TEST: Audeze LCD-5

Jag har för länge sedan slutat betrakta det som vansinne när jag hör talas om någon som pungar ut med tiotusentals kronor för ett par hörlurar. Vilket du måste göra om du ska ha ett par Audeze LCD-5. Jag har, om jag ska vara helt ärlig, blivit smittad av bacillen själv och är väl därför inte riktigt objektiv. Men ljud är en passion och faktum är att du bara kan glömma att få lika bra ljud från ett par högtalare – nästan oavsett hur mycket de kostar – som från de bästa hörlurarna. Även om jag har en förkärlek för bra högtalare också, inte att förglömma!

Det är inte nödvändigtvis högtalarnas fel, utan snarare rummet de står i som försämrar ljudet. Ljudvågor reflekteras fram och tillbaka, vilket bilder ekon och tidsförvrängningar, och dessutom färgas själva frekvensgången genom att det läggs till och dras ifrån här och där. Resultatet är att även ljudet från världens bästa högtalare bara blir en blek kopia av vad det var från början.

Ta bort rummet med hörlurar

Med hörlurar eliminerar du rumsakustiken. Ett par öronkåpor kopplar dig helt enkelt mycket mer direkt till musiken. En av få nackdelar med hörlurar är att inte flera personer kan dela musikglädjen samtidigt. Fast det är lika bra att inse det: äkta musikglädje avnjuts bäst i ensamhet. Den andra nackdelen är värre att göra något åt: att hörlurar inte låter dig känna vibrationerna i kroppen. Om du inte är beredd att montera en haptisk Buttkicker under soffan …

Highend med planmagneter

Med de öppna LCD-5 har amerikanska Audeze haft som mål att göra de bästa hörlurarna de kan, samtidigt som kåporna ska vara tillräckligt bekväma för att kunna bäras hela dagen. Och det är inte bara viktigt för musikälskare utan även för de som jobbar med ljud och musik under arbetsdagen.

Som alla modeller från Audeze är det här planmagnetiska hörlurar – eller ”planar-hörlurar”. De skiljer sig från vanliga, dynamiska hörlurar genom att ha en tunn folie upphängd mellan två magneter och där folien vibrerar i takt med den elektriska signalen och producerar ljud. Vanliga dynamiska hörlurar har element med mycket tyngre membran, med mindre yta men i gengäld mycket längre slaglängd. Dynamiska hörlurar har ofta – men inte alltid – starkare bas och tål högre ljudtryck, medan planmagneter har fördelen av mycket snabbare transientrespons och ofta mindre förvrängning – tills de överbelastas.

Planmagneter påminner lite om elektrostatpaneler, förutom att de inte kräver extern ström för att aktiveras. Det räcker med magneterna, kombinerat med den elektriska musiksignalen som kommer ut ur hörlursuttaget.

LCD-5: krympt toppmodell

Planmagneter var länge exotiska och mycket dyrare än dynamiska element, men numera finns det hörlurar med drägliga prislappar som använder den här principen. Audeze LCD-5 är inte en av dem. Här får nämligen tusenlapparna vingar och försvinner i rask takt … Om du tycker att tiotusen kronor är mycket pengar för ett par hörlurar så kan du testa med att multiplicera det med fem. Så mycket kostar LCD-5 faktiskt, för här har Audeze gett sig in i kampen om vem som gör ”världens bästa hörlurar”.

Handgjorda

LCD-5 är rakt igenom byggda för hand och ersätter LCD-4. När jag såg den nya modellen på bild för första gången tänkte jag inte så mycket på utseendet, den påminde väldigt mycket om vad man är van vid från Audeze: tjocka öronkuddar och de karaktäristiska metallskårorna på utsidan av klockorna, med ett A-format mönster i mitten. A för Audeze, så klart.

Men när jag så småningom fick in LCD-5 för test och öppnade den läckra, svarta metallådan slog det mig hur mycket mindre den är än andra modeller i LCD-serien. LCD-4 var massiv, och tyngde ner huvudet med en vikt på 735 gram – utan kabel (!) – men LCD-5n är mycket mer kompakt. 40 procent av vikten har bantats bort, ner till 420 gram! Och kuddarna, som fortfarande är tjocka och bra åt det håll som gäller, har mycket mindre yttre omkrets. Det finns fortfarande plats för hela örat på insidan, men det är en betydligt tunnare vägg som omgärdar örat.

LCD-5 har helt nyutvecklade kuddar av läder, huvudbygeln av kolfiber ska ge optimal dämpning och magnesiumhöljet ger optimal styvhet i förhållande till vikten. Även kabeln ny, gjord av koppar med mycket hög renhet.

Behöver en bra förstärkare

Audeze LCD-5 har en impedans på mycket låga 14 ohm. Det betyder att de bör kopplas till en förstärkare med låg utgångsimpedans, gärna ner mot och till och med under 1 ohm, för att undvika förvrängning. Hörlurar med låg impedans tjänar också mer på att separera jord mellan vänster och höger kanal, genom en balanserad kabel. Man kan därför i större utsträckning höra skillnad på balanserad och obalanserad kabel, än med andra öronkåpor med högre impedans. Vill du ha en balanserad XLR-kabel kan den köpas separat.

LCD-5 har dessutom låg känslighet. Bara 90 dB med 1 mW. Det gör att den billigare LCD-X partytrick, att enkelt kunna drivas med bara hörlursutgången på en svag laptop, inte gäller här. Nej, LCD-5 behöver en ordentlig förstärkare för att vakna till liv.

De här förstärkarna använde vi

Under större delen av testperioden har jag använt LCD-5 med den (tyvärr) utgående Auralic Taurus, med DACen Hegel HD30 och en MacBook Pro med Roon som signalkälla. Dessutom har hörlurarna fått prova på Burson Soloist 3X Grand Tourer (test kommer). Lyxigast av alla var T+A HA 200 som var den jag gillade allra mest – och är galet dyr. Jag hade också en intressant upplevelse med McIntosh MHA200.

Superneutralt och silkeslent

När jag först tog på mig hörlurarna tänkte jag: ”Herregud, vilka lätta hörlurar!” 420 gram är visserligen rejält jämfört med vanliga trådlösa hörlurar, om du är van vid sådana. Men de känns inte alls tunga och jämfört med LCD-X, och även LCD-2C, är LCD-5 något helt annat. De tynger inte ner huvudet alls! De är superbekväma, samtidigt som de sitter fast när man headbangar till favoritmusiken. Ja, för det gör du väl?

Auralic Taurus är min egen förstärkare, och därför naturligtvis den jag använder mest. Den klarar nästan allt den får i uppdrag att driva och LCD-5 är inget undantag. Det här visar sig faktiskt vara en väldigt bra kombination. Och ett sådant mellanregister! Till Brönners trumpet i Cohen-covern A Thousand Kisses Deep har en närvaro som jag knappt har hört förut, medan det läckra raspandet på Dieter Ilgs kontrabas smäller ut. På samma gång är man ständigt medveten om bakgrunden, där musikerna andas och sniffar en bit från mikrofonerna.

Det hela blir ännu klarare – fast kanske inte lika dynamiskt – med T+A HA 200. Men det är med den förstärkaren som hörlurarna blomstrar allra mest. Då hör man verkligen varje liten detalj i toppen, samtidigt som undertonerna i basregistret återges med största naturlighet.

Funkar dåligt med McIntosh

Intressant nog fungerar däremot McIntosh MHA200 inte särskilt bra med LCD-5. Faktum är att det går ganska dåligt. McIntosh-förstärkaren har en inställning för 32 ohm och upp till 600 ohms belastning. Men McIntosh har glömt sådana här hörlurar med lägre impedans.

Inställd på 32 ohm har den bättre kontroll än när den är inställd på högre impedanser, det läggs på ett allt större lock på övertonerna när man går upp från 100 via 250 till 600 ohm. Ljudet blir instängt, men också direkt förvrängt. 32 ohm är inte samma kris, det måste sägas låta helt okej – men det är inte ”okej” man siktar på när man lägger 50 000 kronor på ett par hörlurar! Med McIntosh får man testa impedansteorin i praktiken, och den visar sig hålla. Vilket McIntosh MHA200 alltså inte gör. Inte med de här hörlurarna.

Däremot fungerar det betydligt bättre med Burson-förstärkaren, som jag skulle vilja hävda har bättre upplösning än Taurus, samtidigt som den har ännu mer muskler (6 watt mot Taurus 4,5 watt i 32 ohm). Rent subjektivt uppfattas T+A HA 200 som på samma nivå, men där specas inte effekten. Men en 100-watts strömförsörjning säger en hel del. Och T+A ligger i en egen liga när det gäller upplösning och detaljer, utan att något av det känns ansträngt. Bara musikaliskt. Och LCD-5 är kapabel att få fram allt i ljuset.

Finns det något bättre?

Att beskriva ljudet från LCD-5 är både enkelt och svårt på samma gång. Det uppfattas nämligen väldigt neutralt. Så neutral att en ljudtekniker lätt kan sätta på sig lurarna och känna igen låten som han eller hon har rattat ljudet på. Så länge studiomonitorerna de använde har gjort sitt jobb. Men det finns också något mer här. En X-faktor. Tystnaden mellan tonerna är en klyscha att nämna, men med LCD-5 är det högst relevant. För det är en sådan kontroll på varje mikrotransient att man tas med på en musikalisk resa samma ögonblick som man sätter på sig lurarna tills man tar av dem igen – gärna flera timmar senare. För de är så bekväma att man glömmer tid och rum.

Jämförelser

Jag gjorde nyligen en duell mellan Audeze LCD-X och HiFiMAN Arya. Highend båda två, men de kostar mindre än en tredjedel av LCD-5. Och även om båda två är fantastiska så väcks känslorna till liv på ett annat sätt här. Jag sitter nästan och vill gråta när jag hör Longing från Dobrinka Tabakovas Concerto for Cello & Strings.

T+A Solitaire P (test är på gång) är ett annat par planmagnetiska hörlurar som kostar lika mycket. De är betydligt tyngre och sitter lösare, så man ska helst sitta still. Ljudbilden från T+A-lurarna är fylligare och varmare, med ett aningen mer tillbakadraget övertonregister. Men man saknar inte luftighet, det är bara ett annat sätt att presentera ljudet. Mer som ett par highend- högtalare i ett ljudbehandlat rum, med ett mjukare och krämigare ljud. LCD-5 är mer neutrala, vilket ljudtekniker kommer att uppskatta, men även musikälskare som vill ha ljudet osminkat och direkt.

 

Audeze mot Stax

Jag tror att hörlurarna som är mest relevanta att jämföra direkt med är Stax SR-009s. Ljudkaraktären är mycket snarlik, i och med att båda uppfattas som neutrala. Och båda har den magiska X-faktorn. Stax-lurarna är ännu mer fjäderlätta i sin presentation av musik och rytmer, och uppfattas som mer transparenta – nästan spöklika – i presentationen. Men förstärkaren jag testade dem med, Stax T8000, är ​​inte riktigt potent nog för att få fram tyngden i rytmer på hög volym. Man kan inte välja favoritförstärkare helt fritt med elektrostater, eftersom de kräver en speciell sådan. Jag har läst att folk tycker att Audiovalve Luminare och Mjölnir KGSSHV gör underverk med Staxarna, men jag har inte kunnat bekräfta det själv.

Till dess tycker jag att LCD-5 är ett mer lättsamt par hörlurar, som passar flera olika förstärkare. Du behöver bara en som har tillräckligt med effekt och som är stabil vid låga impedanser. Ja, de funkar faktiskt bra även med FiiO K9 Pro som kostar en femtedel av vad hörlurarna gör. Det blir inte riktigt i samma liga som med de dyrare förstärkarna, men wow! så nära man kommer. Mer om detta i ett separat test av FiiO-förstärkaren.

Audeze LCD-5: slutsats

Innan du avfärdar hörlurar för 50 000 kronor som vanvett bör du unna öronen att få höra Audeze LCD-5. De här hörlurarna låter så fantastiska att de överträffar nästan allt annat. Naturligtvis finns det sagolika highend-hörlurar för halva priset, och några av dem kan nog utmana LCD-5 på en del områden.

Men man får ta med komforten i kalkylen också. För de här tynger knappt huvudet alls, samtidigt som de sitter tillräckligt tight för att du ska kunna headbanga till din favorit-metal om du vill. Vilka andra highend-lurar kan du göra det med?

Det är bara ett par saker som man måste se upp med. Den låga impedansen kräver en stabil förstärkare med låg utgångsimpedans. Och så gör den måttliga känsligheten att man kan få en ganska trist upplevelse om förstärkaren inte har tillräckligt med effekt. Att driva de här direkt från MacBooken kan du bara glömma.