Den första versionen av DALI Helicon tog oss med storm för ett par år sedan, och tillsammans med toppserien Euphonia bidrog de till att förbättra DALI:s image betydligt. Från att mest varit kända som ett märke med billiga dussinvaror tog de steget upp till att vara en respekterad High End-tillverkare. Och DALI har knappast sparat på krutet när de bestämt sig för att göra en efterföljare till den populära 400-modellen.

Helicon 400 mk2 kostar 45 000 kronor och är den dyraste högtalaren i testet. Den kostar dessutom 10 000 kronor mer än modellen den ersätter. Har DALI givit ljudkvaliteten ett rejält lyft eller handlar det om mer än en kostsam ansiktslyftning? Kvaliteten på lack och träarbete – för att inte tala om elementen – indikerar i alla fall att detta är en högtalare som kostar mycket pengar att bygga.

Helicon 400 använder DALI:s välkända hybriddiskant med både en traditionell softdome och en bandiskant. Målet har varit att kombinera banddiskantens utsträckta och luftiga diskantåtergivning med softdomens fina spridning, så att musiken låter bra även när du sitter utanför ”sweet spot” eller står upp. Och mycket riktigt är det just diskanten som DALI har fått mycket beröm för på senare tid. Men nu struntar vi i de tekniska detaljerna, hur låter de?

DALI-ljudet
Rent traditionellt har de danska högtalarna varit bland de mest utåtriktade och dynamiska i sin klass. De nya Helicon-högtalarna känns däremot mer behärskade än tidigare, samtidigt som de fått en ännu högre grad av exakthet.

I likhet med de finstämda Neeper-högtalarna tacklar DALI de svåra Mahler-partierna på ett förträffligt sätt. De har ett bra grepp om musiken och målar upp en ljudbild som är mer behagligt tillbakalutad än absolut brutal och direkt. Sammantaget upplever vi att Helicon 400 mk2 presenterar musiken på ett mer avslappnat sätt än KEF och Swans, och det gör att de bitvis också kan kännas lite mindre engagerande.

När vi jämför KEF och DALI på storbandsmusik är det nästan som om de spelar med två olika dirigenter. Medan KEF representerar en ganska så ilsken och aggressiv ledartyp som kräver maximalt av sina musiker, har DALI en mer avslappnad hållning – på gott och ont. Det är lätt att höra minsta nyans i inspelningen, men blåssektionen antar inte samma fysiska dimensioner med DALI som med KEF.

Basåtergivningen sträcker sig djupt och är imponerande rapp och bestämd i anslagen. Helicon 400 mk2 kan dock inte uppvisa samma driv i djupbasen som Swans och PSB. Det är uppenbart att det är finess och raffinemang som är viktigast för den här högtalaren. DALI:s största styrka är definitivt diskanten. Den är kristallklar, lätt och ledig, och skapar massor av luft mellan instrumenten. På den här punkten kommer den faktiskt skrämmande nära de mer än dubbelt så dyra Neeper-högtalarna!

Det råder ingen som helst tvekan om att mk2-versionen av Helicon 400 har blivit en mer komplett högtalare, med klara associationer till den mer exklusiva Euphonia-serien. På samma gång verkar det som om högtalarna har blivit mer kräsna på elektroniken, och passar därför bäst för dem som redan har kostsam utrustning eller de som tänker utöka anläggningen med tiden. Helicon är en ganska så säker väg till äkta High End-ljud, men inte nödvändigtvis den enklaste eller mest underhållande i detta sällskap.

Också i detta test: