Recension: All the Old Knives

Hösten 2012 sker en kapning på flygplatsen i Wien. Muslimska extremister kapar ett turkiskt plan och kräver att deras vapenbröder ska släppas ur fängelse i Tyskland. Allt slutar i katastrof och blir en skamfläck för CIA:s avdelning i Wien.

Avdelningen leds av Wallinger (Laurence Fishburn), med agenten Henry Pelham (Chris Pine) som ansvarig för kapningssituationen. Fallet tystas ner och faller så småningom i glömska. Åtta år senare dyker en av hjärnorna bakom brottet upp igen – och sökarljuset riktas mot en eventuell mullvad inom CIA…

 

Filmen är baserad på romanen med samma namn (2015) av amerikanen Olen Steinhauer och är starkt inspirerad av klassiska spionthrillers från kalla krigets dagar, á la John le Carré och Graham Greene. Och det är verkligen ingen dålig utgångspunkt.

Det är Pelham som får det smutsiga jobbet att avslöja en potentiell mullvad, jaga fram den i ljuset och sedan likvidera honom eller henne. CIA vill absolut inte att allmänheten ska få reda på att det finns en möjlig landsförrädare.

Uppdraget är extra pikant eftersom en av de misstänkta, agenten Celia Harrison (Thandiwe Newton, från Westworld), är en före detta intim sängkamrat till Pelham. Nu måste han ställa henne mot väggen, avslöja eventuella motsägelser och ta konsekvenserna.

Nästan hela filmen utspelas mellan de fyra väggarna på en fashionabel Carmel-restaurang. Stora, eleganta fönster vetter mot eviga Stilla havet, med en utsökt meny och en omfattande vinkällare. Här möts de före detta älskarna för en katt-och-råtta-lek som kan sluta med döden.

Själva mysteriet avslöjas lager för lager genom ständiga, korta tillbakablickar från tiden kring kapningen. Det finns flera misstänkta (inte minst Jonathan Pryce) och aktörer som kunde ha tjänat på att tragedin slutade som den gjorde. Men det är det bitvis intensiva kammarspelet mellan Pine och Newton som är filmens bärande element. Fotografen går nära inpå de två huvudpersonerna, som för att avslöja deras djupaste hemligheter och varje antydan till tvekan i ögonvrån.

All the Good Knives har blivit en stillsam thriller, som inger en känsla av att vara förpassad till ”gamla goda” kalla kriget-dagar. Detta är, efter Borg (2017), den andra långfilmen av den lovande danske regissören Janus Metz. Ibland tenderar dramaturgin att stanna upp lite, men då plockar Metz upp oss igen. Vissa av birollerna känns väl diffusa, men det är precis vad de är: biroller.

Vi sugs in i en fängslande historia som vi inte har en aning om hur den ska sluta. En film som kommer att tilltala fans av klassiska spionthrillers, berättad på ett elegant och originellt sätt. Definitivt värd en titt! 4 starka stjärnor.

Filmen kan streamas på Prime Video från den 8:e april.