TEST: Sirui 50mm T2,9 Anamorphic Lens 1,6x

Rent traditionellt har det varit en enorm kvalitetsskillnad mellan TV-serier och Hollywood-filmer. Sämre tid och färre tagningar gör att man då och då får nöja sig med ”tillräckligt bra” skådespeleri. Begränsade resurser för specialeffekter gör också att TV-serierna känns fattigare.

Skillnaderna har minskat den senaste tiden, men det finns fortfarande en sak som skiljer TV från film. En x-faktor som är svår att sätta fingret på. Dels är det de 24 bilderna per sekund, jämfört med 25 och 30 för TV. Men det är inte det viktigaste.

Anamorfisk lins

När du tittar på en film i 2,39:1-bredformat på bio, vilket är mycket bredare än widescreen-TV-formatet, är det nästan alltid filmat med ett anamorfiskt objektiv. Som brukar heta CinemaScope eller Panavision, det har du säkert sett skymta förbi på filmduken.

Om du vill göra egna filmer som ser ut som om de kommer direkt från Hollywood är det anamorfiska objektivet mycket av hemligheten. Den här magiska optiken trycker ihop bilden åt ett håll för att få plats med mer på skärmen. Men oroa dig inte, du kan dra ut bilden igen efteråt. Detta kallas ibland för de-anamorfisering, men man borde kalla det för bildutdragning (desqueezing på engelska). Resultatet är en fantastiskt bred och filmisk bild, som på en TV visas med de berömda svarta fälten överst och underst.

Videon ovan: Gråbein testar Siruis anamorfiska objektiv.

 

Ett anamorfiskt objektiv ger även en del andra coola effekter. Den ger en oval bokeh, alltså speciell form av oskarp bakgrund. Objektivet har mer vinjettering ut mot kanterna av bilden, vilket ger en ”analog” känsla. Och inte minst: de episka horisontella ljusreflexerna (lens flares) som glittrar över skärmen när det finns en ljuskälla i bilden. Det kan vara ljuset från ett rymdskepp eller strålkastarna på en bil som kommer mot kameran. Du har säkert sett dem i JJ Abrams filmer, han älskar lens flares!

Sirui 50mm T2.9 16x Full Frame

Om du är sugen på ett anamorfiskt objektiv kan du fort bli tvungen att sälja både hus och bil för att få råd. Sådana objektiv är ofta enorma monster och kan kosta lika mycket som en Ferrari! Endast de mest förmögna och mest professionella studiorna har sådana skatter i sin samling, medan andra får nöja sig med att hyra dem ibland.

Men så kom Sirui från Kina och vände upp och ner på allting 2020. De lanserade sitt första anamorfiska objektiv på Indiegogo och lovade ett riktigt objektiv till MFT-kameror för bara 800 dollar! Det är så billigt att man misstänker att det är en leksak …

Sedan dess har Sirui gjort flera anamorfiska objektiv till alla slags kameror, från APS-C till fullformat. De har också olika brännvidder, från 35 mm till 135 mm. Högre siffror tar dig närmare motivet. Mindre brännvidd får med mer i bilden.

Fördelen med 50 mm

Jag har testat 50 mm-objektivet med L-Mount för fullformatkameror (och vissa APS-C-kameror). Det passar kameror från Panasonic, Leica och Sigma. Själv använde jag Panasonic Lumix S1H. Objektivet finns även med E-Mount (Sony), RF-Mount (Canon) och Z-Mount (Nikon).

På en fullformatkamera ger 50 mm brännvidd exakt samma sak som du ser med ögonen. Men när du klämmer ihop bilden med 1,6x anamorfisk vidvinkel blir den plötsligt en hel del bredare. Tack vare ett bildformat på 2,4:1 om du väljer 4:3 på kameran eller hela 2,8:1 om du filmar i 16:9. Då får du med mycket mer av vad som händer ut mot sidorna av motivet. Perfekt för att göra episka scener med mycket action, men också dramatiska närbilder. Jag tycker att detta är ett bra val för en fotograf som är nybörjare (vilket jag är) i den anamorfiska världen, eftersom det ger en bra bokeh-effekt men ändå med ett helt hanterbart skärpedjup för fokusering.

Manuell fokus

Det finns en sak du måste veta om anamorfiska linser. De är inget för svaga själar. De har manuell fokus allihop. Inklusive detta från Sirui. Det gör det svårt att skapa något speciellt innehåll för en ensam fotograf, om målet är att vara både framför och bakom kameran. Att filma handhållet blir också mycket mer krävande.

Kompakt

Om du tycker att det här objektivet är stort så har du uppenbarligen inte sett anamorfisk optik förut. Många av objektiven är så enorma att de behöver extra stöd för att inte knäcka kameran de sitter på. Men inte det här. Det väger bara lite drygt ett kilo, ungefär samma som mitt mångsidiga Lumix S Pro 24-70mm f2.8. Det klarar sig fint utan några hjälpmedel.

Bra känsla

Fokusringen glappar inget och ger en bra känsla man vrider på den. Den är trögare än genomsnittet, men ändå inte för mycket. Det känns helt enkelt som kvalitet, inget annat.

Bildkvaliteten

Jag använder ofta fokusassistenten på skärmen när jag filmar med Sirui-objektivet. Det räcker när jag ska filma runt mig, men när jag själv ska stå framför kameran, med den lilla skärmen vänd mot mig, blir det värre. Då måste jag använda hjälpmedel, till exempel ha ett föremål att fokusera på och sedan byta plats med det.

Eller så kan man använda en större extern skärm, men det är inte precis praktiskt om man vill vara rörlig.

En annan sak man ska tänka på är att objektivet saknar inbyggd bildstabilisator. Det betyder att handhållen filmning kan ge skakningar – och med fullformatkameror kommer du också att se rolling shutter-artefakter som gör att bilden dallrar som gelé om du skakar med handen.

När bilden är i fokus är den skarp och fin. Vinjetteringen är inte överdriven, bara tillräckligt för att ge en lite analog känsla. Den speciella vidvinkeln ger en filmisk look och jag kan ärligt säga att det här är ett seriöst objektiv och inte någon leksak.

Ljuskänsligheten i mörka miljöer är bra. T2,9 är definitivt respektabelt, och tillsammans med en bra kamera som Lumix S1H kan man få bra bild i relativt måttliga ljusförhållanden.

Lense flare

Man kan få olika färger på linsreflexerna med olika objektiv. Med Sirui drar dessa ränder sig mot blått, beroende på ljuskällan i bilden. Ränderna är i alla fall kallare än vad man får med andra objektiv. Förutom att ljuskällan i bilden har en lång ljusremsa över skärmen så syns en kortare skuggremsa nedanför. Man måste vinkla kameran för att den ska gömma sig bakom huvudljuset, om det är viktigt att bara få en enda rand i bilden.

Lite bleka färger

Jag har nog sett häftigare lens flares, men jag tycker ändå att de ger en tillräckligt dramatisk effekt. Mitt största klagomål med Siruis 50 mm-objektiv är färgåtergivningen. Optiken påverkar nämligen färgerna och i det här fallet tycker jag att de blir lite bleka.

Allt kan fixas under redigeringen och det går utmärkt att skapa några LUT som graderar kameran så att den passar med andra. Men om du tror att du bara kan gå ut och filma lite och få fantastiskt vackra färger direkt på minneskortet, så måste jag göra dig besviken. Färgerna är inte fel, bara lite undermättade och mindre livliga.

Slutsats

Sirui 50mm T2.9 16x Full Frame är ett anamorfiskt objektiv som ger ett filmiskt uttryck i videorna. En hel del bokeh, men ändå med bra fokusdjup, gör objektivet lätt att arbeta med, trots att det inte har autofokus. Horisontella lens flares ger en dramatisk effekt och du kan justera vinkeln på kameran beroende på om du vill ha en eller två ljusreflexer i bilden.

Sirui 50mm T2.9 16x Full Frame är ett seriöst objektiv av hög kvalitet, som ger dig mycket för pengarna men som också kräver lite extra arbete under redigeringen för att få fram bäst färger.