: Elipson Music Center & Planet L

Design säljer. Det är ingen hemlighet. Att göra en helt ordinär produkt till något extraordinärt genom att ge den en ovanlig form, färg eller design, är ett gammalt knep som har fungerat så länge det har funnits saker att sälja och köpa. Många går på knepet, men inte jag. En tilltalande design måste ha substans, annars kan det göra detsamma. Jag har länge varit en av dem som lätt överlägset himlat med ögonen när jag fått se släktens och mina bekantas nyinköpta designgrejor.

Till exempel en skitläcker soffa som ser ut som om en mjuk skulptur, men är hopplös att sitta i. Eller en svindyr lampa som är formgiven av en sedan länge avdöd celebritet bland invigda designfantaster men som ger ifrån sig så lite ljus att den knappt borde få kallas för lampa. Ännu värre är det när jag tvingas slå mig ner – i en hopplös soffa – för att lyssna på nyinköpta designhögtalare.

En sak man kan vara säker på här i livet är att ju läckrare design en högtalare har, desto värre låter den. Det är snudd på en naturlag. Därför är jag alltid skeptisk mot allt som har prålig, söt, smäcker, att-dö-för-design. I synnerhet när det gäller högtalare. Där är jag skoningslös. Ge mig gärna aluminium, träfaner i ovanliga mönster och glasytor, men kassa högtalarelement och billiga delningsfilter gör aldrig ljudet lika bra som designen. Aldrig. Utan substans är snygg design helt meningslös och inget annat än lockbete.

Less is more
Det finns inte mycket så kallad modern design som tilltalar mig när det gäller hifi-komponenter. Bang & Olufsens BeoLab 5 finns definitivt på min ja tack-lista. Det är en fantastiskt cool högtalare där form i allra högsta grad följer funktion. Och en av de bästa högtalarna jag har hört i klassen.

På en annan ytterkant finns Devialets hybridförstärkare D-Premier och McIntoshs MC275-rörförstärkare, som fungerar otroligt väl för både ögon och öron. Fast skivspelare som ser ut som oljeborrplattformar i miniatyr har jag aldrig fattat poängen med. Nej, jag väljer hellre en Linn Sondek LP12 eller en Rega P9 alla dagar i veckan.

Just därför har jag gått förbi varje gång jag sett franska Elipsons klotrunda högtalare på mässor. Trots den klassiska designen har aldrig röda klothögtalare fängslat mig. Men det var tills jag av en slump fick HÖRA de runda högtalarna spela.

Tillsammans med en CD-receiver som har samma supereffektiva digitala förstärkarteknik som B&O använder – ICE Power – grusades mina fördomar på ett ögonblick. Här fanns det faktiskt substans. Kunde de levereras i svart, och hur är det med vitt? Klart att de kunde. De kunde också hängas från taket med en smart vajerlösning. Eller hängas på väggen och spetsas på golvstativ – you name it.

Inte är de speciellt stora heller. 43 cm i diameter har nog de flesta plats för. Och den 7,3 cm låga musikcentralen har ungefär lika stor diameter som en LP-skiva. Om någon minns dem. OCH elektroniken är trådlös och kommer snart med AirPlay-stöd. Mycket att gilla, alltså. Hur är det då med ljudkvaliteten?

Trådlös musik
I tidens anda är Elipsons Music Center trådlöst. Det ingår en liten sändare som man pluggar in i dockningskontakten på en iPhone, så får man trådlös överföring av musiken till anläggningen. Elipson säger att de jobbar på en trådlös AirPlay-variant för iPod, iPhone och iPad som inte ska vara långt borta, och de som redan har en Music Center ska kunna uppgradera.

Utförandet och användarvänligheten hamnar solklart på pluskontot. Den här anläggningen kan alla använda. Ett par minuters tillvänjning är allt som behövs, sedan är det bara att gotta sig åt musiken. Här får man CD-spelare och en välljudande FM- och DAB-radio. Man kan koppla in digitala ljudkällor – och naturligtvis analoga också – utöver den trådlösa iPod/iPhone/iPad-sändaren.

För somliga är säkert möjligheten att koppla in en subbas himla käck. För är det något jag kan sätta fingret på så är det avsaknaden av djupbas.

Förbehållslös njutning
När Elipsons anläggning står där den passar bäst lär de flesta tycka att den både är enkel att sköta och låter bra. På ett Apple-liknande sätt, så att tekniken inte kommer i vägen för användarupplevelsen. Allt från fjärrkontrollen till den trådlösa sändaren och navigeringen i menyerna är busenkelt och kräver inte mycket för att sätta sig in i.

Begränsningarna finns i den redan nämnda klippta djupbasen. Som man verkligen behöver en subbas för att kompensera för. Elipson har en själva, som vi inte har testat. Annars finns det fina alternativ från PSB, B&W, Velodyne och REL, som inte tar stor plats på parketten men väl i ljudet.

Balansen är förträfflig. Så länge man inte gömmer undan högtalarna för mycket. Min erfarenhet är att de trivs bäst mellan en halv och en meter från bakväggen i ett rum på 20 till 30 kvadratmeter, och vinklas de inåt så levererar de ett mycket brett stereoperspektiv och en stor ljudbild. Alison Krauss, Sara K och Bob Dylans röster har låtit lenare och mer homogena genom dyrare högtalare som DALI Menuet, Audiovector K1 Super och Acoustic Energy AE1 Classic. Men ingen av dem har haft samma fyllig och generösa bas som Planet L.

Från topp till botten finns det egentligen mer än tillräckligt ljudtryck för ett normalstort rum. Så länge högtalarna inte står för långt från bakväggen målar de upp en stor och dynamisk ljudbild. Och enligt mig är Elipsons musikcentral värdig en Speciellt rekommenderad-stämpel. Den tycks färga ljudet minimalt, saknar kanske bara en aning kraft för mer krävande högtalare, men tillsammans med Planet L fungerar Music Center helt prickfritt. Vem har sagt att designanläggningar inte kan ha substans?

Elipson har golvstativ med en gedigen tyngd i sockeln. Som håller högtalarna i ett fast och stabilt grepp. Både rören och socklarna är ihåliga så att kablarna kan dras igenom dem och blir osynliga.

Slutsats
Elipson har hållit på med högtalare i 60 år. Det märker man på den fina tonala balansen som Planet L-högtalarna har. De spelar omåttligt engagerande för högtalare i den här klassen – och storleken – och saknar egentligen bara djupbas. Å andra sidan är det inte många småhögtalare som går särskilt mycket djupare i basregistret.

Kombinationen Music Center och klothögtalarna Planet L, samt Elipsons användarvänliga förhållningssätt till avancerad teknik, gör detta till en anläggning alla kan trivas med. Ljudkvaliteten är både ett och två snäpp över vad jag har hört i den här prisklassen förut. Designanläggning eller ej. För paketpriset       20 000 kronor får man en engagerande musikanläggning, långt bort från alla konventioner, som spelar skjortan av det mesta som smakar design. Och som varken ögat eller örat tröttnar på.