Trots namnet är Britannia-serien ett resultat av amerikansk påverkan. USA-importören Sumiko Audio köpte nämligen rubb och stubb när REL:s grundare Richard E. Lord gick i pension. Ägarbytet har märkts på flera sätt, men speciellt genom tre helt nya produktserier, där B-serien är den allra häftigaste. Vi har kikat närmare på den minsta bocken Bruse, den relativt kompakta B3 som kostar 15 000 kronor – eller 16 500 om man vill ha den klädd i träfaner.

Subbasar som spelar ned mot golvet har varit REL:s varumärke i åratal. Men i och med Britannia-serien har de gjort annorlunda. I stället hittar vi bara en basport på undersidan, medan själva baselementet sitter på fronten. Det ger ett smalare och högre kabinett än tidigare, men som tar mindre golvyta. Annars är det mesta som förut, med ingångar för både signal- och högtalarkablar och ett mycket exakt delningsfilter med stegvis justering. Däremot har fjärrkontrollen, som många sätter stort värde på, försvunnit från den nya serien.

Back to basics?
REL har alltså gått tillbaka till sina rötter när det gäller att installera, placera och ställa in subbasarna. Bruksanvisningen berättar i detalj hur du ska gå till väga för att få optimal basåtergivning i rummet. I likhet med de flesta andra tillverkare rekommenderar REL att man utgår från ett av hörnen framför lyssningsplatsen. Hörnplacering ger nämligen en betydlig förstärkning av ljudet, samtidigt som basen fördelar sig jämnare i rummet. Detta gäller bara under förutsättning att man gör de rätta inställningarna, vilket REL anser att man bör vara två om. Helst bör en sitta i soffan medan en kamrat flyttar runt subbasen och ställer in nivå och faskontroller tills basen sitter precis som den ska…

REL-subbasarna är avsedda att ta över precis när huvudhögtalarna tappar bas, och i många fall slutar det med att man har en ganska så låg delningsfrekvens kring 40 Hz. Därefter är det bara att hitta rätt ljudnivå där subbasen förbättrar fundamentet utan att dra till sig för mycket uppmärksamhet. Subbasen ska komplettera, inte överrösta resten av anläggningen.

Musik
Trogna läsare vet att REL:s subbasar tillhör dem vi brukar föredra när det gäller musik-återgivning. De är kända för sin rappa, distinkta basåtergivning som ofta upplevs som mer musikalisk än konkurrenterna. De är också mycket lätta att integrera i olika anläggningar och i vitt skilda rum.

En del av hemligheten är att subbasen kopplas direkt till förstärkaren med hjälp av högtalarkablar, så att den matas med exakt samma signal som högtalarna. Det gör att den kan reagera blixtsnabbt på små nivåförändringar och att basåtergivningen stämmer bättre överens med klangen från högtalarna.

Detta är något du hör direkt du lånar ett öra till REL-subbasen. Keith Jarretts flygel låter visserligen inte större eller tyngre än den gör med Sunfire, men återgivningen upplevs som mer korrekt rent tonalt. Varje tangent markeras tydligare och B3 skiljer på tonerna på ett bättre sätt än amerikanen. Nästan som om flygeln är bättre stämd. B3 hämtar ut otroligt mycket lågfrekvent information utan att verka ”trög”, som en del subbasar gör. Medan Sunfire nästan kan verka lite överdriven emellanåt är Britannia-subbasen mer lätt och ledig i basregistret.

Med bra tyngd och precision i basen är det lockande att vrida upp volymen, men B3 är dessvärre inte så förtjust i sådant. Trots en ganska så kraftig tiotummare i ett väsentligt större kabinett än Sunfire, lyckas den inte på långa vägar flytta lika mycket luft. Det säger faktiskt stopp när vi går loss med feta R’n’B-basgångar.

Film
REL:s styrkor och svagheter gäller även i biosalongen. Vi kan enkelt höra hur ljudet från centerkanalen blir mer fylligt och realistiskt när det får draghjälp i basregistret. Jet Lis snabba repliker i ”Hero” fyller rummet med ordentlig pondus, utan att ljudet blir fett eller färgat på något sätt. Centerhögtalaren låter plötsligt som om den är dubbelt så stor! En oväntad bonus för alla som trodde att en subbas bara handlade om jordbävningar och explosioner.

Däremot saknas det som förväntat en del ljudtryck på de mest utmanande actionscenerna. När World Trade Center rasar ihop bör det helst kännas som om samma sak händer med ditt eget hus, och här var Sunfire-subbasen verkligen i sitt esse. Den mer civiliserade B3 lyckas inte sätta soffan i gungning på samma sätt och blir helt enkelt lite tam om man jämför. Men lyckligtvis gör den jobbet utan högljudda protester, förvrängningar eller mekaniska oljud, som en billig subbas skulle ha givit ifrån sig.

När baselementet når sin maximala slaglängd träder en dynamisk begränsning i kraft, troligtvis någon form av säkringskrets som hindrar subbasen från att spela högre. Elementet jobbar på övertid utan att ge ifrån sig kraftigare ljud. Här hade det varit på sin plats med någon form av subsoniskt filter, som kunde ha skonat elementet från de allra lägsta frekvenserna under 20 Hz, och hellre tillåtit lite högre nivå i stället.

Slutsats
Trots skillnaden i design är det ingen tvekan om att B3 är en tvättäkta REL-subbas, med allt vad det innebär. REL har aldrig strävat efter att ha de tuffaste och ”värsta” subbasarna i prisklassen, utan satsar hellre på snabb respons, djup och linjär basåtergivning och framför allt en problemfri integration med högtalarna. På dessa områden upplever vi att Britannia B3 kan mäta sig med de allra bästa på marknaden, men vi hade gärna sett att den kunde klämma ur sig någon extra decibel i rent ljudtryck. Om du ska fylla ett stort rum med ljud eller har en musiksmak som innefattar bastung musik är nog någon av de större modellerna ett bättre, om än något dyrare, alternativ.

Också i detta test: