TEST: Olympus M.Zuiko Digital ED 8-25mm F4 Pro

Olympus-fotografer har det väl förspänt. De kan välja mellan ett enormt urval av objektiv som täcker ett brett område från extrem vidvinkel till extrem tele. Få andra tillverkare har ett lika stort spektrum av optik, och med undantag för Panasonic är det ingen som har ett så stort urval av kompakta objektiv.

Ta bara den nya vidvinkelzoomen M.Zuiko Digital ED 8-25mm f4 Pro. Den täcker området 16–50 mm (jämfört med 35-fullformat) och väger drygt 400 gram. Vilket är ganska ovanligt för en vidvinkelzoom av denna typ. De brukar vara mycket större och tyngre. Men eftersom Olympus använder en bildsensor som har en mindre bildyta behöver inte objektiven heller vara så stora. Bildcirkeln är nämligen mycket mindre än i en fullformatkamera.

Det gör att man kan göra en vidvinkelzoom som denna, som nästan får plats i fickan och täcker ett brett område av brännvidder. Vilket gör Olympus-zoomen mer användbar än de flesta vidvinkelzoomar.

Om man håller sig till brännvidder i fullformat så inser man snabbt att de flesta vidvinkelzoomar stannar vid 36 mm, och att 16–36 mm eller motsvarande är vanligast.

Här får man däremot ut mycket av de 14 extra millimetrarna i teleänden, det gör att zoomen passar bättre för exempelvis porträtt eftersom man kommer närmare.

En 16-50mm zoom blir ikke mer kompakt enn dette.
Foto: Lasse SvendsenOlympus-zoomen är bara 89 mm lång när den är hopfälld, och även när man vrider zoomringen till 8 mm är den relativt kompakt. Ljusstyrkan f4 är inte hela världen, och det finns säkert somliga – till exempel astrofotografer – som ogillar 8–25 mm med f4, eftersom det inte är f2,8. Men då hade objektivet blivit större, tyngre och framför allt dyrare (ett alternativ är till exempel ED 7-14mm f2.8 Pro som kostar 3 000 kronor mer).

Om man kan leva med den här kompromissen får man en zoom som passar för landskap, resor, gatufoto och bröllopsfoto, för att bara nämna något. Och som är perfekt för video.

Bildstabilisering

Olympus-objektivet har visserligen inte bildstabilisering, men det har i stort sett alla Olympus-kameror, och den är kanske bäst i hela fotobranschen. Åtminstone vid brännvidder som denna, där kameran kompenserar för rörelser både blixtsnabbt och sömlöst. Tillsammans med en zoom som denna får man helt enkelt en steadycam-liknande stabilisering som är helt förträfflig till video.

Zoomen är vädertätad och byggd av solid lättmetall och levereras med motljusskydd. Den tillhör trots allt Olympus pro-serie och har inbyggd focus-clutch så att man bara drar fokusringen ett snäpp bakåt för att fokusera manuellt. Då dyker en fokusskala upp, vilket är något vi saknar på många objektiv. Det finns också en programmerbar knapp på sidan.

Autofokus

Zoomen är snabb även med autofokus, det går fint att följa rörliga motiv, till exempel när man filmar, utan att oroa sig för suddiga bilder. Autofokusen kan treva lite när man fokuserar väldigt nära motivet, men är annars felfri.

Närgränsen är också mycket bra, man kommer så nära som 23 cm (!), vilket kan ge spektakulära effekter i exempelvis landskapsbilder, men också om man vill komma riktigt nära motivet.

Skärpa

I en vidvinkelzoom med så bred bildvinkel som här finns det ofta synliga problem med skärpan vid full bländare. Olympus-zoomen är inte heller perfekt i den disciplinen. För även om skärpan överlag är oerhört bra så finns det som förväntat synliga skärpeförluster i kanter och hörn, vid 8 mm brännvidd och bländare 4.

Vinjettering och kromatisk aberration

Men det finns nästan ingen förvrängning att prata om, inte ens vid 8 mm, och den blygsamma vinjetteringen man får framför allt från 8 till 14 mm kan man enkelt ta bort under efterbehandlingen av bilderna. Objektivet är alltså ytterst välkorrigerat och det finns inget kromafel att tala om. Det är inte heller känsligt för ströljus eller motljus, det går att plåta med solen framför sig utan att oroa sig.

 

Bokeh

Med f4 som största bländare (motsvarande skärpedjupet f8 i 35-fullformat) förväntar man sig inte direkt ett grunt skärpedjup eller fina bokeh-effekter. Men det får man faktiskt här. Objektivet tecknar bokeh lika mjukt som man kan förvänta sig av f4, och med den korta närgränsen kan man enkelt få ett grunt skärpedjup om man väljer 25 mm brännvidd.

Slutsats

Olympus 8-25mm F4 Pro täcker ett mycket större område än vad som är vanligt för en vidvinkelzoom och är därför mer användbar än de flesta. Den dyrare ED 7-14mm f2.8 Pro når bara 14–28 mm, men är ett något skarpare objektiv med bättre ljusstyrka. Vilket bland annat passar bättre för astrofoto. Panasonic Leica DG Vario-Elmarit 8-18mm f2.8-4.0 lägger sig mittemellan, men är inte lika användbart eftersom det stannar vid 36 mm. Det kan innebära att 8-25 mm F4 Pro är ett helt perfekt val för många fotografer.