Egentligen borde det inte vara möjligt för något så litet att spela så högt och tydligt, med en bas som känns i kroppen. Det är så att man tittar sig runt i rummet för att se vilken monsterförstärkare som driver de beskedliga högtalarna. Och var står subwoofern?
Nya Dynaudio Focus 30 ser ut som de flesta högtalare. Knappt 90 cm höga och så smala att det knappast är svårt att hitta en plats att ställa dem på. Två små baselement på vardera 14 cm fyller nästan hela fronten som är 18 cm bred. Ovanför dem två sitter en ny Dynaudio-diskant, det är allt. Inga dolda baselement på insidan. Inte så mycket som en basreflexport.
Och ändå spelar de med en auktoritet som man vanligtvis förknippar med högtalare som är dubbelt så stora.
Man undrar hur det är möjligt.
Tur? Knappast. Dynaudio har lång erfarenhet av aktiva högtalare. Vi känner till Xeo- och Focus XD-serierna från tidigare tester, men det är nog många som inte vet om att Dynaudio också har en professionell avdelning som gör aktiva studiohögtalare.
Erfarenheterna från den har kombinerats med en nyutvecklad trådlös modul, vilket gör den nya Focus-serien helt trådlös. Man behöver en strömkabel till varje högtalare, det är allt. Inga lösa moduler eller trådlösa mottagare.
Allt finns inbyggt.
Ny generation Focus
Focus 30 är mellanmodellen i en serie som även består av en större, trevägs golvare som heter Focus 50 samt en kompakt tvåvägsmodell som heter Focus 10. Alla tre är byggda med exakt samma teknik på insidan. Förstärkarmodulerna i klass D har utvecklats till Focus-serien av Pascal i Danmark. Högtalarelementen är Dynaudios egna. Bas- och mellanregister har MSP-membranen vi känner igen från andra Dynaudio-högtalare och det nya Cerotar diskantelementet har Dynaudios Hexis-diffusor bakom det 28 mm stora membranet. Som drivs av en 110-watts klass D-modul, medan de andra två elementen får 280 watt effekt vardera.
Högtalaren är faktiskt uppdelad som ett 2,5-vägs högtalarsystem, där det ena baselementet spelar ner till 220 Hz och överlappar det andra. Som klarar av att nå ända ner till 18 Hz(!).
Det är möjligt eftersom högtalarnas digitala signalbehandling både styr delningen mellan elementen och effekten som går till dem. Spelar man lågt eller måttligt högt så klarar högtalarna – åtminstone i teorin – att nå ner till 18 Hz. När man skruvar upp volymen anpassar DSP:n effekten som används i basen och dämpar de lägsta frekvenserna för att undvika att förvrängningen blir hörbar och att baselementen så småningom går sönder.
Dynaudio säger att högtalarna rullar av i mitten av 30-talet när man spelar väldigt högt, det stämmer väl överens med våra mätningar.
Dirac-rumskorrektion
Högtalarna går nämligen att mäta. Inte på samma sätt som man mäter systemet med en surroundförstärkare och -högtalare, med en liten plastmikrofon inkopplad i förstärkaren. Utan med en mätmikrofon kopplad till en laptop.
Med Dirac Live installerat på den bärbara datorn, eller på en iPad, iPhone eller en Android-enhet, kan man kalibrera ljudet i rummet som högtalarna står i. Enkelt uttryckt betyder det att man kan mäta responsen i rummet, antingen i hela frekvensregistret eller i en begränsad del av det. Till exempel basen, om man har problem med basresponsen i rummet.
Man kan spara upp till sex profiler baserat på mätningarna och justera klangbalansen själv efter sin egen smak. Gillar man lite mer tyngd i basen kanske man vill dämpa diskanten lite. Det går att lagra en profil i Dirac-kontot, som man även hittar i Dynaudio-appen som man ställer in och styr högtalarna med.
Det följer inte med någon mätmikrofon eller Dirac-licens. Det måste man skaffa själv, men tanken är att återförsäljaren kommer hem till dig och gör rumskorrektionen åt dig, om du vill.
Trådlöst – även med WiSA
Äldre Dynaudio-högtalare blev inte trådlösa utan en särskild trådlös mottagare, men här är allt inbyggt. Den ena högtalaren är huvudenheten för anslutningar, både fysiska och trådlösa. Man kan enkelt para ihop högtalaren med mobiltelefonen via Bluetooth, för enkelhets skull, men man bör ansluta dem till Wi-Fi-nätverket hemma för bästa möjliga ljud.
Värt att notera är att Dynaudio har föredragit WiSA istället för HDMI, som man annars brukar använda när man kopplar TV-ljudet till en högtalare. WiSA är en trådlös standard som används av bland annat LG och som skickar TV-ljudet trådlöst till högtalarna som TV:n är parkopplad med.
Huvudhögtalarna har ett par analoga RCA-ingångar för en analog ljudkälla, en optisk och en koaxial digitalingång, samt en utgång för en subwoofer (80 Hz högpass). För närvarande utan bashantering, där man normalt ställer in delning och andra parametrar för subwooferutgången. Men det kommer till appen senare, enligt Dynaudio.
Det finns även en Ethernet-kontakt på baksidan, för trådbunden nätverksanslutning, samt en koaxial digitalutgång som man använder om man vill koppla ihop högtalarna med kabel. Den stöder nämligen 24 bit/192 kHz-upplösning, medan den trådlösa parningen av högtalarna stöder 24 bit/96 kHz.
Dynaudio-appen
Högtalarna stöder AirPlay 2, Chromecast och DLNA/UPnP, och de är Roon Ready så att man kan styra musiken med en Roon-app.
Det finns stöd för uppspelning från Tidal och Spotify i appen, men än så länge är Qobuz inte integrerat i app-styrningen av musiken. Inte Apple Music heller.
Men man hittar en rad radiostationer i appen. På fjärrkontrollen finns tre programmerbara knappar. Där man kan lägga in sin favoritstation eller en streamingtjänst.
Vill man ändra de grundläggande inställningarna eller bara fintrimma klangbalansen till ljusare eller mörkare – neutral är alternativet – så hittar man även detta i appen. Där ovan nämnda kalibreringsprofiler också lagras, under Room Optimisation.
Första intrycket
Första gången jag såg ett par Focus 30 var på High-End i München 2022. Då slog det mig hur små de var. Speciellt när de stod bredvid den 110 cm höga Focus 50, som dessutom är mycket bredare och djupare.
Det var naturligt att tro att ett par Focus 50 skulle vara de närmaste rivalerna till fantastiska KEF LS60 Wireless, men faktum är att det är Focus 30 som ligger närmast KEF-högtalarna i pris.
Det var därför med viss skepsis jag packade upp Dynaudio-högtalarna. De väger bara 16 kg och är lätta att hantera. Så jag skruvade på fötterna, satte på spikarna och kopplade upp dem för inspelning i ett par veckor. Jag lyssnade knappt på dem under den tiden, men ett par dagar innan Michael Cordt Møller och Sebastian Glansk från Dynaudio skulle komma för att kalibrera högtalarna satte jag mig framför dem.
Jag måste erkänna att all skepsis fort kom på skam. När installationen och anslutningen till Wi-Fi var klar – en snabb och smärtfri process – spelade jag ett urval av musik från Tidal.
Man tror nästan inte att det är sant, musiken strömmade ut ur högtalarna, men med en auktoritet och dynamik jag inte alls förväntade mig. De sträckte sig mycket djupare i basen än jag trodde och kunde spela klarare och starkare än någon annan högtalare jag har hört av samma storlek.
Jämfört med
En jämförelse med KEF-högtalarna är oundviklig och det finns tydliga skillnader i hur de presenterar musiken. KEF-högtalarna har mer tyngd i basen – åtta baselement mot fyra – men Dynaudio-högtalarnas basåtergivning är stramare och bättre definierad. Stereoperspektivet är mer skarpt definierat och ljudbilden är större med LS 60 Wireless, men ljudbilden är mer öppen och transparent med Focus 30.
Designen har inget med ljudet att göra, men KEF-högtalarnas futuristiska utförandet i vitt, grått eller blått passar inte alla. Åtminstone inte de som föredrar den varma träfaneren som Focus-högtalarna kan levereras i: ljus ek eller valnöt. Utöver de obligatoriska svarta eller vita kabinetten.
Oavsett utförande levereras högtalarna med svarta fronter som sitter fast magnetiskt på fronten. Om man sätter på eller tar av fronterna blinkar lysdioderna på fronten av högtalaren och DSP:n kompenserar för de akustiska förändringarna.
Luftigt och transparent – och vilken dynamik!
Jag använder ofta första låten på Keith Jarretts Köln-konsert eller annan pianomusik när jag testar, eftersom just ett piano är så otroligt svårt att återge korrekt. Många högtalare har svårt för de lägsta oktaverna på en konsertflygel, ofta ligger delningsfrekvensen mellan elementen i ett känsligt område i pianots oktaver, och då märker man omedelbart effekten av ett bra delningsfilter.
Keith Jarrett-inspelningen låter varmt och klangrikt med KEF-högtalarna, de hänger med föredömligt bra i inspelningens transienter. Dynaudio-högtalarna har inte samma varma klang, men det klingar mer från pianot. Focus 30 har tydligare definierade klangnyanser och diskantåtergivningen är luftigare.
Basen från bastrumman i Roheys Tell Me går avgrundsdjupt i vårt testrum. När jag höjer volymen händer inget med kontrollen i basregistret. Den är fullständig, högtalarna levererar bas med en auktoritet som vida överträffar storleken på både högtalarna och baselementen. Jag har knappt hört på maken.
Sebastian och Michael från Dynaudio installerade och kalibrerade högtalarna i vårt testrum och lagrade flera profiler i Dirac Live som jag kunde använda i appen. Man kan också göra profiler för de som gillar att lyssna i den så kallade sweet spot, eller använda rumskorrektionen för att kompensera och utjämna för olika positioner på höger och vänster högtalare. Till exempel.
I vårt rum gjorde Sebastian fem mätningar, med en UMIK-1 USB-mikrofon, som jag växlade mellan i appen. Det var upplysande, för medan några av korrigeringarna stramade upp basen och drog ljudbilden i en väldigt neutral riktning – inte helt olik en studiohögtalare – slutade det med att jag använda default-läget för det mesta. Alltså ingen rumskorrektion.
Jag tog också med mig högtalarna hem till mitt privata lyssningsrum, som inte är lika dämpat som vårt testrum. Där fick högtalarna klinga ut mer i rummet och ljudbilden växte också jämfört med vårt väldämpade testrum.
Jag upptäckte också en annan sak. När högtalarna ställdes i ett annat rum ändrade de inte karaktär, men vissa egenskaper kom fram bättre. Basen blev fylligare, den var fortfarande tight och slagverket i Arild Andersens Groups Short Story från albumet Affirmation smälte mer och den dynamiska kontrasten förbättrades.
Carl Nielsens 2:a symfoni, med Danmarks Radios symfoniorkester, lät väldigt bra. Högtalarnas orubbliga fokus får strängarna att glänsa och man både hör och känner strängarnas fysiska storlek. Det bör dock noteras att jag tror att ett dedikerat mellanregisterelement hade gett både stråkar och träblåsare mer djup och kropp. Det betyder inte lika mycket på Karpes PAF.no, som behöver rytm, timing och dynamik mer än något annat. Och återigen visar Dynaudio-högtalarna hur vansinnigt bra kontroll de har och hur perfekt balanserade de faktiskt är.
Slutsats
Jämfört med KEF LS 60 Wireless är de mindre Dynaudio-högtalarna minst lika bra på ljudåtergivning. Men de spelar och låter annorlunda. De engelska högtalarna ger musiken mer värme och en fylligare klang – speciellt i mellanregistret – medan de små danska träfanerade låter neutralare, öppnare och något bättre fokuserade. Speciellt i de lägre oktaverna. Att välja mellan de båda blir en smaksak, både vad gäller design och ljudkvalitet, men det råder ingen tvekan om att Dynaudio Focus 30 är fullständigt fulländad som trådlös högtalare. Den behöver inte Dirac Live-rumskorrektion, men möjligheten gör den extra intressant för alla som vill ha bättre ljud men har ett rum som kan utmana ljudkvaliteten i så kostsamma högtalare. Med Dirac Live och ett par Focus-högtalare blir det ännu enklare att få optimalt ljud hemma.
Ni anger felaktiga uppgifter för Mått/vikt.
Ska vara: 18 x 90 x 26,1 cm / 16,2 kg (inte 21,8 x 151 x 40 cm / 49,6 kg).
Mått med fot/galler: 26,8 x 94,7 x 34,2 cm.