ett par lämpliga högtalare från exempelvis System Audio, ett par nya lagom stora DALI, kanske Rega eller Elac eller varför inte Martin Logan ElectroMotion, kan man få en återgivning som är häpnadsväckande för priset. Och så blir folk glada, spelar mycket mer musik och får kanske in en ny dimension i sin tillvaro. Köp aldrig för billigt!

Kompromissernas konst handlar det om, och till syvende och sist går ju hela övningen ut på att få den musik som man vill spela att återges så bra som möjligt för den summa pengar som investeras. Och där har Primare ett par verkligt starka kort i I22 och CD22.

Provlyssning rekommenderas.