Regissör Dagur Kári och manusförfattaren Kim F. Aakeson har skapat den härligaste, konstigaste, charmigaste, roligaste, mest rörande och definitivt bästa lokalproducerade HBO Nordic-serien hittills.
Halvvägs in i det första avsnittet känner vi oss lite osäkra. Är det här en fullständigt överdriven, karikerad parodi på norska bybor, eller något genuint och äkta? Efter avsnitt 2 är vi helt frälsta!
https://youtu.be/fN_lNf_Mrlg
Vi besöker en liten bygd långt uppe den norra, norska vildmarken där folk livnär sig på renhållning, får, spritsmuggling och hallickverksamhet.
Huvudkonflikten är mellan den rejäle och godmodige men alkoholiserade fårbonden Finn (Tobias Santelmann, Exit) och renskötaren Samzi Bilzi (Stig Henrik Hoff). Bilzis hund har under flera år tagit för sig av Finns får, applåderad av sin ägare. Det underlättar inte heller för grannsämjan att Bilzi under en lång tid regelbundet har ”vänslats” med Finns fru, vackra Siri.
Danska Kim F. Aakeson har skrivit ett förträffligt manus, som balanserar hårfint mellan ironi, överdrift och äkta, mellanmänskliga relationer och personlig tragedi. Att han har en speciell insikt i och förståelse för den norska folksjälen har han redan bevisat med Petter Moland-filmerna En ganska snäll man och Kraftidioten.
De udda, lite patetiska karaktären är så genuina och skrivna med så mycket kärlek att vi krälar i stoftet.
Alla karaktärer kämpar med sig själva och mer eller mindre med inre demoner och konflikter – och sådant blir det mycket bra humor av. Eftersom de, gång på gång, fattar helt fel beslut.
De gör sitt bästa, med tilltygad karaktär/stolthet och resurser, för ta sig genom vardagen.
Ledsen och (ofta) becksvart humor, men samtidigt charmerande roligt.
Deras brister och ”imponerande” förmåga att göra en redan svår situation ännu svårare lockar fram minnen från bröderna Coens bästa verk, framför allt Fargo (1996). Här finns många goda avsikter och mycket god vilja, men det mesta går lik förbannat åt helvete.
Fördomarna tillåts florera fritt, mot dumma finländska spritsmugglare, envisa/rasistiska samer, homosexuella, skrattretande poliser, dementa, naiva kristna, arroganta/okunniga sydlänningar och bönder som föredrar horor – för det är så ”mycket mer oproblematiskt”. Ingenting är heligt – och gudskelov för det!
Welcome to Utmark marknadsförs nog som en komediserie, men det är fel, serien är i mycket större utsträckning ett rent drama. Du kommer garanterat att bli förtjust i alla de excentriska karaktärerna, den härliga och intelligenta dialogen och den befriande originella, ofta absurda humorn.