: theLars

theLARS är en ny svensk High End-förstärkare som marknadsförs med sloganen ”The Stradivarius of amplifiers”. Och med en prislapp på 140 000 kronor så kostar den en hel del (även om en äkta Stradivarius-fiol i dag kan kosta runt 20 miljoner kronor!). En sådan slogan är ambitiös, för Stradivarius fioler anses vara de mest utsökta som någonsin byggts, trots att de gjordes för 300 år sedan. Även theLARS är gammalmodig på sitt sätt, den har nämligen ingen fjärrkontroll …

16 watt
I förförstärkaren till var och en av de två monoförstärkarna passerar signalen genom tre olika rörtyper: två 6V6GT, en 6N9P och två 5AR4 som gör om växelström till likström. Alla kommer från välrenommerade JJ Electronics. Effektförstärkarrören är två stora 300B som sitter i en push-pull-konfiguration. Det betyder att ett rör förstärker den positiva delen av ljudvågen och det andra den negativa. Tillsammans lyckas de lämna en effekt på måttliga 16 watt med låg förvrängning. Det är inte särskilt mycket, och när man ser hur stora de två förstärkarna är så skulle man kunna tro att de kan blåsa mer liv i vardagsrummet än så. De är lika stora som normalstora subbasar, och bör placeras på golvet bredvid var sin högtalare.

Hur som helst, med en fullvuxen strömförsörjning kan 16 watt vara tillräckligt mycket för att spela ganska så högt utan förvrängning. Rörförstärkare har nämligen en mycket mer öronvänlig förvrängning än transistorförstärkare, vilket snarare upplevs som en svag komprimering av signalen än ett plågsamt missljud.

Stora, men exklusiva
De två nästan kubiska monoförstärkarna är som sagt stora, men ser definitivt exklusiva ut. Det eleganta kabinettet är av ädelträ och både signalväljare, volymratt och fötter är förgyllda Som skydd för rören finns en kåpa av akryl, som dessutom förhindrar att värme sprider sig runt förstärkaren vilket annars kan hetta upp högtalarna och möbler som står i närheten.

Högtalare
Även om 16 watt”rörkraft” är kraftfullare än motsvarande effekt från en transistorförstärkare, säger det sig självt att ljudnivån är begränsad om högtalarnas känslighet är för låg. Därför väljer många röranhängare hornhögtalare.

I vårt testrum står de stora DALI Helicon 800 mkII, ett par mycket fina High End-högtalare som kostar 65 000 kronor per par. Dem har vi lyssnat mycket på det senaste halvåret och vi kan dem mycket väl. Känsligheten ligger på 89,5 dB, vilket rent teoretiskt betyder att de kan spela uppemot 105 dB med theLARS-förstärkaren innan förvrängningen blir alltför tydlig. Det är högt. Den som vill ha bättre kontroll bör fundera på högtalare med högre känslighet, till exempel Klipsch Palladium P-39F som har en känslighet på hela 102 dB (men kostar 160 000 kronor!).

Ljudkvalitet, elektronika-tango
Albumet ”Lunatico” med Gotan Project är en mycket välproducerad blandning av tango och elektronika. Saftiga djupbasrytmer och kontrabas bilder ett fundament för akustisk tango med dragspel, gitarr, percussion och den vackra rösten från katalanska Cristina Vilallonga. I synnerhet den helakustiska låten ”Celos” återges på ett magiskt sätt av theLARS. Här är det kontrabas, piano och Cristinas röst som är framträdande, men man hör också gitarr och dragspel. De exklusiva förstärkarna får fram klangen och rummets aura på ett så tredimensionellt och superraffinerat sätt att jag knappt har hört på maken. Trumvisparna mot virveltrumman och cymbalerna är så luftiga och välnyanserade att jag sugs in i musiken, som omringar mig som en mjuk bris.

Sången är luftig och samtidigt fyllig, det känns som om Cristina står i rummet. Den klangliga symmetrin mellan förstärkarna är oklanderlig, så att rösten placeras perfekt i mitten och svävar ut i rummet som en viktlös gas.

Kontrabasens djupare register är på den varma sidan om helt neutral. På samma gång är den så nyanserad och spröd längst upp att det blir ett helt annorlunda sätt att lyssna på musik än jag är van vid. Förstärkaren blandar på något sätt transparensen och upplösningen från min egen referens, Chapter Precis, med fylligheten och vitaliteten från americana-förstärkaren McIntosh MA7000. theLARS besitter dock inte samma kraft som de två transistorförstärkarna, och är inte heller lika välkontrollerad i det lägsta djupbasregistret. Men den har en magi – en X-faktor – som gör den enormt vanebildande.

Klassiskt
Klassisk musik är en ren fröjd att lyssna på. Stråkinstrument som fioler och cellor är luftiga och har samtidigt en hel del information i det nedre mellanregistret som tempererar ljudbilden. Speciellt lätt barockmusik, till exempel Vivaldis ”Årstiderna”, där ”Våren” är den mest kända, återges superbt.

Går vi över till tyngre saker från Mahler och Verdi så finns det även här en mycket bra urskiljning av instrumenten och det är härligt att höra kontrabasar och tubor så luftiga och raffinerade. Problemen uppstår i de mer utsvävande partierna, som kräver stora strömleveranser om de ska återges välkontrollerade och massiva. Här tappar theLARS fort andan. Med sådan musik bör förstärkaren nog spela på mer lättdrivna högtalare, till exempel ovan nämnda Klipsch Palladium P-39F, även om de kostar betydligt mer. Fast rent prismässigt är de kanske en bättre matchning än DALI-högtalarna.

Pop
När det gäller mer ungdomlig musik som hip-hop, R&B och pop-rock, tar theLARS väl vara på den begränsade effekten på 16 watt. ”Deal With the Devil” med hiphop-artisten Kohinoor är en låt med tuffa basrytmer i kombination med gitarr, luftiga synth-effekter och samplade stråkar – och så Kohinoors kraftfulla röst i mitten. Förstärkarens mest essentiella egenskap är att den återger allting med massor av luft. Både de mjuka beståndsdelarna och de hårda basrytmerna. Det finns gott om plats runt varje instrument, oavsett frekvensregister. Ljudbilden är stor och tredimensionell, och tonstrukturen har många lager.

Den enda uppenbara svagheten är brist på kraft. Ljudet plattas till lite tidigare än vi hade velat. Basen känns inte heller lika djup som med min referens Chapter Précis, som har en mycket bättre djupbaskontroll. Det är bara det att theLARS är så makalöst förförande på alla andra sätt!

Slutsats
Den svenska rörförstärkarkonstruktionen theLARS har tagit många steg i riktning mot Det perfekta ljudet. Ett ljud som vidrör själen.

Med akustisk musik har förstärkaren en härlig tendens att svepa in lyssnaren i en mycket stor, förförisk och synnerligen upplöst ljudbild. Klangbilden svävar ut i rummet och varje instruments textur går nästan att ta och känna på. Basregistret är lika upplöst och luftigt, och har en fin värme och fyllighet längst ned som gör att basinstrumenten blir större och tyngre. Förstärkaren kan användas till all slags musik under förutsättning att högtalarna är tillräckligt fylliga.

Tänk bara på att detta inte är något för dem som vill spela högst på fester. När volymen går upp plattas ljudbilden till lite tidigare än vi vill. Fast alla gillar ju inte att spela musik högt, och de som inte gör det kommer att älska the LARS. Och det är nog bäst, för förstärkaren kostar en halv årslön …

OBS! Fjärrkontroll saknas!