: Sonus faber Cremona Auditor M

Ett instruments egenart och klangkaraktär hänger ofta ihop med storleken. Men små instrument kan också ha en stor klang – fråga vilken klarinettist eller altviolinist som helst. Ändå har en handbyggd akustisk basgitarr ett helt annat spektrum av klangfärger än en liten klassisk gitarr. Ofta är det likadant med högtalare. Små och stora gitarrer delar samma fundamentala princip – precis som högtalare – men de låter inte likadant.

Därför är det inte så enkelt att bevara klangkaraktären från en massiv golvhögtalare när tekniken ska skalas ned till en liten trälåda med måtten 30 x 20 x 25 cm som man kan ställa i bokhyllan bredvid Tolstoj och Hemingway. Medan små instrument alltid är perfekt proportionerade till dess klangliga egenskaper, är varje liten högtalare en kompromiss mellan platsbesparande och klangliga egenskaper. Alla begriper varför en kontrabas måste vara stor, men många har problem med att inse varför en högtalare måste vara det. Man ska ju ändå inte spela så högt?

Instrumentkvalitet
Det är få högtalare som kan återge alla instrument ens i närheten av korrekt. Till och med de allra dyraste högtalarna är kompromisser mellan vad som är möjligt rent fysiskt och tekniskt och vad som är praktiskt i ett vanligt hem. Men om tillverkaren är noggrann med grundläggande teknik och avstämningen av instrumentet, förlåt högtalaren, kan den vara liten och ändå återge ett stort ljud.

Helt enkelt är det dock inte. Och inte sällan kostar det lite extra att få bra ljud ur en liten högtalare. En av tillverkarna som har visat att de behärskar konsten är italienska Sonus faber. Deras handbyggda högtalare i trä är väl ansedda för sina klangliga egenskaper och våra tester av Amati Anniversario och Elipsa har visat på mycket övertygande konstruktioner.

Sonus fabers högtalare är knappast något för allas smak. Somliga vill alltid ha något som är tuffare, varmare, mer bastungt eller har mindre av ditt eller datt. Men till syvende och sist handlar det mer om genuin musikförmedling än extrema egenskaper. Och det är just musikförmedlingen som har varit de bästa Sonus faber-högtalarnas främsta egenskap.

Cremona Auditor M, där M står för Modificata, är en förbättrad version av Auditor-modellen från 2003. Elementen är nya: baselementet är utbytt mot en ny 150 mm-enhet med svart träfibermembran och ringdiskanten är också av senare datum. Detsamma gäller delningsfiltret, som tillsammans med elementen ger en mer balanserad avstämning av högtalarnas akustiska egenskaper. Kabinettet är nästan lika kompakt som föregångarens, bara 35 cm högt, och består av lönnstycken som är hopsatta till ett lutformat kabinett med vacker lack och en front med skinnöverdrag.

Konsertsalen
Sonus faber har en lång tradition av uppseendeväckande bra småhögtalare, till exempel Minima, Electa Amator och inte minst Guarneri-modellerna. Därför kom det inte som någon överraskning att Cremona Auditor var en av årets bästa stativhögtalare 2003. Trots sina begränsningar – alla små högtalare har sådana – är den nya Auditor M en mer raffinerad utgåva av originalet från 2003.

Kännare av den förra modellen kommer att känna igen sig i den nya. De delar samma fylliga och öppna ljudbild med ovanligt muskulös bas för att vara en så liten högtalare. Men det betyder inte att det inte finns begränsningar. Auditor M går till exempel inte speciellt djupt i basen, men levererar ändå en respektabel djupbas för att vara en högtalare med 15 cm baselement. Inte kan den spela kolossalt högt heller, men tills den inte orkar längre så är den förfriskande dynamisk och sammanhängande.

Den presenterar Renee Flemings sopranröst med en övertygelse som man förväntar sig från stora högtalare men inte räknar med att små högtalare ska klara av. Och det gäller skalan och den dynamiska elasticiteten i röstens hela frekvensregister. Rösten är briljant fokuserad mitt i ljudbilden, skarpt och tydligt återgiven med otaliga klangfärger. Andreas Vollenweiders elektriska harpa låter ofta tunn och blodfattig rent klangligt, men på Auditor M klingar den betydligt fylligare. Och det bästa av allt är att harpans bassträngar nästan tar plats rent fysiskt i rummet när man vrider upp volymen.

Samma sak upprepas på Sophie Zelmanis ”Bitter Kind”, där basen faktiskt hamrar runt i rummet på ett sätt som små högtalare inte klarar av i normala fall. Bestämd och massiv bas gör ett strålande jobb med att övertyga mig om att högtalarna kan mer än de ser ut att göra. Ett annat exempel är Brian Brombergs ”The Chicken”, där sologitarren ofta hämmas av begränsad dynamik och tonerna inte får fritt utlopp. Men här hamras de fram med stor självklarhet – visserligen utan den stora live-känslan, men ändå synnerligen engagerande.

Högtalarnas skala och klangfyllighet är kanske deras mest övertygande kvalitet. De låter helt enkelt mycket större än små högtalare ska göra. Och sällan har jag hört Duke Ellingtons piano låta så stort genom så små högtalare. Samtidigt lyckas Auditor M måla upp en trovärdigt tredimensionell ljudbild, under förutsättning att de står tillräckligt långt från bak- och sidoväggar. Annars krymper ljudbilden markant. Trots storleken är detta inte någon bokhyllehögtalare.

De låter i princip neutralt, med en behagligt varm bas och en glasklar och vidöppen diskant. Men det är mellanregistret som gör att man häpnar. Renee Fleming är en sak, men högtalarna förmår också att skapa realism av Thomas Dybdahls röst. Den har fantastiskt rika klangfärger genom Sonus fabers högtalare och svävar formligen viktlös mellan högtalarna. Auditor M lyckas skapa ett eget rum i rummet, där musiken flyter fritt och röster återges så trovärdigt att man får lust att famla efter dem.

Trivs bäst på stativ
Ett par högtalare är mycket mer än bara något som passar på den utvalda platsen i hemmet. De är som ett instrument som måste få luft omkring sig för att klinga ut ordentligt. Och det gäller även för Sonus faber Cremona Auditor M. De trivs bäst på stativ i öppna rum. Då får klangen andas fritt i rummet och musiken växer i skala, trovärdighet och engagemang. Högtalarnas fantastiskt vackra utförande vittnar om ett prydligt hantverk inifrån och ut, och detsamma kan sägas om tekniken som lett till dess generösa klangrikedom och smittande musikaliska engagemang.