: bambi

Det är en vacker vårdag i skogen, vi får träffa fru rådjur som snart ska föda. Den pigga kaninen Stampe springer runt i skogen och berättar att den lille ”prinsen” är född. På toppen av kullen står den stolte rådjurfadern och skådar ut över skogen och sin nyfödde arvinge. Allt är verkligen idylliskt.
Vi följer Bambi genom växlande årstider under hans första år och är med när han närmar sig vuxenlivet. Under tiden får vi vara med om den obetalbara scenen när Stampe ska lära Bambi att gå på det frusna vattnet. Och ingen scen gör ett större intryck än när Bambi förlorar sin mor – berättat på ett mästerligt sätt. Du kan vara hur macho du vill, fäller du inte en tår efter den scenen så har du inget hjärta.

Få tecknade filmer – om ens någon – återger naturen lika realistiskt som ”Bambi”. Titta bara på regnscenen, eller stråna som vajar i vinden på ängen. Animeringen är ett osannolikt vackert hantverk, inget annat än ren konst!
Visst är historien simpel, men i all sin enkelhet berättar den om många av livets mest fundamentala händelser: födsel, död, uppväxt, vänskap, fiendskap, att hitta sin plats i samvaron och kärlek – allt på ett lättbegripligt sätt. ”Bambi” är en film som kommer att stå sig lika starkt om 69 år som den gör i dag. Det är minsann ingen dålig prestation av en handtecknad film om ett litet rådjur från 1942 …

BD-versionen är en dubbeldisc med rikligt extramaterial. Särskilt dokumentären om hur filmen blev till och hur den restaurerats är intressant. Och när Walt Disney himself berättar historien med storyboards är det som att få en försenad julklapp. Och apropå restaureringen, när man ser (och hör) den här filmen så tror man faktiskt att den är gjord 2011.