TEST: Sony VPL-XW5000ES

Man kan tycka att 70 000 kronor är mycket att betala för en projektor, och det är det verkligen. Men Sony VPL-XW5000ES är inte som alla andra. Den har en laser som ljuskälla! Detta i kombination med en äkta 4K-upplöst bildpanel har tidigare kostat dubbelt så mycket (VW790). Ur den synvinkeln är priset på XW5000 inte helt ute och cyklar.

Förutom JVC är Sony den enda tillverkaren som har hemmabioprojektorer med äkta 4K-upplösning. Det betyder att de inte behöver ta till knep med ett optiskt linselement som oscillerar mellan två eller fyra tillstånd (pixelförskjutning) för att rita upp fler pixlar än vad som faktiskt finns på panelen. En uppenbar fördel med en äkta 4K-panel är att alla pixlar träffar skärmen samtidigt, så att man slipper rörelsebrus och eftersläpningar i bilden. Dessutom kan man utnyttja hela dynamiken från mörkaste mörkt till ljusaste ljust i hela färgrymden – när som helst. Resultatet är en mer realistisk biobild.

Processkraft

Nackdelen är att en 4K-panel är kostsam och kräver mer processorkraft – vilket i sin tur höjer priset ytterligare och även ställer högre krav på kylning. Det ökar storleken på projektorn avsevärt. Men det är kostnaden som är det största skälet till att inte fler tillverkar projektorer med äkta 4K-paneler.

Sony VPL-XW5000ES

Sony hade länge 4K-projektorer som kostade ner mot 50 000 kronor, men i dag är XW5000 deras billigaste projektor, vilket innebär att Sony för närvarande inte har några projektorer utan laserteknik.

För att få ner priset är XW5000 inte utrustad med Sonys mest avancerade optik, vill man ha den får man gå upp till storebror XW7000 som kostar mer än dubbelt så mycket. Men vi har ändå goda erfarenheter av ”det näst bästa”, till exempel tyckte vi inte att VW590 med enklare optik låg särskilt långt bakom den mer avancerade VW890 som hade ett lika avancerat objektiv som proffskameror.

Optiken i projektorn vi testar här är ändå tillräckligt exklusiv, den har bättre kontroll över ljuset genom att maximera laserljuskällans potential. Resultatet påstås vara bättre färgmättnad och -nyanser samt bättre kontrast, även i de ljusaste delarna av bilden.

Blå laser

Sony kallar lasern för Z-Phosphor, som är ett blått laserljus. Närmare bestämt en grupp blå laserdioder som skickar ljuset genom ett gult fosforhjul för att skapa vitt ljus. Detta ger projektorn 25 procent starkare ljusstyrka än den äldre instegsmodellen VW290.

Genom ett färgfilter delas sedan ljuset upp i de tre primärfärgerna röd, grön och blå. Förutom att vara mer effektiv än en vanlig lampa förblir färgbalansen stabil oavsett ljusstyrka.

En vanlig projektor med lampa tar lång tid på sig att starta, för att lampan ska nå en stabil arbetstemperatur, men laserprojektorer sätts ofta på ungefär lika snabbt som en TV. Så är det dock inte med VPL-XW5000ES. Här får man vänta lite innan bilden kommer. Inte lika länge som med en vanlig lampprojektor, men den har inte blivit snabbare än tidigare lasermodeller från Sony. De har nämligen varit lite tröga.

Lång livslängd, hög ljusstyrka

En annan fördel med laser är en betydligt längre livslängd: du får ungefär 4 000–6 000 timmars brinntid med en vanlig lampa, men en laserprojektor håller vanligtvis i 20 000 timmar innan den börjar försämras synbart. Om du använder projektorn fyra timmar varje dag så håller den ändå i mer än tretton år! Nackdelen är att lasermekaniken inte går att byta ut när den väl dör.

Projektorn har en ljusstyrka på 2000 lumen, vilket i kombination med en dynamisk iris ska ge en nästan oändlig kontrast, hävdar Sony. Med andra ord är det rummet som bestämmer den reella kontrastnivån.

Saknar viktig automatik

Ett klagomål jag har på projektorn är detsamma som jag har haft med alla Sonys instegsmodeller: optiken är inte motoriserad. Det betyder att man inte kan använda fjärrkontrollen för att ställa in viktiga funktioner som fokus, zoom och linsförskjutning (lens shift).

Det är inte bara det att jag är lat. För om optiken var motorstyrd så skulle det kunna kombineras med ett linsminne, där inställningarna kunde lagras i två minnen. Alltså hade man kunnat göra en inställning för 16:9-innehåll och en för 2,35:1. De som har en filmduk i bredformat bör alltså tänka sig för en extra gång innan de köper en projektor utan sådan automatik, eftersom det annars innebär att de måste justera optiken varje gång de växlar till innehåll med ett annat bildförhållande.

Vad man däremot kan göra med Sony-projektorn är att beskära kanterna på bilden (blanking), för att se till att ingenting av innehållet hamnar utanför filmduken.

Dynamisk tonmappning

En stor fördel med moderna 4K-projektorer är att man får ett större dynamiskt omfång i ljus och färg. HDR ger större skillnad mellan ljus och mörker och därmed mer tryck i solljus, eldslågor och lampor på skärmen – och dessutom fler detaljer i skuggorna. Den större färgrymden DCI-P3 ger också betydligt mer djup och liv i färgerna.

HDR på TV-apparater är möjligt tack vare en dynamisk bakgrundsbelysning, så att TV:n kan koncentrera energin där den behövs i bilden. Projektorer har däremot inte något sådant, och har alltså en något begränsad HDR-funktionalitet. Antingen måste den allmänna ljusstyrkan dämpas, så att det finns ett överskott till de ljusa HDR-effekterna. Då krävs det att man har det helt mörkt i rummet – men bilden kan ändå bli ganska blek om projektorn inte är extremt ljusstark och fortfarande har en väldigt mörk svärta.

Den andra metoden är att använda så kallad tone mapping. Det betyder att man höjer bildens allmänna ljusstyrka, samtidigt som man i stället reducerar HDR-effekten. Då blir HDR-effekterna inte lika spektakulära, men man får åtminstone tillbaka detaljerna – och projektorn kan dessutom utnyttja den stora färgrymden (DCI-P3) som följer med HDR.

X1-processor

Sonys projektorvariant av bildprocessorn X1 Ultimate går ett steg till. Den har studerat en bildbank med många, många tusen olika scenarier och använder maskininlärning för att förstå hur den ska bearbeta HDR-informationen vid varje givet tillfälle. Ett slags dynamisk tonmappning som ska ge häftigare HDR-effekter, på samma gång som ljusstyrkan och även den upplevda svärtan bevaras i bilden.

Reality Creation

En annan nyhet är vad Sony kallar Reality Creation. Återigen kommer den gigantiska bildbanken till sin rätt, när projektorn tar en HD-bild och skalar upp den till 4K. Sony använder maskininlärning för att känna igen mönster i föremål från bildbanken och överför dem till bilden som ska skalas upp. Resultatet är – i teorin – högre upplösning än med vanlig uppskalning och dessutom färre artefakter.

Fenomenal bild

När jag testade VW290 tappade jag nästan hakan över bildkvaliteten. Den hade en utsökt balans mellan skuggor och högdagrar, och mycket bra brusreducering som tog bort brus utan att förstöra de små detaljerna.

Med VPL-XW5000ES har priset gått upp, fast då har den laserlampa och generellt förbättrad teknik.

Ljusstyrkan har ökat från 1 500 till 2 000 lumen och man märker att det är mer tryck i ljuset. Helt i klass med den numera utgångna VW790 som kostade dubbelt så mycket som XW5000. Det finns allroundprojektorer med högre ljusstyrka och projektorn vi testar här är fortfarande något för entusiaster som har renodlade biorum snarare än vanliga vardagsrum. Men under rätt förhållanden är den bland de bästa jag har sett.

Bör kalibreras

Före kalibrering har Sony-projektorn en genomsnittlig deltaavvikelse i gråskalan på 3, vilket är bra men inte fantastiskt. Samma sak med färgrymden som har en avvikelse på 2,4. Det är OK, men vi vill ner mot 1, helst under det. Detta innebär att färgerna inte är helt neutrala och att färgrymden kommer att variera en del beroende på lampans ljusstyrka. Om du märker till det är en annan fråga, men i den här prisklassen vill vi ha en helt neutral och sanningsenlig bild, så en kalibrering är nödvändig.

Vi hämtar in vår externa kalibreringsexpert Gorm Sørensen, som tar med sig väskan med fininstrument och viftar med sin trollstav.

Vad som är coolt med Sony är att projektorerna stöder ProCals autokalibrering, vilket innebär att operationen både tar kortare tid och blir bättre än om allt måste göras manuellt.

Efter kalibreringen har deltaavvikelsen sjunkit till 0,6 i gråskalan och 0,7 i färgrymden. Vilket är så lite att blotta ögat inte uppfattar avvikelserna. Med andra ord kan bilden betraktas som fullständigt neutral.

Efter kalibrering: Makalös!

Den animerade Netflix-serien Arcane är ofta mörk, men har omfattande användning av HDR-ljus. När det är som bäst ser det helt fantastiskt ut med Sony-projektorn. Detaljerna i skuggorna är nästan helt makalösa och det går inte att se något ströljus på filmduken.

Färgerna är bländande djupa och realistiska, och naturdokumentären Earth Moods på Disney Plus ser rent sagolik ut.

Vi har aktiverat Reality Creation-funktionen och ställt in upplösningen till 30 på en skala från 0–100. Högre upp på skalan ger en skarpare bild, men den ser också mer digital och konstlad ut.

Projektorn har så kallat MotionFlow, som även fungerar med 4K-material. Det ger jämnare rörelser, men i True Cinema-läget är bilden i stället helt trogen den ursprungliga bildhastigheten. Som regel är den 24 fps i film. Varje bildruta kommer att korrigeras till rätt tid, om det skulle vara något fel med tidskoden i källmaterialet. Själv har jag aldrig upplevt eller funderat på någon sådan artefakt, men det är naturligtvis skönt att vara på den säkra sidan.

HDR: Tveeggat svärd

När det gäller Sonys hantering av HDR-innehåll så ser det överlag väldigt bra ut. Man kan inte förvänta sig samma effekt i ljuset som på en bra TV, men man får ändå ett bra intryck av dynamik.

Men det finns ett men. Sonys tone mapping är inte lika bra som reklamen hävdar. För om man ska ha en normal ljusstyrka i HDR-innehåll vill man ha upp till 60 procent HDR-kontrast i inställningarna. Detta justerar ljusstyrkan i HDR-innehåll, inte svärtan som man skulle kunna tro. Med denna inställning på 60 har bilden generellt bra ljusstyrka och det mesta ser bra ut. Men HDR-effekterna bränner ut. Ju mer kontrasten ökas, desto mer bränner den ut i vitt.

Detta syns inte i alla scener, men i exempelvis Earth Moods förvandlas glaciärerna till vita fläckar på filmduken, i stället för att man ser detaljer i snön. Detta börjar faktiskt redan när kontrasten är inställd på 49, så jag måste gå ner till 48 för att allt ska visas från sin bästa sida.

När jag sedan sätter på den mörka The Batman är 48 alldeles för lågt igen, här vill jag faktiskt gå upp till en bra bit över 60 för att det inte ska bli för dunkelt i de mörkaste scenerna. Ett lite krångligt sätt att titta på film, måste jag erkänna.

För Dolby Vision-innehåll finns det däremot lösningar, som HDFury Vertex2, som kan extrahera LLDV ur Dolby Vision-metadata från en Apple TV-enhet och konverterar detta till HDR10 bildruta för bildruta och på så sätt ge dynamisk HDR till projektorn. Då bränner inte HDR-ljuset ut heller och projektorn ger en ännu mer fantastisk bild!

Uppskalning

Hittills har allt innehåll varit i 4K. Men projektorn gör också ett fantastiskt jobb med Full HD-material. Fantastic Beasts: The Crimes of Grindewald finns på HBO Max i Full HD. Med XW5000 visas den med knivskarp bild, tack vare RealityCreation. Man kan experimentera lite med Resolution mellan 10 och 30, eftersom bra inspelningar tål 30 medan sämre material bör gå ner till 10 för att undvika synliga artefakter.

Sony VPL-XW5000ES: Slutsats

Sony har aldrig gjort dåliga projektorer, men med VPL-XW5000ES tänjer de på gränserna för hur bra bild man kan få för under 100 000 kronor.

Kontrasten ligger i en klass för sig, tack vare en exceptionell svärta i kombination med en tjusig ljusstyrka som är möjlig tack vare laserljus. Färgerna är extremt realistiska efter kalibrering (bör göras av ett proffs) och bilden är skarp som bara den.

Rörelserna flyter på sömlöst om du vill, eller är trogna materialet om du hellre föredrar det. Bilden är mycket bättre än vad man ser i de flesta biografer!

4K-innehåll med HDR ser i stort sett helt fenomenalt ut, ljuseffekterna sticker ut rejält från skuggorna. En lite olycklig artefakt är att HDR-ljuset bränner ut i vitt om kontrasten ställs in för högt. Vilket den ibland måste göra för att bilden inte ska bli för mörk och blek. Det gäller att hitta en bra balans. Det finns andra som gör ett bättre jobb med tone mapping (JVC och Epson, jag tittar på er).

En kanske större reservation är att optiken inte är motorstyrd, så man måste växla fram och tillbaka mellan 16:9- och 2,35:1-innehåll manuellt.