TEST: Denon AVC-A1H

I samband med 110-årsjubileet för tre år sedan lanserade Denon sin bästa hemmabioförstärkare hittills: AVC-A110. Ett riktigt flaggskepp, som överträffade föregångarmonstret AVC-X8500H genom att ha så många som 13 förstärkarkanaler.

Jag var bara tvungen att sammanfatta med att Denon AVC-A110 var ”ett hejdundrande unikum bland surroundförstärkare”. Som hade ett ännu mer finputsat och tight ljud än sin föregångare. Det fanns hinkvis med kraft och med 13 kanaler kunde man fylla highend-hemmabion med en uppsjö av högtalare.

På en förstärkare av den här kalibern saknade jag dock XLR-kontakter, speciellt till subwoofrarna. Högtalarterminalerna var också lite plastiga.

AVC-A1H: 15 kanaler och XLR där det behövs

Därför är det trevligt att kunna konstatera att detta är fixat på nya AVC-A1H. Den har balanserad XLR-utgång på alla fyra utgångarna till subwoofer och dessutom har den en stereo-XLR-ingång till en valfri ljudkälla. Den har fått ett extra par kanaler och kan nu kalibrera och processa hela 15 kanaler samtidigt, plus justera för upp till fyra separata subwoofrar!

Om man inte behöver balanserad drift av subwoofrarna så kan XLR-utgångarna i stället dirigeras om till exempelvis en hörlursförstärkare eller balanserade effektförstärkare till frontkanalerna.

Immersive-ljud höjer kravet på antalet kanaler

Omslutande ljudformat blir allt populärare. För två år sedan kändes 13 kanaler helt extremt men kraven från vissa hemmabioälskare har vuxit ytterligare. Om du till exempel har en bio där fronthögtalarna är gömda bakom en filmduk begränsar det avståndet mellan dem. Därför är det bra med ett par front wide-högtalare också, för att knyta ihop ljudbilden mellan fram och bak. Vi skulle också vilja ha fyra bakkanaler och då är vi redan uppe i totalt nio högtalare i öronhöjd.

Sedan tillkommer alla högtalarna i taket. Två är ett minimum, fyra är önskvärt. Men somliga skulle gärna vilja ha sex stycken för att verkligen maximera immersive-upplevelsen.

Inte minst för att det fortfarande finns ganska få Dolby Atmos-filmer och -musik där front wide är en del av ljudbilden. I många fall kommer du alltså inte höra något alls från dessa högtalare och då är det skönt att ha extra punktkällor i taket som hjälper till att knyta ihop ljudbilden.

Nu ska jag inte sitta här och påstå att man faktiskt behöver ha femton kanaler i sin hemmabio. Jag har inte ens lyckats sätta upp ett så stort högtalarsystem till det här testet, utan har fått nöja mig med tretton. Men att vissa kan ha nytta av så många kanaler är helt säkert, och då är förväntningarna i highend-klassen att förstärkaren ska kunna åstadkomma det. Den som klarar sig med 13 kanaler kan titta närmare på AVC-A110, som fortfarande finns i lager och som har mycket av samma ljudkvalitet.

9.1.6

15 kanaler betyder att AVC-A1H kan driva ett 9.4-surroundsystem (fyra separata subwoofrar, minns du?) samt sex extra takhögtalare (9.1.6). Om du planerar att ha färre högtalare så kan du använda redundanta förstärkarkanaler för att dubbelförstärka de främre högtalarna, eller adressera dem till andra zoner i hemmet. Till exempel för en stereoanläggning i sovrummet.

Mer kondensormuskler

Effekten per kanal anges till 150 watt till 8 ohm, med två kanaler drivna samtidigt. Detta är samma som hos både A110 och X5800H. Ändå finns det ett par viktiga skillnader. A1H har nämligen en mycket större kondensatorbank. Varje kondensator i effektsteget är på 22 000 µF (mikrofarad) i föregångarna, men i A1H är de på hela 33 000 µF. De är 4-poliga kondensatorer, som minskar bromsning på grund av magnetisk påverkan (induktans).

Transformatorn, som är monterad på en 2 mm tjock kopparplatta, väger hela 11,5 kilo! Den är 41 procent tyngre än den i X8500H och A110, och hjälper till att göra AVC-A1H mycket mer massiv, vågen pekar på 32 kilo. Det är 9 kilo mer än föregångarna.

HDMI med 8K

AVC-A110 hade 4K/120 Hz och 8K/60 Hz i en enda HDMI-ingång, AVC-A1H det i alla sju. Inte så utbrett än, men du kan till exempel koppla in en gaming-dator eller en spelkonsol och veta att skärmfrekvensen eller upplösningen inte bromsas på sig väg genom processorn.

För att stödja de senaste HDMI-formaten tillsammans med så många högupplösta ljudkanaler har Denon varit tvungen att uppgradera processorn. Nu är den en dubbelkärnig 1 GHz-processor, alltså dubbelt så hög klockfrekvens som i föregångarna.

Auro-3D

Ett alternativt högtalarformat till de inarbetade Dolby Atmos och DTS:X, som förstärkaren också stöder, är Auro-3D. Det använder en annan högtalarplacering, där varje högtalare i öronhöjd har en motsvarande högtalare i taket. 5.1 blir därför 10.1, medan 7.1 blir 14.1. Att jag skriver .1 och inte .4 beror det på att baseffekterna från ljudkällan bara har en kanal. Hur många subwooferkanaler Denon-förstärkaren än kan processa.

Formatet låter fantastiskt med inspelningar som är inspelade i Auro-3D, men urvalet är så blygsamt att detta bara är något för de som är speciellt intresserade. Jag skulle därför rekommendera att använda ett Dolby Atmos-högtalarsystem i stället och hellre leva med att det inte är helt optimalt när man lyssnar på Auro-3D. Bra blir det ändå …

Simulerat ljud från ovan

Om du inte har kan eller vill sätta högtalare i taket – eller ställa ovanpå huvudhögtalarna – har Denon AVC-A1H så kallad Dolby Atmos Height Virtualization och DTS Virtual:X, som med hjälp av avancerad, digital signalbehandling simulerar höjdkanaler från ett traditionellt högtalarsystem. Det har sina ljudmässiga begränsningar, men om du absolut inte orkar hålla på med högtalare i taket kan det ge en extra stor illusion av 3D-ljud jämfört med att ha det avstängt.

IMAX Enhanced

AVC-A1H är märkt IMAX Enhanced. Sådana filmtitlar finns det gott om på Disney Plus.

IMAX Enhanced inte är ett bild- eller ljudformat, utan en certifiering som ska garantera optimal återgivning av ljud och bild. Bland annat genom att se till att HDR-återgivningen är tipp-topp, och samma sak med ljudet. På ljudsidan används nästan alltid DTS:X.

Personligen tycker jag inte att det är så farligt om en hemmabioförstärkare inte stöder alla möjliga format, åtminstone inte på bildsidan. Kommer det bildformat i framtiden som inte stöds är det ju bara att koppla videokällan till TV:n och sedan hämta ut ljudet till förstärkaren via ljudreturkanalen (eARC).

AVC-A1H är avancerad men användarvänlig

AVC-A1H är en otroligt avancerad maskin, men ändå relativt enkel att använda. Första gången du slår på den berättar den steg för steg precis vilken kabel som ska kopplas in i vilken kontakt, sedan spelar den lite musik i en kanal åt gången så att du kan höra om du har kopplat rätt när musiken flyttas från högtalaren till högtalare.

Till exempel märkte jag att jag hade förväxlat en Surround-kanal och en Surround Back-kanal. Lätt att upptäcka, lika lätt att fixa.

Menysystemet är också väldigt enkelt att ha med att göra. Det är både logiskt och har en snygg grafisk design.

Rumskorrektion

Förstärkaren har en inbyggd rumskorrektion av typen Audyssey MultEQ XT32. Detta är ett gammalt men väl beprövat system som kalibrerar högtalarna i rummet så automatiskt som möjligt. Du måste kalibrera för minst tre platser i rummet, men allra helst åtta för att systemet ska få så mycket information om akustiken som möjligt. Med upp till femton högtalare plus subwoofrar tar det ett tag, men det är väl värt det.

Audyssey-korrigeringen fungerar riktigt bra och får alla högtalare att låta så snarlikt som möjligt, dessutom justeras timing och ljudnivå mellan dem. Så när allt är klart får man en stor bubbla av ljud runt sig.

Audysseys svaghet

Jag saknar att Audyssey-systemet inte har flera alternativ för klangideal efter kalibreringen. Med högtalarna bakom vår perforerade DreamScreen V6-filmduk är diskanten pyttelite dämpad. Tillräckligt för att jag inte vill använda Bypass L/R-ljudbilden. Annars är den guld värd om man till exempel har ett par highend-högtalare som frontar och vill att resten av systemet ska efterlikna dem.

Men jag hade gärna velat kalibrera högtalarna bakom filmduken och då har man Flat som jämnar ut hela frekvensgången för att bli så linjär som möjlig. Det låter för tunt och vasst för mig. Då finns bara Audyssey Reference, som är ett klangideal som Audyssey har bestämt sig för. Det är den bästa kompromissen i vårt testrum. Jag tycker ändå att diskanten är lite väl frisk.

Dirac Live

Men Denon har ännu ett äss i rockärmen: Dirac! Detta kräver att du köper en licens, men kan vara värt det om du saknar möjligheten att rita in en egen frekvenskurva som systemet ska följa. Själva korrektionssystemet är också mycket mer avancerat. Det är långt ifrån lika användarvänligt, men resultatet blir bättre när du tar dig tid.

Minnen

Precis som A110 kan A1H lagra högtalarkalibreringar i två olika minnen. Om du till exempel vill ta reda på om 7.1.6 eller 9.1.4 fungerar bäst kan du köra två separata kalibreringar och lyssna fram och tillbaka innan du bestämmer dig. Du behöver bara tillräckligt med högtalare att testa med först.

Eller så kan du göra två olika kalibreringar för olika sittplatser – eller vad sägs om en kalibrering för hemmabio och en helt annan för stereolyssning med ett annat högtalarpar? Du ka också använda minnena för att till exempel växla mellan konfigurationer med och utan subwoofer. Om du vill ha en variant utan subwoofer för sena kvällar när du inte vill störa andra som försöker sova. Det finns många möjligheter.

Högtalarsystemet

Det fasta högtalarsystemet i vårt testrum är ett Procella THX i 7.1-konfiguration, med ett par takmonterade Martin Logan SLM för Atmos-innehåll. Det här är vad jag lyssnar mest på.

Denon-förstärkaren förtjänar självklart att testas med fler kanaler än så. Det är en utmaning i och med att jag inte har tillgång till tillräckligt många högtalare av samma typ, men här kommer Audyssey-setupen in och jämnar ut skillnaderna.

I den alternativa inställningen har jag följande högtalare:

Front: 2 x Procella P6
Center: Procella P6
Front Wide: 2 x B&W 702 S3
Surround: 2 x JBL L52 Classic
Surround back: 2 x B&W 705 S3
Topp front: 2 x Martin Logan SLM
Topp bak: 2 x Procella P6
Subwoofer: Procella P15

Installation

Denon har en väldigt enkel steg-för-steg-installation som ledsagar dig igenom högtalarinställning och källanslutning. Högtalarkalibreringen tar ett tag, eftersom man bör kalibrera med minst sex mikrofonpositioner i rummet, helst åtta. Innan allt är färdigt har det gått en halvtimme. Efteråt är det en fördel att gå igenom manuellt och se att delningsfrekvens, avstånd och ljudnivå ser korrekt ut. Våra Procella-högtalare blir nästan alltid inställda på att delas vid 40 eller 60 Hz, men i verkligheten ska de delas vid 80 Hz. Subwoofern måste också kontrolleras att den står på 80 Hz och inte lägre så att den hörs för dåligt – eller högre så att den överlappar för mycket.

En krigsförklaring

Efter att just ha testat sex soundbar-högtalare i highend-klassen är det nästan chockerande hur mycket bättre, större och tyngre ljudet är med det här systemet.

Först ut är vår vanliga 7.1.2-installation med Procella plus ett par Martin Logans i taket. Kontrollen på varenda skott i På västfronten intet nytt är så överlägsen att det bara är att foga sig, och dialogerna är klara och rena. Ljudbilden andas och när vinden ilar genom skogen alldeles i början av filmen skildras det otroligt övertygande.

Två höjdkanaler lyfter upp ljudet, men föremålen placeras inte lika exakt som jag hade hoppats. Det låter nästan som om väggarna är borta och vi förflyttas in i filmens handling. Men inte riktigt.

Tretton högtalare är superfett

Med alla tretton högtalarna blir det andra bullar. Man kommer närmare trädens prasslande i skogen, vinden susar runt oss och det händer dessutom något annat, riktigt häftigt. När jag reser mig ur soffan och rör mig runt i rummet är ljudbilden mycket mer sammanhängande.

Går jag närmare frontarna blir ljudet naturligtvis högre därifrån. Men timingen från kanalerna längs bak och ovanför förstörs inte. Ljudbilden är mycket mer i fas, även när man flyttar sig runt i rummet. Vilket gör upplevelsen optimal för betydligt fler sittplatser än med färre kanaler.

Även om det finns många högtalare av olika sorter i anläggningen har förstärkaren jämnat ut skillnaderna, så att högtalarna faktiskt låter som en samspelt familj.

Obs: På västfronten intet nytt i Dolby Atmos har inget ljud i Front Wide, så i själva verket används elva högtalare. Bland filmer som faktiskt har Front Wide finns Wonder Woman och Aquaman, du hittar många fler om du letar lite. Med Front Wide blir ljudbilden om möjligt ännu mer sömlös och välvuxen. Skillnaden blir tydligare i ett större rum, vårt rum behöver egentligen inte de här kanalerna. Visst blir det bättre, men det kanske inte är värt det extra jobbet eller kostnaden för ett extra par högtalare.

Musik i alla kanaler

Många filmer har väldigt stämningsfull surroundmusik. Men för en verkligt immersive musikupplevelse vill jag uppmuntra dig att provlyssna på någon av 2L:s många fantastiska releaser. Till exempel Tuvayhun med Kim André Arnesen, ackompanjerad av Nidarosdomens flickkör och Trondheimsolisterna. En alldeles fantastisk inspelning som dessutom är mycket mer musikaliskt tillgänglig än många av de udda 2L-inspelningarna.

Skivan är en uppskattande nickning till världens problem med miljökris, massinvandring, politisk polarisering och inte minst hur barn blir lidande. Låtarna har en religiös utgångspunkt men även ateister lär nog få en klump i halsen.

Här finns djupa orgeltoner och fjäderlätta solostämmor. Kyrkans rymd breder ut sig och musikerna är exakt placerade på olika ställen i rummet. Scenen är enorm, klangen ovanför oss också.

Jag har lyssnat mycket på den här inspelningen i stereo, men det är med immersive-surroundljud som den verkligen visar sig från sin allra mest fantastiska prakt. Med Denon-förstärkaren framträder lager efter lager av luftighet, och dynamiken är också ännu bättre än med den redan fantastiska AVC-A110.

Musik i stereo

Till musik i stereo har förstärkaren integrerat HEOS-användargränssnitt med streaming. Många tjänster stöds, men du får varken MQA-ljud eller Dolby Atmos från Tidal.

Ändå är ljudkvaliteten väldigt bra. A1H är till och med ett snäpp bättre än A110 när det gäller kontroll och lugn. Den har nog inte riktigt samma kraft och kontroll som retroförstärkaren NAD C 3050 LE, och inte heller den stora, svävande och varma ljudbilden från Denon PMA-1700NE. Men den förmedlar en helgjuten musikalisk upplevelse med stor övertygelse.

För skojs skull provade jag att koppla in A1H till de enorma – och enormt dyra – DALI Kore, som för tillfället breder ut sig i vårt testrum. Förstärkaren gör inte ett par högtalare för 800 000 kronor full rättvisa, men behöver inte heller känna att den måste ställa sig skamvrån. Här är det fart och tryck, och det låter bra.

Slutsats

AVC-A1H är Denons bästa flerkanalsförstärkare hittills. Med god marginal. Den har inte bara ett svindlande antal högtalarkanaler, den låter också ännu bättre än sina föregångare.

I surround har den både Audyssey- och Dirac-rumskorrektion, varav den senare kräver en licens mot en avgift.

Ljudet är härligt och ju fler högtalare den får att driva desto mer helgjuten och levande blir ljudbilden. Dynamiken är förträfflig, sång och dialog låter fantastiskt och kanalseparationen är eminent.

Musik i stereo låter också helt briljant, med både kontroll och upplösning intakt.

Detta är en riktig end game-förstärkare för entusiaster som är villiga att sträcka sig längre än långt för att uppfylla hemmabiodrömmen.