Recension: Kastanjemannen

Den största strömningsjätten av dem alla, Reed Hastings Netflix, fortsätter sitt imponerande höga tempo med lokala originalproduktioner. Och mestadels håller de hög kvalitet och har stort underhållningsvärde.

I och med lanseringen av miniserien Kastanjemannen har Netflix hittills lanserat hela tio nordiska tv-serier, varav tre är danska – och det har bara gått lite mer än tre år sedan den första nordiska serien, The Rain, lanserades med dunder och brak.

Förlorad barndom

Serien är baserad på Søren Sveistrups fängslande debutromanen och tar oss med på en ganska så klassisk nordisk noir-krim, med en bakgrund av dysfunktionella familjer, barnmisshandel, familjetragedier och bestialiska mord – där varje brottsplats ”signeras” med en läskig figur gjord av kastanjer.

Vi misstänker att allting började 1987, när ett massmord med barnomsorgsbarn inblandade, ägde tum på danska landsbygden.

Sedan, 2020, försvinner den danska socialministerns 12-åriga dotter, Kristine. En viss Linus Bekker tar på sig mordet och döms för kidnappning, mord och likskändning – men det finns ingen kropp.

I Kastanjemannen eskalerar allt till total förvirring när unga mödrar hittas mördade på bestialiska sätt alldeles utanför Köpenhamn. På brottsplatsen hittar polisen en kastanjefigur som har Kristines fingeravtryck …

Klassisk nordisk noir

Fans av nordisk krim, både i bok- och serieform, kommer att trivas i Kastanjemannens universum – på gott och ont.

Sveistrup är inte bara författare, utan också serieskapare – en roll han även hade i bland annat Brottet, och här finns också många likheter med serier som just Brottet, Bron, och Adler Olsens Avdelning Q.

Lyckligtvis är huvudutredaren denna gång inte en medelålders vit, alkoholiserad, försoffad man. Rollen spelas av Danica Curcic (Equinox) som den ensamstående mamman Naia Thulin, med ett starkt socialt engagemang.

Egentligen vill hon trappa ner och skaffa sig ett kontorsjobb, men tillsammans med sin nya partner, den något motvilliga utredaren från Europol, Mark Hess (Mikkel B. Følsgaard), blir det nya seriemördarfallet uppslukande.

Vem ligger bakom de morbida morden? Finns det en koppling? Och framför allt: lever Kristine?

Krim-klyschor

Produktionsbolaget är SAM Productions, som också ligger bakom Netflix norska Ragnarok. Med Kastanjemannen har de verkligen inte gjort många kontroversiella eller vågade val.

Handlingen lider av lite väl många slående tillfälligheter och folk som kommer till brottsplatser precis för sent. Polischeferna är envisa och lyssnar dåligt, medan nya kollegor tas emot med stor skepsis. Och även om Thulin inte är alkoholist så har hon definitivt en del bagage med sig och lever inget vanligt liv.

Vi sitter sällan och studsar i soffan eller biter på naglarna av spänning – med det är en stabil deckare, jordnära och trovärdig, som Sveistrup serverar. Den hemska bakgrunden med vanskötsel och övergrepp mot barn sitter som en pirrande spänning i de förfallna, mörka väggarna.

Handlingen byggs upp väl och spänningen med kopplingen till det förflutna, och det eventuella sambandet mellan morden, kryddar dramaturgin. Vi får bara vara lite överseende med alla de uppenbara klyschorna.

Serien lyckas också spinna berättelsen kring flera möjliga gärningsmän och ledtrådar, så att vi tittare famlar lite i mörkret. Dessutom gör både Curcic (om än något monotont) och Følsgaard stabila rolltolkningar.

Kastanjemannen har blivit en välkomponerad nordisk krim-serie med en fin mix av spänning och mysterium, en serie som garanterat hittar en stor publik långt utanför Norden. 4 starka stjärnor och definitivt värd en titt nu när höstmörkret sänker sig.