Uppdatering 26 mars 2024:

Efter detta test gjordes har Primare-förstärkaren uppdaterats till I15 Prisma mkII. Den enda skillnaden är att DAC-chippet från AKM har bytts ut mot ett från ESS, på grund av en brand i AKM-fabriken 2020, som satte stopp för produktion av det ursprungliga DAC-chippet. Primare hävdar att de har arbetat hårt och länge med att åstadkomma samma ljudkaraktär, men medger att den första versionen låter lite mer dynamiskt och har mer ”punch” medan den nya låter lite mer ”detaljerad och organisk”.

Här följer vårt ursprungliga test av Primare I15 Prisma:

I15 Prisma är Primares mest prisvärda streamingförstärkare. Den har ett litet och praktiskt fotavtryck, men genomsyras fortfarande av kvalitet med sitt metallchassi och fronten i anodiserad aluminium. Där storbröderna är uppbyggda kring den svenska tillverkarens egen klass D-förstärkarteknik som de själva kallar för UFDP 2, har valet i I15 fallit på ett standardalternativ från Hypex. Det är absolut inget fel med det, eftersom Hypex gör några av de bästa klass D-förstärkarmodulerna vi känner till. Klass D har fördelen att vara effektivare än traditionella klass AB, vilket ger mer kraft från ett lättare och mindre chassi. Här behövs nämligen ingen stor ringkärnetransformator, eller enorma kylningskomponenter.

Den digitala delen i I15 Prisma hanterar musikfiler med upplösningar upp till 384 kHz PCM, och eftersom den också avkodar det mycket mer distinkta DSD-formatet (bland annat känt från SACD), gör den det med upp till 5,6 MHz upplösning (DSD128).

Om du vill ha förstärkaren utan en digital del och streaming, kommer den i två alternativa varianter, som båda är något billigare: I15 med endast förstärkardelen och analoga ingångar, samt I15MM som också har skivspelaringång.

Streaming

Alla streamingprodukter från Primare bär namnet Prisma. Detta är inte en egen plattform, utan snarare en samling välkända streaminglösningar på ett enda kort. Både AirPlay 2 och Chromecast är inbyggda, vilket gör att du enkelt kan streama musik förlustfritt direkt från din mobiltelefon, oavsett om du har en iPhone eller Android, Mac eller PC. Om du är Spotify-användare, kan du dessutom använda Connect-funktionen.

Det är också en Roon Ready-certifiering på väg, vilket gör det möjligt för Roon-användare att hitta förstärkaren i listan över ljudkällor och spela musik med upp till 24-bit / 384 kHz direkt över nätverket. När jag själv anslöt till Roon, hittade jag I15 Prisma i listan över Roon Ready-enheter, men när jag försökte välja den fick jag ett meddelande om att produkten ännu inte har godkänts. Men produkten fanns också i listan över Chromecast-enheter i Roon, så jag kunde spela på det sättet. Men då bara med en upplösning på maximalt 48 kHz (alla musikfiler kan spelas, de nedkonverteras bara i spelaren).

Konfiguration

Om du vill ansluta I15 Prisma till wifi istället för med nätverkskabel, görs detta i Google Home-appen. Förstärkaren dyker upp automatiskt som “New device found”. Du klickar bara på den och följer konfigurationen slaviskt.

Du kan ändra namnet på ingångar i inställningsmenyn, och dessutom inaktivera ingångar som du inte använder. Du kan också välja Auto Sense, så att förstärkaren automatiskt ställs in på den ingång som tar emot signalen. Alltså där du spelar musik.

Varje ingång kan ha en låst eller variabel ljudnivå, vilket är bra om du till exempel vill ansluta frontkanalerna från en surroundprocessor till en ingång på förstärkaren, för att inkludera den i signalkedjan. Ljudnivån för varje ingång kan också trimmas, så att alla ljudkällor får samma ljudnivå.

Användarvänligheten är bra, fjärrkontrollen ligger bra i handen, även om den har lite små knappar och symboler. Men texten i displayen kunde mycket väl ha varit ännu större och tydligare, och jag saknar grafik. En snygg omslagsbild på albumet man lyssnar på hade varit trevligt.

Rent och bra ljud

Dynaudio Evoke 20 är ett par mycket bra kompakthögtalare som återger musiken med solid ljudbas och stort rum. Men de är inte känslighet i toppklass, och de kräver en del av förstärkaren för att få fram snabbheten på transienter.

Primare I15:s största fördel är dess sylvassa återgivning av mellanregistret. Justin Vernons (Bon Iver) röst i Taylor Swifts känslosamma ballad Exile återges med stor klarhet och tydlighet, och stämbandens karaktäristiska raspning framkommer exceptionellt bra. Där Dynaudio-högtalarna med vissa förstärkare kan låta lite runda och avskurna, hålls fokus. Kontrasterna mellan Swift och Vernon är tydliga, och musiken får till stor del låta som den är inspelad.

De djupaste bastonerna från pianot får inte lika mycket fokus. Andningen från pedalerna kunde ha varit ännu tydligare, och ett högtalarbyte till de golvstående Sonus faber Olympica III bekräftar detta. Grunden kunde mycket väl ha kommit fram ännu bättre. Men alltså, vilket underbart ljud totalt sett! Det finns inte många förstärkare under 20 000 kronor som får fram detaljerna i musiken på det här sättet, utan att det låter konstgjort.

F2020 av Avenue Beat i remixutgåva, med gästvokal från Jessie Reyez, har härliga basrytmer. Det förtjänar en kompetent förstärkare, som håller ett ordentligt grepp om det som händer. Och där jag fruktade att I15 Prisma skulle glappa i basen, så gör den faktiskt inte det. För även om den inte är lika rik på djupbas som Cambridge Audio Evo 150, är den både ren och spänstig. Faktum är att den är fastare i basen än Lyngdorf TDAI-1120. Primare-förstärkaren kan också spela ganska högt, så rummet fylls med härliga toner.

Men naturligtvis innebär 60 watt vissa begränsningar. Om du förväntar dig att du kan “vrida upp till 11” utan att förlora kontrollen, kan du alltså inte det. Det kräver tyngre artilleri. Men du kan dra det ganska långt, och den har inga problem med golvstående högtalare med tung bas.

När det gäller klassisk musik, ställer detta stora krav på upplösningen i en förstärkare. För att få fram alla nyanser och lager i strängar, mässing och träblås. I15 Prisma gör ett bra jobb med att förmedla instrumenten. Lyssna bara på den tredje satsen i Beethovens Pianokonsert nr 4 i G dur (Op. 58). Med klaviatur trakterad av Krystian Zimerman, ackompanjerad av Londons symfoniorkester under dirigent Simon Rattles stadiga hand.

Attacken i instrumenten framkommer tydligt, och dynamiken imponerar. Förstärkaren behåller kontrollen med en ren linje, och ljudstrukturerna i instrumenten framkommer väl. Det enda jag egentligen saknar är lite mer intryck av djup. Man får mer en känsla av att musikerna sitter i rad på en lång bänk än att de är fördelade över ett tvådimensionellt plan med bredd och djup. Men det är hårklyveri.

Primare I15 Prisma: Slutsats

Om du letar efter en kompakt förstärkare med bra rytm och driv, samtidigt som den är tillräckligt upplöst för att förmedla musiken på ett trovärdigt sätt, bör Primare I15 Prisma definitivt finnas med på listan. Den har mer kraft än vad dess storlek antyder, och särskilt i mellanregistret imponerar den med fantastisk kontroll.

Det finns inte mycket att klaga på här, och den här rekommenderas till dig som vill ha något som är lite mer raffinerat än Bluesound Powernode och andra i prisklassen. 60 watt blir lite knappt om du förväntar dig att dra på för fulla muggar, men förstärkaren går mer än tillräckligt högt för normal till lite högt lyssnande. En klart rekommenderad förstärkare i sin prisklass.

Också i detta test: