: System Audio Ranger

Maken till neutralt och hyperdynamiskt mellanregister! När den spröda balladen ”Days Like These” svävar ut ur högtalarna känns det som om Aggie Peterson i Frost står mitt på golvet och sjunger för bara mig. Inte spöklikt transparent utan snarare fysiskt närvarande, så att man nästan kan röra vid henne. Varje skiftning i stämbanden är så tydlig att man nästan blir beroende. Ljudbilden har en massiv substans och en rapphet som många högtalarkonkurrenter säkert skulle kunna mörda för. Formen som ett utropstecken är definitivt berättigad. Detta är System Audio Ranger – på gott och ont.

Helt ny konstruktion
Efter framgångarna med den stora Explorer (40 000 kronor) var det bara en tidsfråga innan danska System Audio skulle göra en billigare variant. Fast Ranger är långtifrån bara en nedskalad Explorer. Alla komponenter är specialutvecklade för just Ranger och högtalaren ingår inte heller i någon särskild serie.

System Audio hävdar att de eftersträvar akustisk perfektion i sina konstruktioner, så att de fungerar optimalt i vanliga vardagsrum i stället för i laboratorier. En rad akustikexperter över hela världen har deltagit i utvecklingen av Ranger för att göra den så flexibel som möjligt.

Direktljud
För att golvet och taket inte ska spela en alltför stor roll för ljudbilden har konstruktörerna försökt få ljudet att gå så direkt som möjligt från högtalarna till lyssningsplatsen. Det betyder att Ranger har en snäv vertikal spridning. Detta är raka motsatsen till exempelvis Mirage, som bygger högtalare med så stor spridning som möjligt och använder väggarna i sina försök att flytta in konsertsalen i vardagsrummet.

För att ljudet ska bli så likt som möjligt oberoende av om man sitter eller står, har System Audio gjort Ranger höga och bestyckat dem med många små element.

Förutom att reducera rummets påverkan minimerar det smala kabinettet reflektioner från fronten, samtidigt som djupet förhindrar att ljudvågor på insidan påverkar högtalarmembranens rörelser.

D’Appolito
Överst på baffeln sitter en 4-tums mellanregisterbas. Under denna sitter diskanten, följt av ännu en mellanregisterbas. Denna symmetriska placering ger en bred horisontell spridning, samtidigt som den vertikala spridningen begränsas. Tekniken utvecklades ursprungligen av en herre vid namn Joseph D’Appolito, och kallas följaktligen för en D’Appolito-konfiguration.

De två baselementen längst ned på kabinettet är likadana som de två mellanregisterbasarna på ömse sidor av diskanten, men återger ett mindre frekvensregister (40–900 Hz, medan de övre sträcker sig upp till 2200 Hz, där diskanten tar över). Ranger är med andra ord en så kallad 2,5-vägskonstruktion. På insidan överförs signalerna med Nordost Spellbinder-kablar. Kabelsnuttarna som förbinder terminalerna vid single-wiring är av samma typ.

Lättplacerad
Eftersom högtalarna har en så välkontrollerad spridning är de tämligen lätta att placera i förhållande till sidoväggarna. Men basporten på baksidan gör att man med fördel kan jobba lite med avståndet till bakväggen. Beroende på hur mycket bas man vill ha kan man ställa Ranger mellan 0,5 och 1,5 meter ut på golvet. Högtalarna bör också vinklas in mot lyssningsplatsen en aning, annars blir ljudbildens centrum tämligen diffust. Det sker visserligen på bekostnad av bredden, men hellre det än att musiken svajar diffust mellan höger och vänster kanal.

En udda detalj med högtalarna är att basresponsen förändrar sig en smula när man reser sig upp. I vårt testrum brukar det vara lite mer bas när man sitter i soffan än när man står upp, men med Ranger blir det tvärtom. Ljudet blir fylligare när man står upp, men utan att ljudkvaliteten påverkas nämnvärt.

Ljudkvaliteten
Direkt ur kartongen var högtalarna en liten besvikelse. Basen var inte speciellt linjär och gick inte heller djupt. Ljudet var lite kompakt och matt. Det lät både hårt och konstlat, och knappast särskilt engagerande. Inte ens med kraftiga förstärkare blev det någon fart på Ranger. Men gudskelov var detta bara till att börja med. Efter hundra timmars inspelning blev det annat ljud i skällan.

Vilket för oss tillbaka vad jag beskrev i början av artikeln. Aggie Peterson har en spröd röst som kan förföra vem som helst. Lite tunn, kanske, men väldigt söt. Och System Audio markerar de starkaste tonerna bättre än de flesta. De många små elementen har en fördel i det översta mellanregistret eftersom de reagerar så snabbt. Samarbetet mellan dem och diskanten är helt enkelt oklanderligt.

Det är mellanregistret som är Rangers starkaste sida. Fast på ett helt annat sätt än hos de dubbelt så dyra WLM Diva, som också har mellanregistret som sin stora styrka. Diva låter fylligt och varmt och återger särskilt mässingsinstrument på ett förföriskt sätt. Ranger har ett mycket torrare, tightare och mer distinkt mellanregister, utan WLM:s sminkade karaktär.

Vad är bäst? Det handlar om personlig smak, men Ranger återger smackandet mellan sångens toner på ett helt extremt sätt. Och när det plockas på gitarrsträngarna känns dynamiken mycket fysisk. Knarrandet från gitarrlådan känns också mycket verklighetstroget. I detta avseende påminner Ranger lite om Anthony Gallo Reference 3 för 30 000 kronor, men denna har ännu färre färgningar eftersom den saknar baffel. Ranger har dessutom en något ljusare klang i mellanregistret.

Stram bas
Basregistret är lika stramt som resten. Bastrumman på Nine Inch Nails ”Only” smäller till som en råttfälla och är påtagligt fysisk. Nästan otroligt med tanke på att den kommer från 4-tumselement, även om det sitter fyra i varje högtalare. Men basregistret är inte högtalarnas starkaste sida, det låter bra rent tonalt men tappar fort dynamik när man spelar högt. Dessutom går inte Ranger djupast i klassen, även om 40 Hz får anses som respektabelt. ”Basfreaks” får alltså se sig om efter något annat, alternativt investera i en bra subbas. Jämfört med DALI:s fina Mentor 6 är det lite ont om substans i basfundamentet. Men en kontrabas drar nytta av det krispiga och extremt dynamiska mellanregistret och får tillräckligt med fyllighet.

Diskanten
Upplösningen längst upp är helt godkänd. Diskanten gör ett bra jobb med att få fram musikens luftighet, även om det finns enskilda högtalare där ute som är ännu bättre. Mentor 6 är luftigare och Dynaudio Focus 220 har också en mer finmaskig diskant. Det hörs speciellt på cymbaler, men även violiner och kvinnoröster och naturligtvis trianglar. Men Ranger är bättre än båda dessa när det gäller samanhållning mellan diskant- och mellanregistret, och har en väsentligt bättre dynamik i det övre mellanregistret. Med DALI Mentor 6 har virveltrumman en aningen mörk snärt och cymbalerna svävar nästan på små moln, men med Ranger finns det en helhet i trumsetet som övergår det mesta annat i prisklassen. Vi ställer oss inte frågande till konstruktörernas bakgrund som trummisar, om man säger så…

Slutsats
Vem passar då System Audio Ranger för? Jo, den som vill ha fina musikupplevelser med alla musikstilar. Kliché, kanske, men så är det. Detta är fina allroundhögtalare, så länge man är inställd på dess egenheter. De kan betraktas som egoisthögtalare som helst bör vinklas in mot mitten.

Men det extremt dynamiska mellanregistret, i kombination med en exceptionell sammanhållning, gör att all musik får fart och intensitet. Det låter aldrig hårt och instrumenten presenteras med bevarad tonstruktur. Och det gör att Ranger är värd sitt pris, trots små skavanker.

Diskanten är inte luftigast och basen går inte djupast. Men, återigen, sammanhållningen är synnerligen imponerande, vilket all musik tjänar på. Vill du ha discohögtalare så finns det klart bättre alternativ, men Ranger slår tillräckligt hårt för alla oss andra, och är helt enkelt ett par dynamiska pärlor. Utropstecken!