TEST: Argon Audio Fenris A55

A55 är den största modellen i Argons Audios nya Fenris-serie, som är (ännu) mer överkomlig än märkets andra aktiva högtalare.

Fenris A4 och Fenris A5 är kompaktmodeller, men Argon Audio Fenris A55 är en golvhögtalare i full storlek. Liksom de två mindre modellerna finns Fenris A55 i matt vit, matt svart och ljus ask.

Även bestyckningen är välkänd. Samma femtums bas/mellanregister som i A5-modellen, fast här är det två stycken för att få extra muskler i basregistret. Diskanten är samma trekvartstums silkesdome som hela serien använder. Elementen omgärdas av dekorativa ringar i metall och tygfronten hålls på plats med osynliga, infrästa magneter.

Elektroniken är också ett återseende. Eftersom Fenris A55 är en aktiv högtalare finns det en separat förstärkare för varje frekvensområde, alltså sammanlagt fyra inbyggda förstärkare per par. Bas/mellanregisterelementen drivs av 2 x 50 watt och det finns 2 x 25 watt till diskantregistret.

Det finns analoga ingångar för skivspelare och linjesignal. Och optisk digital samt HDMI-ingång. Och så förstås trådlös Bluetooth-anslutning.

All elektronik sitter i den vänstra högtalaren. Den högra är helt passiv, men matas via en fyrpolig specialkabel på tre meter. Eftersom Fenris A55 är tillräckligt potent för att spela i ett större vardagsrum kan det behövas en längre kabel så att högtalarna kan ställas på lämpligt avstånd. En sådan går att köpa som tillbehör.

Kräver sin plats

Eftersom Argon Audio Fenris A55 är en golvhögtalare kräver den lite mer plats än sina kompakta syskon, som kan gömmas undan på en hylla eller på en bänk. Å andra sidan kräver den slimmade A55 inte mer golvyta än en kompakthögtalare på stativ. Och det extra utrymmet används till något vettigt. Nämligen kabinettvolym – och ger därmed en möjlighet att få bättre och djupare bas.

Högtalarna bör ställas en bit ut från bakväggen och hörnen för att få en jämn basåtergivning, minst en halvmeter, gärna mer. Tyvärr finns det ingen omkopplare som kan justera frekvensgången efter placeringen. Det går inte heller att välja om den aktiva högtalaren ska fungera som vänster eller höger kanal.

Ljudkvaliteten

Efter att ha testat de två mindre modellerna i samma serie kan jag Fenris-ljudet ganska så väl. Det är trots allt samma ingredienser som används i alla tre. Det har bara blivit fler av dem i Fenris A55.

Och så låter den också: mer av samma. För det första kan den spela högre och starkare. Det extra bas/mellanregistret ger visserligen bara 3 dB mer ljudtryck och känslighet, men Argon Audio Forte A55 har helt klart mer tyngd.

Den spelar djupare också. 9 Hz respektive 14 Hz djupare än Forte A5 Forte A4. Vilket inte ser särskilt mycket ut på papperet. Men det är skillnaden som avgör om den djupaste strängen på elbasen återges fritt, i ställt för lite halvkvävt. Och om man lyssnar på musik eller upplever musik.

Fenris A55 klarar fint att höja sig över bakgrundsmusik och spela upp till fest. Och eftersom allt styrs av en DSP är risken minimal att man avlivar högtalarelementen när stämningen och musiken stiger.

Liksom övriga modeller i samma serie har Argon Audio Fenris A55 ett fräscht och öppet ljud, där inga tonregister lämnas i sticket. Det gör att den är enkel att lyssna på och inbjuder till att spela högre än bara bakgrundsmusik. Vilket alltid är bra. Det är ju vad både musik och elektronik är gjord för.

Begränsad dynamik

När man blir lockad att vrida upp volymen upptäcker man å andra sidan att det trots allt finns gränser för vad man kan förvänta sig av det väldigt låga priset.

Det låter aldrig direkt fult – men det blir pressat. När man går från respektfullt högt till riktigt högt försvinner förmågan att återge skillnaden mellan små detaljer och kraftfulla transienter. Dynamik, med andra ord. Alla toner finns fortfarande kvar, men musiken blir en ljudmatta. Samtidigt får diskanten, som på grannvänlig volym ger cymbaler och hi-hat en fräsch sprödhet, lite mer bett än vad som är behagligt.

Precis som med de andra Fenris-modellerna är perspektiv och rumskänsla bra med tanke på prislappen. I den här prisklassen handlar det inte om att sitta och nörda ner sig i musikernas exakta placering i en imaginär konsertsal eller om att räkna antalet körstämmor i ”Koyaanisqatsi” (vilket annars skänker mig mycket glädje att göra), utan om att glädjas åt att detta bannemej är riktig stereo och ingen diffus känsla av rymd från en Bluetooth-bordshögtalare eller en Sonos Play:5. Vilket är vad man kan få för samma pengar.

Slutsats

Argon Audio Fenris A55 är en riktig golvhögtalare som genom sin blotta närvaro i rummet kan understryka att musiken tas på allvar. Det är ingen dålig bragd för bara sju tusenlappar. Precis som de mindre modellerna i samma serie spelar Fenris A55 öppet och engagerat – och någorlunda rent också. Vill man ha lite mer kan man med fördel lägga till en fjärdedel och gå upp till Argon Audio Forte A55, som är så pass mer nyanserad att det faktiskt är vettigt för Argon att behålla två parallella och nästan identiska modellserier.

Som första stereo i tonårsrummet eller som en billig men fullgod anläggning i sommarstugan är A55 perfekt. Och tack vare HDMI-ingången kan man få ljud från TV:n på ett sätt som inte kan matchas av en soundbar i samma prisklass.