TEST: Burson Audio Soloist 3X Grand Tourer

Australiensiska Burson Audio har varit kända för sina hörlursförstärkare i drygt tio år. Både med och utan inbyggd DAC. Och där vissa konkurrerande hörlursförstärkare kan vara lite försiktiga med musklerna (Questyle och Marantz, jag tittar på er) har Burson aldrig saknat kraft.

Vi älskade den första Soloist och gillade även Conductor, den största skillnaden var att den senare hade inbyggd DAC. Men eftersom vi gillade förstärkardelen bättre än DAC-delen så tyckte vi att Soloist var det bättre köpet av de två.

Kraftpaket

Nu har Soloist hunnit till sin tredje generation, som dessutom finns i två versioner. Den ”vanliga” Soloist 3X Performance med 4 häftiga watt balanserat i 32 ohm och den du ska få läsa om här: nya Grand Tourer-versionen – som fördubblar effekten! Och inte nog med att den lämnar 8 watt i 32 ohm: sänk impedansen till 16 ohm så ger GT-förstärkaren ifrån sig 10 häftiga watt! I motsatta änden har den 3,8 watt att spela med i 100 ohm och dessutom 640 milliwatt i 300 ohm. Av siffrorna går att utläsa att det handlar om ett ordentligt kraftpaket.

Alla dessa siffror är för övrigt i balanserad drift med 4-stifts XLR. Den ”vanliga”, obalanserade hörlursutgången har hälften så mycket effekt, men det är ändå mycket mer än både du och dina hörlurar någonsin kommer att behöva.

Jag har faktiskt testat härliga Burson Soloist 3X GT i många månader vid det här laget, så jag har haft gott om tid på mig att lära känna den. Andra förstärkare har kommit och gått, men den här har varit en del av min permanenta arsenal i över ett halvår, tillsammans med Auralic Taurus och Sennheiser HDV 820. Hegel HD30 har mestadels stått för den digitala signalbehandlingen.

Utbytbara delar

Soloist 3X GT har sammanlagt sex op-ampar, tre per kanal. De är av Bursons senaste typ och heter V6 Vivid. Med i kartongen ligger även sex andra, av typen V6 Classic. Dem kan du själv byta till om du vill ändra ljudkaraktären. Enligt Burson är Vivid kanske världens bästa op-ampar, men här har du alltså en möjlighet att experimentera.

Obs! Du måste skruva upp chassit med den medföljande insexnyckeln och sedan se till att varje op-amp sätts åt rätt håll. Det går nämligen att installera dem åt fel håll, och då går de sönder direkt så fort förstärkaren sätts på. Detta är med andra ord inget för nybörjare och jag förstår ärligt talat inte att Burson har sådant förtroende för sina kunder att de väljer att göra de här delarna utbytbara av användaren. Men det är åtminstone en intressant detalj och lite kul att kunna testa fram och tillbaka. Här kommer dock en riktig spoiler: det låter bäst med op-amparna som sitter i från början.

Tre gain-steg

Potenta Soloist 3X Grand Tourer har tre stegs gain, beroende på hur mycket ström hörlurarna behöver. I de flesta fall kan du lugnt låta den stå på Low, medan lite mer tungdrivna saker föredrar Medium för att blomstra ordentligt. Personligen har jag aldrig testat några lurar där jag känt ett behov av att ställa in förstärkaren på High.

Vi måste prata om fläkten

Det finns en sak man lägger märke till direkt i den här vackra förstärkarbesten. Det rundade aluminiumchassit har slitsar som ger inblick i förstärkarens prydliga inre. Och där ser man att det sitter en stor fläkt på insidan. En massiv PC-fläkt. Den sorten som alla gaming-intresserade känner igen.

Lyckligtvis är fläkten från Noctua och bland de allra tystaste i sitt slag. Burson har jobbat mycket med att göra det aktiva kylsystemet så tyst som möjligt och de säger sig ha åstadkommit en nivå där man inte hör fläkten. Eftersom de flesta rum har ett bakgrundsbrus på ungefär 30 dBA, medan fläkten i Burson-förstärkaren andas med ett brusgolv på mindre än 25 dBA.

De siffrorna tänker jag inte debattera, men vi ska inte låtsas: fläkten hörs. Man märker det visserligen inte när man spelar musik på normal volym, men med öppna hörlurar tränger det konstanta suset igenom under tysta passager. Jag hade velat att fläkten hade haft progressiv styrning, så att den bara satte igång på när den behövdes. I stället snurrar den hela tiden så länge förstärkaren är påslagen.

Brusgolv

En annan sak jag märker, när gain-omkopplaren är ett snäpp upp från det lägsta steget, är att förstärkaren har ett hörbart brusgolv. Med låg gain hörs ett knappt hörbart sus i normalt lättdrivna hörlurar, men det blir mer hörbart på mellannivån. Byter man sedan till hög gain så susar det så mycket att det gränsar till irriterande. Soloist 3X GT ska man med andra ord bara använda om man har hörlurar med mycket låg känslighet. Till exempel HiFiMAN HE6.

Hörbart brusgolv är för det mesta bara ett problem med väldigt lättdrivna hörlurar, inklusive öronproppar. Suset är till exempel inget problem med vare sig marknadsreferensen Sennheiser HD 800 S eller min favorit Audeze LCD-5, men blir däremot i mesta laget i propparna Sennheiser IE 900 – även med gain inställt på låg.

Högupplöst krutpaket

Med musik i lurarna är det ingen tvekan om att Soloist 3X GT inte är som andra förstärkare. Du milde tid en sådan kraft och kontroll! Audeze LCD-5 drivs med så mycket kontroll och stramhet att jag knappast skulle kunna tänka mig en bättre matchning. Billie Eilishs Lost Cause är ett strålande exempel på en låt som har både en dynamisk, tight och djup bas och som dessutom har massor av luft. Och dessutom en nära och varm sångröst.

Här har producenten (Billies bror) varit väldigt lekfull, bland annat genom att sätta vartannat bastrumslag i motfas. På så sätt sträcker sig bastrumman långt ut mot sidorna framför huvudet. Den här effekten blir distinkt med Burson-förstärkaren att jag undrar om jag någonsin hört den lika tydligt förut. En del bra förstärkare kan få fram de små men viktiga detaljerna, andra lägger större vikt vid rytmerna och energin. Men få om ens någon förenar båda ytterligheterna lika övertygande som Soloist 3X GT.

Jazzsångerskan Patricia Barber har sällan låtit så bra som här. Den varma sötman i mellanregistret som väl måste sägas känneteckna hennes röst kommer fram i överflöd, samtidigt som cymbalerna dansar fjäderlätt i luften. Och en sådan kontrabas! Det nästan glöder om den.

Sennheiser HD 800 S kommer också verkligen igång, om det är vad du vill. De har djup bas, men den kommer inte så väl överens med alla förstärkare. Men med Burson framträder basen, och jag förstår Sennheiser-hörlurarna bättre när man ger dem rejäl muskelkraft. En vansinnig dynamik, de kan köras hur hårt man orkar – mycket längre än de planmagnetiska LCD-5. Det enda jag saknar med Burson är kanske en tonkontroll, för jag skulle vilja justera fram lite mer bas i HD 800 S.

Varmt ljud, men inte som rörförstärkare

Jag skulle kunna frestas att säga att Soloist 3X Grand Tourer låter som en förförande rörförstärkare. Men det vore lögn. För Burson-förstärkaren har så mycket bättre kontroll över snabba transienter än någon rörförstärkare jag har hört. Och med en luftig ljudbild som sträcker sig utåt på sidorna, långt bortom öronen.

Byte av op-amp

Jag var naturligtvis tvungen att prova med att byta ut Vivid-op-amparna, som sitter i från början, till Classic. Då blir ljudet aningen varmare och kanske fylligare i mellanregistret, men ljudbilden krymper i storlek och basen har inte samma kontroll. Det ger kanske intryck av att vara större och mer fysiskt till en början, men det handlar nog mer om att Classic är lite långsammare än Vivid, vilket gör att basen känns fetare och därmed kanske också större. Men man behöver bara skruva upp volymen lite grann för att höra att basen låter bättre med Vivid.

För min del hade Classic-op-amparna inget speciellt som inte Vivid inte fixade bättre. Med andra ord skulle jag inte ha brytt mig om att byta. Lämna bara förstärkaren ifred och låt de överflödiga op-amparna ligga kvar prydligt i sin låda.

Obs! Jag lyckades naturligtvis bränna en några av op-amparna när jag bytte tillbaka, eftersom jag inte var tillräckligt noggrann med riktningen …

Subwoofer?

Precis som många andra hörlursförstärkare kan den här även användas som förförstärkare, den har till och med en fjärrkontroll för ändamålet. Det är ändå lite speciellt att den har en subwooferutgång. Men ännu mer speciellt är att subwoofern kan vara aktiv tillsammans med hörlursutgången!

Det enda man saknar när man lyssnar i hörlurar är ju att känna musiken fysiskt i kroppen, som man gör med stora högtalare. Om du är tillräckligt galen kan du koppla in en subwoofer – eller en Buttkicker? – som spelar samtidigt som hörlurarna. Och få en extra dimension i musiken.

Jag måste erkänna att jag inte har provat detta – men det skulle säkert vara lika skönt för användaren som det skulle vara plågsamt för alla runt omkring.

Konkurrenter

Auralic Taurus, som låg i samma prisklass när den såldes, är specad till ungefär hälften av Burson-förstärkarens effekt, men är fortfarande en kraftfull historia. Dessutom har den ingen fläkt, vilket absolut kan vara en fördel.

Men ändå. Burson-förstärkaren är både starkare och har större kraftresurser när man spelar högt, och har dessutom bättre upplösning i toppen. Auralic Taurus kan uppfattas som lite grov i diskanten med vissa hörlurar, medan Soloist 3X GT har en betydligt mer finmaskig och luftig presentation. Och en större ljudbild.

Sennheiser HDV 820 kostar också ungefär lika mycket som Burson-förstärkaren, men eftersom man även får en DAC med HDV 820 så hade den varit ett mycket bättre köp om den var lika bra. Det är den inte. Sennheiser låter väldigt fint och har bra dynamik. Men den låter lite tråkigare och ”snällare” och har inte i närheten av samma kraft.

Då är Naim Uniti Atom HE mer intressant. Även här får du en inbyggd DAC och dessutom användarvänlig streaming med en app. En supermodern hörlursförstärkare som dessutom låter alldeles utmärkt. Ända tills den inte orkar mer har den en galen snabbhet och tryck, men den säger stopp tidigare än Burson. Och har inte samma stora dimension på rymden i ljudbilden.

Slutsats

Burson Audio Soloist 3X GT är en superkompetent hörlursförstärkare som har en nästan outtömlig mängd krut, kombinerat med en upplösning som gör att musiken flödar på det mest luftiga sätt. Allt låter ”rätt” och förstärkaren har vansinnigt mycket kontroll oavsett vilka hörlurar den spelar med.

Vivid-op-amparna som sitter i förstärkaren från början låter ännu bättre än Classic-varianterna som ingår och som man kan byta till. Det är egentligen ingen poäng med dem, anser jag. Du får mer luft, mer rymd och en bättre kontrollerad bas med Vivid.

Trots alla dessa fina ord undrar jag ändå om inte GT-förstärkaren blir lite överflödig om du inte har riktigt tungdrivna hörlurar. Köper du lillebror Soloist 3X Performance får du också gott om kraft, utan fläkt. Behöver du en DAC också så kostar Conductor 3X Grand Tourer bara 3 500 kronor extra. Då får du, coolt nog, Bluetooth också!